Torsdagen den 19 februari handlade Mediemagasinet i SVT:s kanal 2 om Internet. I programmet förekom ett reportage om den omfattande Internet-censuren i Kina. I dagens Kina har det styrande partiet tagit hjälp av kapitalism för att begränsa yttrandefriheten, regimen köper varor och tjänster från västerländska teknikföretag och bygger med deras hjälp upp en elektronisk mur för att säkerställa att den kinesiska befolkningen inte får åtnjuta yttrandefrihet.
Den kinesiska diktaturen avrättar varje dag tre människor, sex döms till döden, ett okänt antal personer torteras och tusentals fängslas utan rättvis rättegång. Regimen ser yttrandefrihet som ett hot mot dess maktmonopol och har all media i ett järnhårt censurgrepp.
När Internet uppenbarade sig hade myndigheterna inledningsvis stora problem att hänga med i det ocensurerade informationsflödet i cyberrymden, vilket så småningom resulterade i att man drog igång projekt Gyllene Skölden. I november 2000 bjöd man in runt 300 företag från 16 länder till en mässa i Peking där projektet lanserades. Företagen såg möjligheter att tjäna stora summor pengar mot att de exporterar sin teknik som sedan regimen använder till att styra över informationsflödet, i linje med sin censur.
Nicholas Bequelin, som representerar människorättsorganisationen Human Rights In China förklarade att Gyllene Skölden är en elektronisk mur som hindrar Internet-användare att få tillgång till information som regimen ogillar, exempelvis oberoende nyheter från BBC eller New York Times, Times Magazine med flera.
Den Gyllene Skölden är ett genomgripande censur- och övervakningssystem som inte bara förvägrar det kinesiska folket information utifrån, utan även hindrar kineser från att sprida idéer, tankar och åsikter som regimen anser vara ett hot mot dess maktmonopol. Det är ett tekniskt mycket avancerat system som Kina inte skulle kunnat bygga upp utan aktivt stöd och hjälp från, fram för allt, västerländska IT-företag. Skölden är tänkt att ”Se, Höra och Tänka”, bland annat genom avlyssning där man använder sig av röstidentifiering i det allmänna telefonnätet, kontrollsökningar efter förbjudna ord i mail och SMS, genom övervakningskameror som kan identifiera personer i folkmassor, med mera.
I kampen mot yttrandefrihet har diktaturregimen fängslat fler människor för ”Internetbrott” än något annat land i världen. Exempelvis dömdes en människorättsaktivist till tre års fängelse och misshandlades upprepade gånger efter att ha publicerat artiklar om demokrati på en webbplats, tre ungdomar har dömts till sju års fängelse efter att ha surfat till förbjudna Internetsidor och man har till och med fängslat personer som har uttryckt olämpliga sarkasmer på nätet. Exempelvis så blev en 22-åring fängslad utan rättegång för att ha skämtat om regimen på ett chat-forum och denne släpptes först efter att fallet uppmärksammades i väst. Även studenter, forskare och journalister har arresterats för att ha använt internet. Kina har förbjudit över 500 000 internationella webbplatser och stängt ner tusentals Internetkaféer. Kina har världens största kår av cyberpoliser, runt 30 000 personer arbetar dagligen med att övervaka informationsflödet.
Mediemagasinet rapporterade att inget europeiskt företag hittills har erkänt delaktighet i Gyllene Skölden, men att många företag ständigt gör nya affärer på den kinesiska telekom-marknaden, som styrs och kontrolleras av regimen.
Företag som säljer till Kina skyller på att de bara säljer teknik och att de därmed inte ansvarar för vad regimen sedan gör med deras utrustning. Ericssons VD i Kina, Jan Malm, försvarar Ericsson med att deras telekom-utrustning är öppen för inkopplingar på olika sätt och att frågor om mänskliga rättigheter inte kan anses vara Ericssons ansvar. Human Rights In China anser emellertid att denna argumentering inte håller då det handlar om mycket stora pengar. Ett kontrakt med t.ex. Säkerhetsministeriet kräver upprepade överläggningar som givetvis avslöjar regimens krav på utrustningen och vad de tänker använda den till.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.