Att hantera bristen på tid med upprätta tankar

Ärade Mästare
Utövare

Jag är en utövare från Rumänien och jag fick Fa 2004. Det är en stor ära för mig att dela min kultiveringserfarenhet med er här på den europeiska Fa-konferensen.

Ända sedan jag var liten ville jag att hela världen skulle bli en lycklig livsmiljö bygg på korrekta principer och mekanismer som människor gladeligen skulle respektera och följa. Genom min kommunistiska skolutbildning var jag övertygad om att intelligensen var nyckeln, och om vi bara skulle bli lite smartare skulle vi inte göra så många dumma saker som skadar andra människor och oss själva i slutändan. Det var svårt att hitta en sådan miljö och principer, men jag var fast besluten att bygga ett sådant samhälle, även om jag själv var tvungen att göra det. Så år 2004 fick jag en liten glimt av principerna Sanning Godhet Tålamod när en person som mediterade fick mig att inse: "Ja, det här kan verkligen fungera".

Tyvärr är vår nuvarande värld ännu ganska annorlunda från världen där folk förstår, respekterar och gladeligen tillämpar dessa dyrbara principer. Så från den utgångspunkten var det bara naturligt för mig att försöka få människorna att se och förstå vad som är den rättfärdiga Fa som ger dessa principer. Jag har haft turen och möjligheten att under åren, få försöka hjälpa till med projekt som: Clear Harmony, översätta Fa-artiklar, fackelstafetten för mänskliga rättigheter, Shen Yun, en bit Epoch Times, och kanske några flera. Jag skulle kanske också nämna att jag är gift, har en fyra och ett halvt år gammal dotter, har ett heltidsjobb. Jag kan inte gå varje dag utan att ha studerat, sänt upprätta tankar och ändå ha tid att göra några övningar och andra saker, som att kolla e-posten.

Att skriva den här erfarenhetsberättelsen, till exempel, tar också tid. Reflexmässigt skulle jag ha kunnat säga att jag inte har tid. Men skulle det då inte vara ett allvarligt misstag? Skulle jag inte gå miste om en stor kultiveringsmöjlighet? Är inte mina fasthållanden och tillkortakommanden bara extremt uppenbara när jag igen läser mitt utkast till konferensen? Är inte detta en värdefull tid för oss att förbättras? Är det inte anledningen till att jag är här? Mästaren gav Fa-konferenserna som en värdefull möjlighet för oss till förbättring. Är då inte den så kallade tidsbristen som ger mig möjlighet att se vad jag möjligen kunde tänkas göra istället som är viktigare än att kunna bidra till en Fa-konferens. På så sätt, de små fasthållanden, som jag tyckte var obetydliga, har inget annat val än att visa mig i sin sanna kraft. Det i sin tur hjälper mig att ta dem på allvar och att stärka min vilja att eliminera dem.

Av dessa skäl vill jag dela med dig om ämnet, brist på tid och hur det relaterar till min brist på upprätta tankar. Den här erfarenheten baseras utifrån ett fåtal händelser, vänligt arrangerade av Mästaren.

Den första som fick mig att inse att uttrycket "jag har inte tid" faktiskt är ett falskt uttryck. Jag använde det utan att tänka för varje gång jag inte lyckades hitta tid att göra något, och det här uttrycket gav mig i sin tur intrycket att jag var helt oskyldig eftersom du vet, tiden är tänkt att vara objektiv. Den här utövaren å andra sidan påpekade mycket naturligt för mig, att den faktiska anledningen till att jag inte gjorde det där, var inte på grund av tidsbrist, utan att jag inte ansåg saken hade tillräcklig hög prioritet.

Behöver jag säga att det får konsekvenser för en massa andra saker, som att göra vårt hjärta under kultiveringen extremt genomskinligt. Till exempel är det mycket talande på hur mycket tid och uppmärksamhet jag spenderar på Fa-studier eller på övningar eller på sanningsklargörande eller att helt enkelt ha tillräckligt med medkänsla för de människor som är nära mig, precis som Mästaren har instruerat oss i Zhuan Falun: "Du bör alltid vara välvillig och vänlig mot andra, och ta hänsyn till andra när man gör något. När du stöter på ett problem, bör du först överväga om andra kan stå ut med denna fråga eller om det kommer att skada någon. "(Engelska utgåvan 2000)

Efter att ha insett att så många saker så kan enkelt döljas med ett reflexuttryck "jag har inte tid", var inte en liten sak. Är det inte mycket bättre att inse mitt ansvar för de prioriteringar jag satt, än att glida ner i okunnighet?

Den andra saken som fick mig att inse hur bristen på tid skapas var efter jag läst ett meddelande från en utövare som sade att "Europa-tunneln har tekniska problem, Shen Yuns bussar och lastbilar köar fortfarande i Frankrike. Låt oss vara medvetna om att kampen mellan gott och ont alltid pågår "jag sade till mig själv att: Titta, här är ett allvarligt problem som denna utövare verkligen hanterar med ett öppet sinne och permanenta upprätta tankar, vem är inte lurad så mycket som jag av den trefaldiga världens illusion.

Sedan tappade jag en tandpetare, och kunde inte hitta den. Händelsen kunde ha varit det mest händelserika slöseriet med tid som någonsin kunde hända i mitt liv. Faktum var att jag låg efter med några sanningsklargörande projekt och det faktum att jag blev påmind på det mest allvarliga sättet att det finns en ständig kamp mellan gott och ont, fick mig att inse att denna händelse var verklig och jag skulle verkligen inte slösa bort tiden på den. I sin tur slutade jag att slösa bort tiden med att leta efter en tandpetare. Detta är bara ett exempel som visar att prioriteringen av vår tid och hur subtil och skenbart oskyldig förlusten av dyrbar tid kan vara. När jag inte är tillräckligt klar i mitt tänkande blir följden att mina upprätta tankar inte är tillräckligt starka, jag kan slösa bort tiden på tusentals sätt utan att inse det. Skulle inte det här vara en stor seger för det onda?

Jag tror att varje utövare har ett hjärta att hjälpa Mästaren i räddandet av kännande varelser och i Fa-upprätandet. Mästaren ser oss alla som Dafa-lärjungar, som gör oss till mycket värdefulla partiklar i universum. När vi säger att vi vill ha något lyssnar hela universum.

Så hur kan vi ha så många störningar? Nu är min uppfattning att det är precis så eftersom hela universum lyssnar och de vill att vi ska kultivera till fullbordan. Detta i sin tur ger oss både makt och ansvar. Å ena sidan, om våra tankar är rättfärdiga kan inga onda stå i vägen, inte ens subtila sådana, men å andra sidan om jag slappnar av i mina upprätta tankar kan jag lätt glömma att min uppgift är gudomlig och då blir jag bara en begränsad människa som omedvetet kan vilseledas på tusentals olika sätt.

Så vad är upprätta tankar? Nu förstår jag att dessa tankar kommer från Fa, eftersom dessa är de enda tankarna som kan hjälpa oss att bryta loss från de falska illusionerna runt omkring oss. Således, verklig förbättring kommer från bra Fa-studier, och när vi utvärderar saker med Fa som vi har lärt oss. Jag antar också att det är därför erfarenhetsutbyte är så värdefullt när det görs med Fa-principer man lärt sig.

I all våra erfarenhetsutbyten och i alla våra projekt, har vi möjligheten att titta inåt och utvärdera saker med Fa. Vi har också makten och vördnaden att uppmuntra varandra, vilket är oerhört viktigt. Efter att ha förlorat en tandpetare vet jag nu hur lätt det är att bli vilseledd i den här världen även på till synes triviala fasthållanden.

Jag tror att vi kan hjälpa utövare runt omkring oss att förlora mindre tid, bara genom att utbyta erfarenheter om detta. Om vi till fullo kunde avslöja detta onda, tror jag, att precis som med all annan ondska, att vi kan lösa upp den och den kan då inte längre sakta ner oss.

Tack för allt ärade Mästare, tack medutövare.