En tysk utövare: Varför jag for till Beijing

Lördag 9 februari, 2002

Mitt namn är Bernd Aurnhammer, 37 år gammal, född i Augsburg/Tyskland. För närvarande bor jag i München.

Under de tio senaste åren har jag åtnjutit och studerat Buddhistiska och Taoistiska läror, något som lagt grunden för min förståelse av Asiatiska kultiveringsmetoder, däribland Qigong.

När jag 1998 träffade på Falun Gong kom jag långsamt fram till slutsatsen att Falun Gong har en ädel och omfattande inre betydelse, den inkluderar samtidigt högst välgörande övningar. Efter bara en kort tid upplevde jag både kroppsliga och själsliga förändringar. Jag har i och med detta till fullo njutit av livet de tre senaste åren, utan sjukdomar, något som aldrig inträffat tidigare. Andra utövare har berättat om liknande upplevelser. Vidare har jag bekantat mig med många kineser, vars medkänsla och dygd gjort ett bestående intryck på mig. Även deras barn har väckt min beundran. Det stod klart för mig att dessa människor erhållit dessa egenskaper genom sin kultivering av Falun Gong, i enlighet med Sanning, Godhet, Uthållighet.

Därför anser jag att den kinesiska regimens förbud av Falun Gong i juli 1999 är det mest orättfärdiga jag någonsin har upplevt. Detta var startskottet till en förföljelsekampanj kantad av lögner och förtal. Även idag fylls kinesisk media av onda lögner om Falun Gong, till den utsträckningen att man sänder en arrangerad självbränning, människor som knuffas ut genom fönster i höga byggnader, ett åtta månader gammalt barn torteras till döds i sin mors åsyn, allt för att krossa Falun Gong. Över 50,000 människor har arresterats, över 10,000 har utan rättegång skickats till arbetsläger, 370 har mördats genom att de har torterats ihjäl. Ingen vet det egentliga antalet. Detta är bara de bekräftade fallen. Minst 70 miljoner människors liv har tagit en drastisk vändning, det är förenat med livsfara att utöva Falun Gong i Kina. Dessa människor har ingen möjlighet att göra sin röst hörd. Inte heller vi västerlänningar åtnjuter friheten att utöva Falun Gong i Kina, men vi slipper åtminstone räkna med att torteras till döds.

För dessa och andra orsaker bestämde jag mig för att fara till Beijing, för att uttrycka mitt missnöje med dessa orättvisor på ett fredligt sätt. Det var ingen manifestation emot regeringen, utan mot förföljelse och mord av oskyldiga människor.

Min tanke var att genom denna händelse skulle fler människor bli medvetna om denna grymma förföljelse; att de kanske vaknade upp och tog avstånd från dessa orättvisor. Jag hade också hoppats på att min gärning skulle tala till de människor i Kina vars sinnen blivit förgiftade av den onda propagandan.

Jag hade också hoppats på att den kinesiska regeringen skulle engagera sig i en öppen, fredlig dialog med oss, att krisen skulle på något vis lösas och att Falun Dafa skulle återfå sin värdighet i Kina.

Bernd Aurnhammer