Lord Moynes tal vid brittiskt seminarium i Parlamentet

27 februari 2002

Detta faktum att vi alla har samlats här idag kommer utan tvivel att noggrant noteras av den kinesiska kommunistregimen och det borde den göra. Det visar att handlingarna som riktats mot Falun Gong fördöms i inflytelserika kretsar utanför Kina och inräknat oräkneliga möten och demonstrationer i större delen av världen, utgör de ett hot mot de utländska kontrakten som den kinesiska regimen vill värna om för Kinas framtida utveckling.

Behandlingen av Falun Gong är uppenbarligen en produkt på grund av en spricka i Kinas kommunistiska parti. Falun Gong stöddes faktiskt fram till 1999. Det är inte så att det fanns någon riktig religionsfrihet, långt ifrån. Tibetansk buddism var förtryckt, likaså islam i de västra provinserna och den enda kristendomen som tilläts var en sorts Qvissling (eng. slang för förrädare); en kristendom som styrdes av präster vilka var underordnade den ateistiska regimen. Falun Gong uppmuntrades som en ventil för den andliga sidan av den mänskliga naturen, i sig en beräkning som var oväntat uppfinningsrik för en regim vars filosofi förnekar det andliga. Objektivt, såg partiet till att dessa möjligheter existerar.

Eftersom Partiet förnekar själens giltighet/existens, så kan det inte ha någon verklig känsla för vad det handlar om och detta visades 1999. Jiang Zemin såg att Falun Gong blev stort och han beslutade att ändra policyn att uppmuntra Falun Gong till det motsatta. Det är storleken som respekteras och fruktas av materialister. De har ingen föreställning om den inre styrkan hos en andlig rörelse. Det är denna inre styrka som frustrerar kommunisterna i sina försök att kuva Falun Gong precis som den frustrerade Nero i hans försök att kuva kristendomen i det antika Rom.

Faktiskt var den tidigare taktiken från de kinesiska kommunisterna den rätta. När en andlig rörelse inte förföljs så utgör den inte längre något hot mot en sekulariserad regim. Jesus Kristus sa till sina lärjungar att ”lämna till Ceasar det som tillhör Ceasar” och Li Hongzhi har ofta gjort liknande uttalanden. Även efter det att förföljelserna hade börjat, sade han att kommunistregimen var en bra regim. Emellertid kan denna hållning inte bestå när Falun Gong utsätts för förföljelse som är allvarligare än något annat som tidigare hade hänt under kulturrevolutionen. Det är under förföljelse som en andlig rörelse blir farlig för en regim. Voltaires kommentar tillämpas: ”Detta djur är farligt; när det attackeras försvarar det sig.” I dag är även västerländska regeringar lika materialistiska som den kinesiska kommunistiska, men då de inte förföljer andliga rörelser så utgör dessa rörelser inget hot mot dem.

Vad kan vi i väst göra?

Rätt så mycket. De kinesiska kommunisterna är inte alls likgiltiga för världsopinionen. De vet att detta lands utveckling kommer att hindras och omintetgöras om de är isolerade på grund av världens ogillande. De försöker stärka sina band med världen i stort; varför skulle de annars ha gjort så stora ansträngningar för att säkra de olympiska spelen 2008, varför var de så förtjusta när de fick dem?

Just dessa olympiska spel, om Falun Gong fortfarande är förföljt 2008 kommer detta att vändas till en katastrof för kommunisterna vad gäller PR (public relation, ”reklam”). Flera hundra tusen utlänningar kommer att samlas i Kina och många av dem kommer att vara Falun Gong-supporters för att Falun Gong är nu en världsomfattande rörelse. Hur ska polisen kunna skilja ut vem som är Falun Gong-utövare från andra besökare utan att förolämpa alla? Falun Gong-baner kommer att komma upp från ingenstans bland åskådare och framträda på världens tv-skärmar. En del tävlande kanske mycket väl utför demonstrationer. Tänk om en guldmedaljör utför övningarna på podiet.

Under tiden är det viktigt att i varje land i världen, oupphörligt dra uppmärksamhet till detta vanhedrande beteende hos de kommunistiska myndigheterna som riktas mot människor vars övning och tro inte utgör något sorts hot.

Lord Moyne

27 februari 2002.