"Vi tilldelades två dödsfall, så vi kommer inte hållas ansvariga om hon dör på grund av tvångsmatning"

Den politiska och juridiska kommittén tilldelade oss två dödsfall, så vi kommer inte hållas ansvariga om hon dör på grund av tvångsmatning"

Omkring kl.4 eller 5 på morgonen den 27 december 2001, bröt sig åtta eller nio personer från det lokala kommunkontoret och polisen in i mitt hem, kidnappade mig och förde mig till polisstationen. Kort efter att jag hade anlänt, lejde förövarna ett gäng brottslingar. De tvingade in mig i en polisbil och körde mig till ett tvångsarbetsläger. På vägen dit sade en av dem till mig, ”Varför utövar du Falun Gong? Ingen ger dig några pengar för det. Partiet betalar var och en av oss 200 yuan (kinesisk valuta, medelinkomsten för en stadsbo är 500 yuan) varje månad!” Jag svarade bestämt, ”Om du gör detta, så kommer ditt liv efter döden vara en katastrof". Personen blev alldeles förstummad och vände sig om till de andra förövarna, ” Så är det vi som eskorterar dem, eller eskorterar de oss?”.

Efter vi hade kommit fram till Wujiabao tänkte jag inte tillåta ondskan förfölja mig något mer. När vakterna beordrade mig att stå, så satt jag. När vakterna beordrade mig att sitta, la jag mig ner. Jag började sedan hungerstrejka för att protestera mot det olagliga fängslandet. Förövarna satte mig i en cell utan värme. Det var ett tjockt lager is på fönstret och det fanns bara en tunn bräda för en person att sova på.

Vid denna tidpunkt kom en kvinnlig vakt in. Hon berättade för mig att jag verkade bekant för henne. Jag sa att vi kanske hade ett ödesbestämt förhållande. Då sa hon, ” Jag vet att alla ni utövare är goda människor, men jag är hjälplös i denna situation. Den politiska och juridiska kommittén har beordrat oss att arrestera många människor och alla dessa har skickats hit. Vi har inget val än att följa order och utföra våra plikter.” När hon hade slutat talat plockade hon upp kläderna jag nyss hade tvättat och hängde dem utanför för att torka. Nästa morgon lämnade hon de torra kläderna till mig. Jag var glad eftersom vakten fortfarande hade ett samvete kvar.

Några dagar senare kom en manlig vakt vid namn Guan Zhenghe och beordrade mig att packa ihop och gå till ”den strikta skötselklassen”. Jag tänkte att ingen Falun Dafa-utövare skall lyssna på ondskans order, så jag rörde mig inte. Vakten kallade då in några människor som packade mina saker. Guan bar mitt bagage och gick först, medan jag följde honom med min tvättskål i händerna. När vi passerade fängelsegården ville jag visa mina medfångar Falun Dafa-utövarnas värdighet. Guan kände sig plötsligt otillfreds och sa till mig,” Vem är det som är vakt här?”

I ”klassen för strikt skötsel”, fanns det inget solljus i rummet och det var väldigt kallt och fuktigt. Det fanns endast två personer i klassen: en annan Falun Dafa-utövare och jag. Hon berättade för mig att det var en övervakningskamera i rummet. Vakterna tog vanligtvis beslutsamma utövare till ett hemligt rum där de misshandlade och torterade dem med elektriska batonger. Av rädsla för att människor skulle se eller höra dessa övergrepp, så täpper vakterna igen utövarnas munnar innan de torteras. Utövarna hade hungerstrejkat i över 40 dagar för att protestera mot den brutala förföljelsen och vakterna började då våldsamt tvångsmata utövarna. Tuberna för tvångsmatning lämnades kvar i utövarnas kroppar så att magarna och näsorna hos många utövare blev skadade. Man kunde se blod överallt.

Jag intensifierade mina upprätta tankar och var beslutsam att gå ut ifrån arbetslägret med värdighet. På den femte dagen av min hungerstrejk, kände jag mig hungrig men slog bort tanken. När mina rättfärdiga tankar återkom, kände jag en trevlig värme snurra ifrån mitt huvud och ner till min mage för att sedan "fylla den". Känslan av hunger försvann fullständigt. Från och med den gången så hände denna mirakulösa känsla mig två gånger om dagen, på morgonen och kvällen.

Samma dag kom en vakt in till mig och frågade mig, ”Hur kom du hit?” Jag berättade med välvilja för honom att jag blev kidnappad och förd hit, och att mina barn var hemma alldeles ensamma. Jag sa också att jag hade följt lärare Li Hongzhis ord och försökt vara en bättre människa, ändå fabricerar Jiangs regim lögner och förtalar oss. Vakten hade fortfarande lite samvete kvar. Han torkade sina tårar och sa, ”De är en bunt hulliganer!...”

På den sjunde dagen av min hungerstrejk, tog Guan Zhenghe mig till ett hemligt rum. De försökte tvinga mig att ge upp, men jag vägrade. Vakterna vred om mina armar bakom min rygg och slog mig till golvet. Guan steg på min rygg och en annan vakt, Hou Yong, gick på mina ben. Andra vakter sparkade mig överallt, speciellt på lederna. Mina läppar började blöda. Vakterna frågade om jag ville ge upp och jag sa, ”Nej”. Två kvinnliga vakter, Wang Nannan och Zhou Yilin, kom med några elektriska batonger. Guan och Huo gav mig elchocker upprepade gånger med de elektriska batongerna. Elchockerna gjorde även hål i mina byxor. De drog ner min krage och gav mig chocker i nacken och sade att skinnet där är ömtåligt. Jag sa till dem, ”Jag kommer inte samarbeta med er!” Efter ha använt alla deras ondskefulla medel, gick vakterna utmattade därifrån. Efter ett tag återkom de med konstgjorda leenden och torkade av blodet från mina läppar. Av rädsla att andra människor skulle se blodet på min kropp bad de två kvinnliga vakter att tvätta av mig blodet.

På den åttonde dagen av min hungerstrejk kom plötsligt en grupp människor in i min cell. Det var Guan Zhenghe, Huo Yong, de två kvinnliga vakterna som jag tidigare nämnt och några medfångar. Utan ett ord tvingade de med mig till medicinrummet. De band upp mig där och medfångarna höll i mig. Jag sa till medfången närmast mig, ”Jag är oskyldig, du kan inte förfölja mig tillsammans med vakterna när du inte vet vad du gör! Du kommer att motta vedergällning för det du gör här!” Han brydde sig inte alls och sade, ”Jag bryr mig inte om var jag kommer någonstans, så länge min strafftid kan bli reducerad.” Förövarna lyckades inte med att bryta upp min mun ens med all deras styrka. Elbatongerna hjälpte inte heller, så de började använda en nästub på mig. På grund av att de gjorde det för fort började jag hosta och mat kom på Guans kläder. Medfångarna kunde inte stå ut med det och började kräkas. De blev så sjuka att ingen ville hjälpa vakterna hädanefter. Guan gav mig chocker med batongen flera gånger och gick därifrån och sade, ”Låt oss vänta och se, jag skall tortera dig till döds"!

En annan gång tvingade två kvinnliga vakter mig till medicinrummet, där Guan Zhenghe och Hou Yong på ett våldsamt sätt tvångsmatade mig. Jag ryckte ut tuben. Guan och Hou sade med vild röst, ”Använd den vita (tjockare) tuben !” Doktorn sade, ”Det kommer att döda henne"!
Då drog de mig tillbaka till ”klassen för strikt skötsel".

Den tredje gången ledde den manliga vakten Wu Wei några medfångar och försökte tvångsmata mig. Wu sade, ”Mata henne med tvång!” Han försökte bända upp mina tänder med en sked. När han misslyckades blev han tokig och ville använda nästuben. Av rädsla för att jag skulle dö vägrade doktorn. Wu sa ”Var inte rädd, den politiska och juridiska kommittén tilldelade oss två dödsfall, så vi kommer inte hållas ansvariga för hennes död även om hon dör när vi tvångsmatar henne. Jag tror helt enkelt inte att jag kommer att misslyckas med henne". Efter dessa ord plockade han upp skeden och försökte återigen bryta upp mina tänder . Trots att mitt tandkött blödde, så kunde han dock inte bryta upp mina tänder. Wu var rasande och ville använda den elektriska batongen på mig. Doktorn sade, ”Ingen vet varför hon blev arresterad och kom hit. När vi har löst detta kommer hon att äta utan tvångsmatning. Vem vill lida på detta vis”? Många personer runt omkring tyckte inte att de skulle tvångsmata men Wu Wei insisterade ändå. Han stötte till mina revben för att öppna min mun. När han misslyckades ännu en gång, tvingade Wu in tuben i min näsa. När han tvångsmatade mig med den åttonde tuben sa doktorn ” Du kan inte fortsätt något mera". Wu rullade ihop mina kläder och klappade på min mage och sa ”Det är OK, hon kommer inte dö ens efter ytterligare två tuber. Hon kommer överleva ett tag till....”

När de såg att jag snart skulle dö, skjutsade de hem mig för att slippa ansvar. De ville att jag skulle dö där istället för hos dem. Min kropp var täckt med ärr och var knappt vid liv.

Telefon numret till ”klassen för strikt skötsel” i Wujiabaozi tvångsarbetsläger
är: 86-413-4658164

Från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/2/19/18982.html

Kinesisk version: http://www.minghui.cc/mh/articles/2002/2/18/25179.html