En diskussion om giftermål (Del 2)

En make har förpliktelser och en hustru har dygder

Forntida kineser trodde att “giftermål” var en kombination av moral och förpliktelser, inkluderat ”behag, förpliktelse, tillgivenhet och kärlek.” Giftermål är ett livstidskontrakt i vilket mannen och hustrun sätter sin tillit till varandra. Forntida kineser påstod att mannens förpliktelser var att visa ”behag, tillgivenhet och moral,” medan hustrun skulle framhäva dygder så som att ha ”ett lämpligt uppträdande, språk, uppförande och sysselsättning.”

Vad är meningen bakom en “makes förpliktelser”? Det är att maken skall uppfylla sina moraliska förpliktelser. Det kinesiska ordet ”Fu” (make) betyder bokstavligt talat ”stöd”. Mannen är stöttepelaren i familjen. Alla familjemedlemmar litar på honom. Han är ansvarig inför sina föräldrar, hustru och barn och han har moraliska förpliktelser både mot familjen och samhället.

Sedan forntiden har det funnits ett uttryck: “Ett hundra års skuld binder ihop en man och hustru, även om de bara är tillsammans för en enda natt.” Mästare Li Hongzhi sade i ” Fa-undervisning vid mötet med Stilla Havs-asiatiska elever ":

"När du är snäll mot mig så är jag glad, och när du inte längre är snäll mot mig så är känslan borta.” Så hur kan du lita på den saken? Kan känsloband hålla ihop ett äktenskap? Beträffande människor så är inte endast moraliska förpliktelser involverade, utan mellan man och hustru står ni också i tacksamhetsskuld till varandra. Så för en kvinna, när hon måste lägga hela sitt liv i dina händer så ska mannen inse, ”Denna kvinna har anförtrott mig hela sitt liv. Jag måste ta ansvar för henne."

Sedan Zhoudynastin har Kina värdesatt kvinnans fyra dygder: “ett lämpligt uppträdande, språk, uppförande och sysselsättning.” De här fyra dygderna sågs först i Neizhai, Tianguan (Himmelska Ministeriet), Zgouli (Zhou-riter) och var de fyra karaktärsdragen en enastående kvinna skulle ha. ”Lienuzhuan” (Biografier om enastående kvinnor) i Houhanshu (The Book of the Later Han Dynasty) sade:

“Vad som nu kallas kvinnlig dygd behöver inte vara bländande förmågor, som utmärker sig. Kvinnliga ord behöver varken vara kloka under debatten eller förtjusande under samtalet. Det kvinnliga utseendet behöver varken vara sött eller ha en perfekt ansiktsform. Kvinnlig sysselsättning behöver inte vara mer avancerat än det andra har.

“Att försiktigt vakta sin renhet; att försiktigt kontrollera sitt uppträdande; att i varje rörelse uppvisa anspråkslöshet; och att forma varje uppträdande på bästa sätt, det är kvinnlig dygd. Att välja sina ord med omsorg; att undvika vulgärt språk; att tala vid lämpliga tillfällen; och att inte heller trötta ut andra med för mycket prat, kan kallas för det utmärkande av kvinnliga ord. Att tvätta och skrubba bort smuts, att hålla kläder och prydnadsföremål fräscha och rena; att tvätta håret och bada regelbundet och hålla sig själv fri från skamlig smuts, kan kallas det utmärkande av kvinnligt uppträdande. Med helhjärtad tillgivenhet till att sy och väva; att inte tycka om skvaller och dumt skratt; renlighet och för att förbereda vin och mat att servera till gästerna, kan kallas det utmärkande för kvinnligt arbete.

Dessa fyra kvaliteter utmärker den största kvinnliga dygden. Ingen kvinna har råd att vara utan dem.”

Fortsättning följer..

Del 1:http://se.clearharmony.net/articles/200509/15560.html