En företagares kultiveringsberättelse: Lycka som inte kan köpas för pengar

Jag driver ett eget företag. Min familj är ganska välbeställd. Vi äger sex hus, en bil, en hemmabio, smycken och har en hel del sparat. I början, när jag blev introducerad till Falun Gong, tyckte jag att det skulle bli för svårt att leva upp till ”Sanning-Godhet-Tålamod”, så jag gav boken till min svärdotter.

Innan jag fann Fa, hade jag alla sorters sjukdomar, vilka resulterat i fyra operationer. Jag fick min första operation när jag var 25. En del av min lunga togs bort. Vid den andra stora operationen, som grundade sig i magproblem, gjordes ett snitt från hjärtat ner till buken. Jag låg inlagd i över sju månader. Den tredje operationen gällde Lymphadenitis (lymfkörtelinflammation/förstoring). Detta snitt började vid buken och gick ner till baken. Jag fick en pacemaker inopererad under den fjärde operationen, vilken kostade 48.000 Yuan (500 Yuan är den månatliga medelinkomsten för en arbetare i tätort i Kina) som jag fick betala på egen bekostnad.

Jag brukade få migränattacker. De var mycket smärtsamma när de kom. Inga läkemedel hjälpte. De bästa läkarna inom kinesiska medicin behandlade mig med akupunktur. När andra patienter bara behövde några minuters behandling, behövde jag nålar som täckte huvudet under hela natten. Ändå fungerade det inte på mig. Läkaren sa, ”Jag har behandlat så många patienter, men har aldrig stött på en patient som du.” Jag led också av hjärnförtvining, hjärnatrofi, massiv kärlblockering, yrsel och öronsusningar. I ett försök att bota dessa sjukdomar, köpte jag ett speciellt omslag. Jag konsumerade dessutom speciell hälsomat och åt mycket dyr medicin året om. Sjukdomarna förblev emellertid oförändrade och nya fortsatte att utvecklas, som till exempel urinvägsinfektion. Inga sjukhus var villiga att ta emot mig. Jag förlorade vikt, till den grad att jag till slut bara bestod av skinn och ben. Jag kunde varken stå eller använda badrummet utan hjälp från två personer. Jag blev sängliggande och kunde bara sitta under de få minuter jag hade assistans. Min son tog mig till sjukhuset för intravenös medicinering sedan tog han mig hem igen. Det krävdes vanligtvis flera personers insats för en lyckad injektion. Sjukhuset bad min son att förbereda för min död. Vi kom hem igen, min son grät och sa: ”Pappa, nu finns det inga fler alternativ. Du får lära dig Falun Gong. Okej? Jag var i ett desperat tillstånd, så jag svarade: "Jag ska lära mig."

Min svärdotter bad om ledigt från jobbet och kom omedelbart hem. Flera ur familjen hjälpte mig att sitta upp. Min svärdotter började läsa ur Zhuan Falun för mig. Ju mer jag lyssnade desto lättare kände jag mig, med känslan av att det var en hetta som lämnade mitt huvud. Jag satt och lyssnade från klockan 15 till 17, och blev klartänkt. Mitt barnbarn lärde mig att göra meditationen. Jag satt i en timme och fyrtiofem minuter. Min familj letade upp en övningsgrupp åt mig. På kvällen stod min son beredd att köra mig dit, men jag kände att jag kunde gå. Så vi gick tillsammans. Så fort jag kom hem igen var alla chockade, eftersom jag tidigare varit i ett mycket dåligt skick. Jag satt där och lyssnade medan de läste högt om Fa för mig från 19 till 21. Vem kunde ha trott det. Att jag som bara orkade sitta fem minuter om jag fick hjälp, skulle uppleva en sådan plötslig skillnad då jag fick tankarna på att lära mig Falun Gong. Vilket mirakel! Hela min familj var outsägligt glada för detta. Detta var den 9 augusti 1998. En dag som varken jag eller min familj någonsin kommer att glömma!

Vid 5.30 morgonen därpå, slog min son följe med mig till övningsplatsen för att jag skulle lära mig de stående övningarna. Den som instruerade var mycket tålmodig under tiden det tog att lära sig. Efter en stund kom ett lätt regn. Ingen slutade. Jag höll ut ända fram till 6.30. När jag hade återvänt hem och ätit frukost, ringde de från sjukhuset och frågade varför jag inte hade kommit in för sprutorna. Jag svarade vänligt, ”Jag har slutat åka till sjukhus”. Sedan dess har jag gjort övningarna och studerat varje dag. På mindre än två månader kunde jag ta med min fru på en resa till Peking och till och med gå snabbt i trappor. Jag kunde köra också. Jag blev som en ung man. Jag kunde äta allt, liksom utföra alla hushållssysslor. Jag ”gjorde mig av med” sköterskan. Mindre än tre månader senare delade jag min upplevelse på en konferens, alla var förbluffade och sa, ”Titta på honom. Han är frisk, med rosig hy och har en stark röst när han delger sin berättelse. Han använde inte ens sina glasögon när han läste. Det är verkligen anmärkningsvärt.”

Jag är oerhört tacksam över vår barmhärtige Mästare och min tacksamhet kan inte uttryckas med ord. Mästaren lär mig att följa Sanning-Godhet-Tålamod och att bli en bättre människa. Efter att ha studerat Fa, förstår jag nu vad verklig lycka är. Tidigare hade jag så mycket pengar, men allvarliga sjukdomar plågade mig. Livet kändes bittert. Hur skulle jag kunna känna lycka? När min familj och mina barn alla var så nedtyngda.

Under tiden som jag lärde mig Fa och gjorde övningarna med glädje och åtnjöt god hälsa, vilken inte var lättvunnen, utlyste Jiang order om att bannlysa övningarna och förtala Mästaren. Så fort jag hörde detta, körde jag med familjens bil till Peking med andra utövare för att vädja för Falun Dafa. Vi stoppades under vägen. Min bil beslagtogs och jag fängslades under flera dagar. I december 1999, åkte jag och den yngsta svärdottern till Peking för att lämna en vädjan för Falun Dafa. Vi blev åter bortförda, vi var fängslade i två veckor och bötfälldes med 13.000 Yuan.

Jag slutade aldrig studera Fa, göra övningarna eller bekräfta Dafa, inte ens för en dag. Den ondskefulla miljön betydde inget för mig. Mitt liv fick jag tillbaks av Dafa och känner ingen beklagan att ge det livet för Dafa. Jag har ett stort hus och därför kom mina medutövare ibland till mitt hem för att dela erfarenheter. Min fru och jag körde ofta sanningsförklarande material om Dafa i vår bil.

En dag kom två utövare hem till mig för att tillverka banderoller. Polisen fick någon att ringa och lura ut mig. De handfängslade mig så fort jag lämnade huset. Därefter bröt de sig in i huset och handfängslade både min fru och två utövare. När de genomsökte huset, tog de 30.000 Yuan, ett 50” TV-set (värt 19.000 Yuan), en avancerat stereoanläggning (värt 8.000 Yuan), en ny mobiltelefon (värd 2.500 Yuan), lagfarten för två hus två skuldebrev (70.000 Yuan), en bil, min dotters kosmetika och alla nycklar i huset. De låste upp överallt där det var låst och tog allt av värde. De tog också Dafa-böcker och ett 50 meter långt tygstycke av vilket vi skulle göra banderoller. De beslagtog allt.

Efter att de tagit mig, förvandlades mitt hem till en polisstation. De stannade där och förde bort två andra utövare vilka kom för att hälsa på, till den lokala polisstationen. På den lokala polisstationen, stal polisen mitt dyra skinnbälte och skinnskor.

Tre dagar efter mitt fängslande, tog polisen mig och min fru till en hjärntvättsenhet men ljög för oss och sa att vi skulle få åka hem. När jag såg dem som förrått Mästaren och förgiftat utövare, kritiserade jag dem och skrämde iväg dem. Jag dör hellre än blir ”omskolad”. Min son berättade för polisen, ”Min far är en gammal man med pacemaker. Ni får inte på något vis skada honom!” Efter att de hörde det, blev de rädda och jag blev fri att åka hem. Min fru rymde och har sedan dess levt i exil.

Den 28 juli 2002, lurades jag på nytt av den lokala polisen. Polisen skickade mig till ett arbetsläger. Jag tänkte upprätta tankar hela vägen dit. De skickade hem mig, när jag inte klarade hälsoundersökningen.

Jag blev tvungen att flytta till en avlägsen plats och hyrde ett litet hus för att undgå att bli trakasserad av polisen. Trots att de tvingade mig att ge upp flera stora hem och beslagtog mycket av mina tillgångar, känner jag mig lugn och lever lyckligt.

(Skriven utifrån utövarens egen berättelse.)