Dafa-utövaren Liu Hongzhen från Zhenjiang i Jiangsu-provinsen utsätts för övergrepp på mentalsjukhus

Mitt namn är Liu Hongzhen och jag är 52 år gammal. Jag bor i rum 604, byggnad 10, Jiangbinxincun i Zhenjiang i Jiangsu-provinsen. Sedan jag började utöva Falun Dafa i maj 1997 har jag gagnats både fysiskt och mentalt av min utövning.

Jiang [Zemin] började förfölja Dafa i juli 1999. Med sina policys, ”Förtala dem, gör dem bankrutta och förgör dem,” och ”Alla dödade Falun Gong-utövare kan räknas som självmord,” har Falun Gong-utövare över hela landet lidit en brutal förföljelse. Jag har suttit inlåst på häktet i Zhenjiang sju gånger. Vakterna har satt handfängsel på mig, kedjat fast mig och bundit fast mig i en bräda i tre dygn. De slog ut två av mina tänder och skickade mig vidare till ett mentalsjukhus där jag torterades under två månaders tid.

I januari 2001, fem dagar innan det kinesiska nyåret, bröt sig en grupp poliser in i mitt hem och drog mig i fötterna utför trapporna, hela vägen ned, sex våningar. De skickade mig till en hjärntvättsklass som hölls i skolan där poliskadetterna utbildades. Efter ankomsten misshandlades jag av Shao Xiangrong från Jingkou distriktets 610-byrå. Efter misshandels kunde jag inte lyfta min vänstra arm på flera dagar. Efteråt låstes jag in i ett klassrum. Senare förflyttades jag till ett häkte där jag satt inlåst i tre månader.

En kväll hämtade polisen mig på häktet och förde mig till poliskontoret där min familj väntade. Ma Yugen från en annan 610-byrå sade att jag skulle släppas omedelbart om jag sade att jag gav upp Falun Gong. Han sade också att det här var min sista chans och att jag skulle skickas till ett arbetsläger om jag inte tog den här chansen. Utan att tveka sade jag till honom att jag inte kommer att sluta utöva. När de såg att deras hot inte hade någon inverkan på mig skickade de mig tillbaka till häktet.

Den 4 april kom flera poliser och hämtade mig på häktet och förde mig till ett mentalsjukhus. På mig hade jag fortfarande kläderna jag fått på häktet. Senare berättade min man att de lurat honom och mina två systrar att jag skulle släppas efter att de undersökt min mentala hälsa på sjukhuset. De hotade dem och sade att om de inte betalade 2000 Yuan för undersökningen så skulle jag skickas till ett arbetsläger. Min man vägrade betala, men min ena syster tänkte att undersökningen bara var en formalitet och att om hon gjorde som de sade så skulle jag slippa arbetslägret, så hon betalade dem 2000 Yuan.

Dörrarna och fönstren var låsta och hela stället var hemskt. Första natten vaknade jag av en skarp smärta. Det visade sig vara en sköterska som gav mig en injektion. När jag frågade henne vad hon gjorde sade hon att hon gav mig lugnade medel. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var konstigt att de gav en sovande människa lugnande medel. Nästa morgon klockan åtta kallades jag till sköterskornas kontor där många människor väntade. De gav mig flera injektioner och tabletter och hotade med att binda fast mig om jag inte samarbetade. En sköterska vid namn Fang sade att jag hade en ”sjukdom orsakad av Falun Gong-utövning” och att jag skulle bli ”frisk” om jag slutade utöva.

Min man som kom till sjukhuset för att besöka mig sade bestämt åt dem att jag inte led av något mentalsjukdom och att han som min familjemedlem kunde vägra deras behandling av mig. Personalen svarade då att det var på polisens order och att de inte hade någon kontroll över det. Min man gick då till polisen i Jingkou distriktet och konfronterade dem. De svarade honom att jag behandlades av sjukhuset och att läkaren bestämmer min medicinering då de själva inte visste något om medicin och inte brukar blanda sig i de här frågorna. Min man förstod då att de samarbetade med varandra. En anställd på sjukhuset berättade för mig att polisen beordrat dem att övervaka mig noga och rapportera om några andra utövare skulle komma för att besöka mig.

En vecka efter tvångsinjektionerna började jag att blöda näsblod, benen svullnade och jag blev irritabel, deprimerad och slö. Emellertid, fortsatte doktorerna att ge mig medicin. De skrev, ”Liu Hongzhens tillstånd är allvarligt och måste behandlas med medicin” på svarta tavlan på doktorernas kontor. Min man oroade sig mycket. Han fortsatte att fråga, ”Vem har förorsakat allt det här? Vad är det för värld vi lever i?”

Efter två månader i fångenskap, försämrades mitt tillstånd allvarligt. Min man och mina två systrar besökte polisen flera gånger. Det var under deras påtryckningar som polisen tillät mig att lämna sjukhuset. När jag skulle åka, frågande min man efter min diagnos, behandlingsresultaten och journalerna. Sjukhuset var inte förmögna att få fram dessa papper! Istället för att sända hem mig, låste förövarna in mig i ett mörkt rum för att övervaka mig. Jag blev allt svagare. Två månader senare, överfördes jag av polisen till ett tvångsarbetsläger. Det var meningen att jag skulle hållas fången där under de följande två åren. I protest mot förföljelsen inledde jag en hungerstrejk. Åtta förövare, varav fem fångar, drog ned mig på golvet och tvångsmatade mig. De slog samtidigt ut ytterligare två av mina tänder. Jag var nära att dö.

Min man hörde om händelsen och blev snart sjuk av oro. Min en gång så lyckliga familj höll på att rasa samman på grund av förföljelsen.

Innan jag skrev den här artikeln, hölls jag inspärrad och jag har just blivit fri. Jag vet att det finns många andra Dafa-utövare som har upplevt liknande förföljelse. Jag hoppas att godhjärtade människor skall sluta sig samman med oss för att motstå dessa kränkningar av mänskliga rättigheter och förföljelsen av Sanning, Godhet och Tålamod!

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/5/31/48747.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/5/9/74225.html