Ögonvittnen från Zhongnanhai berättar (Foto)

Den 25 april 1999 samlades bortemot 10,000 Falun Gong-utövare till en stillsam vädjan i Peking. Från början till slut rådde fullkomlig ordning. Efter att den dåvarande premiärministern mött några representanter bland utövarna och man nått en överenskommelse lämnade alla platsen lika snabbt som de kommit. Senare använde Jiang Zemin denna händelse som en ursäkt för att starta en brutal förföljelse av Falun Gong-utövare som nu varat i över fyra år.

Ett kinesiskt par, utövarna Shen Shumin och Bian Xuzhuang var med vid den så kallade Zhongnanhai-händelsen. Här följer deras berättelse.

Varför gick vi för att vädja?

Den 24 april nåddes vi av nyheten att mer än 40 utövare arresterats i Tianjin utan orsak och att några av dem var skadade efter att ha misshandlats av polisen.

Den 11 april 1999 hade Luo Gans svåger He Zouxiu låtit publicera en artikel som förtalade Falun Gong i tidningen Youth Overview, som utgavs av Tianjin Normal Institute. Lokala Falun Gong-utövare gick dit och till några andra ställen för att förklara fakta om Falun Gong. Den allmänna säkerhetsbyrån i Tianjin kallade emellertid in kravallpolis som misshandlade utövarna. Som ett resultat skadades ett antal och 45 arresterades.

När de kvarvarande lokala utövarna bad att de arresterade utövarna skulle släppas sade Tianjins stadsledning att Säkerhetsministeriet var inblandat och att utan order från Peking kunde inga utövare frisläppas. Utövarna fick således rådet att ta saken till appellationskontoret i Peking.

Paret tillägger: “Vi hade upplevt sådana positiva förändringar, både till kropp och sinne, genom att utöva Falun Gong. Vi tänkte att vi genom att vädja till regeringen kunde få dem att känna till sanningen och att ju fler vi var desto bättre, så vi ringde till några andra utövare och bad dem följa med oss.”

Polisen ledde oss till Zhongnanhai

Shen minns att hon på morgonen den 25 april tillsammans med sin man cyklade till appellationskontoret som var beläget på Fuyou-gatan. De ställde ner sina cyklar intill ett bibliotek som låg norr om Fuyou-gatan och gick den sista biten.

De såg många andra utövare som också var på väg mot samma mål, ledda av polisen. Väl framme såg de hur det även från det andra hållet kom utövare ledda av polismän. Poliserna sade till utövarna att ställa sig på trottoaren till väst om Fuyou-gatan. Hon kommer ihåg hur de tänkte på att inte blockera trottoaren för andra gående, så de ställde sig alla så långt åt sidan de bara kunde, vilket lämnade omkring en meter av trottoarens bredd fri.

Ordning från början till slut utan att blockera trafiken

Hon fortsätter: “På andra sidan gatan såg vi hållplatsen för busslinje 14 och hur bussarna kom och gick som vanligt, fram till dess att polisen spärrade av gatan på eftermiddagen. Innan dess hade många förbipasserande stannat till och förhört sig om vad som stod på. För att de inte skulle blockera trafiken försökte vi hela tiden be dem att ge sig av. Några av utövarna steg själva fram för att hjälpa till att dirigera trafiken.

Polisen lugnade ner sig

”Till en början”, säger Shen, ”tittade polisen på oss spända och nervösa. Senare, efter att ha sett att vi stod stilla utan att föra oväsen och till och med hjälpte till att dirigera trafiken, lugnade de ner sig och många av dem gick till och med tillbaka och satte sig i sina bilar.”

Lägga tonvikten vid “Sanning, Godhet, Tålamod” och tänka på andra först

Bian säger: “För att inte störa de lokala invånarna och använda de begränsade allmänna toaletterna i onödan, åt eller drack vi inte den dagen. Vi rörde inte vattnet vi hade tagit med oss. Utövare som var tvungna att gå på toaletten stod alla i en prydlig kö och lät de lokala invånarna gå före dem.”

Premiärministern och utövarna löser Tianjin-händelsen och utövarna går lugnt hem

Bian fortsätter: “Vid tiotiden hörde vi att premiärministern och representanterna bland utövarna hade nått en överenskommelse och att man hade beordrat att frisläppa de arresterade utövarna i Tianjin. Vi hade nått en lösning så vi gick hem.”

En polisman säger: “Du måste vara trött. Gå hem och vila dig.”

Shen berättar: “När vi gick för att hämta våra cyklar kunde jag inte finna min. Jag såg då hur några poliser stod en bit därifrån och pratade om dagens händelse och att en av dem satt på min cykel.

Jag gick fram till honom och sade: ’Ursäkta, men du sitter på min cykel.’ Han klev av och bad om ursäkt. Jag sade med ett leende: ’Tack för att du sett efter min cykel’ och alla de andra poliserna skrattade. En av dem sade: ’Du måste vara trött efter en så lång dag. Gå hem och få lite vila.’”