Att behålla ett ödmjukt och objektivt sinne och ta hänsyn till andras mening

Genom samspel med andra utövare ser jag att det finns en allmänt fasthållande om att hålla på sin egen uppfattning (d v s att alltid betrakta sig själv på den rätta sidan eller betrakta sig själv som ofelbar) bland många utövare. Sätten de visar sig på kan vara olika. En del vill gärna alltid skryta om brillianta prestationer som de tidigare åstadkommit. Andra ger sken av att vara ovanför världsliga betraktanden, är arroganta och lyssnar inte på olika uppfattningar. Några rättfärdigar sina fasthållanden med mänsklig logik. Personligen tror jag att sådana föreställningar redan har hindrat dem i deras utveckling. De gamla krafterna kommer sannolikt att dra fördel av detta.

Enligt vad jag har observerat, är de som har det kraftiga fasthållandet av att skryta, vara förmer eller att "visa upp sig", de som också förföljs mer. De som har höga uppfattningar om sig själva gör mycket lättare misstag. Bland dem finns många utövare som har bra medfödd grund och upplysningsförmåga. De kultiverar mycket ihärdigt och arbetar också mycket hårt, men just på grund av att en tanke inte är rättfärdig, har de blivit självbelåtna. Jag tänkte länge över detta. Till slut bestämde jag mig för att dela med mig av min förståelse. Jag hoppas att utövare som har tillkortakommanden inom detta kommer att uppmärksamma det. Vi kan förbättra oss som en helhet.

Roten till arrogans är "motståndet" från de gamla krafternas principer baserat på själviskhet och vanliga människors fasthållandet till jaget. Det innefattar både kultivering och Fa-upprätande. De som är arroganta har ofta höga uppfattningar om sig själva. De betraktar sig själva som centrum och detta stärker deras personliga begär. Som ett resultat av att ett sådant fasthållande växer sig starkare med tiden, är blir de lättare förgiftade av självintresse och kan inte se gränslösheten i kosmos, beskaffenheten av Buddha Fa* och alla liv som lider i den trefaldiga världen. De kan inte se sina brister och andra människors förtjänster. De kan inte heller uppleva godheten i mänskligheten och toleransens storslagenhet.

Det finns ett talesätt på kinesiska som säger att "de ödmjuka får förmåner, medan de högfärdiga skördar misslyckandets frukter". Utövare önskar vara i ett högre rike än detta. Vi borde göra bättre. Buddha Fa är vidsträckt, enorm och djupgående. Det är Mästaren som lärde ut principerna i Falun Gong. Vi är utövare. Hur högt vi än kan upplysas till och hur väl vi kan göra, vad vi har är bara en liten del av förståelse på en nivå. Vad för slags ursäkter kan vi hysa för att vara arroganta och självupptagna framför vår barmhärtige Mästare och alla liv som lider? Medutövare som har sådana fasthållanden borde bestämma sig för att bemöda sig att gå framåt. Om vi håller fast vid våra personliga fasthållanden och dåliga föreställningar, kommer vi själva att driva oss längre från Fa. Endast när vi lägger ner jaget, tar Fa som lärare, ställer strikta krav på oss själva och kommer ihåg alla liv som lider och alltid ser till andras bästa först, kan vi gradvis släppa dessa föreställningar baserat på egoism och själviskhet. Endast då kan vi verkligt vandra på en osjälvisk väg.

*Fa: Universums lagar/principer