Vittne: Arbetsvillkor i Masanjia tvångsarbetsläger

Jag greps och placerades i Masanjia tvångsarbetsläger vid två tillfällen under sammanlagt två år. Masanjia tvångsarbetsläger ligger i Liaoningprovinsen och kallas också Masanjia kriminalvårdsanstalt första sektionen. Det är ett helvete och ökänt för att förfölja manliga Falun Gong-utövare. Det finns tre så kallade "lag", och i den tredje gruppen är alla Falun Gong-utövare fängslade. Det arbete som de tre lagen gör brukade vara annorlunda, men 2012 alla gjorde kläder. Arbetslägret har gjort enorma summor pengar från att tvinga utövare att utföra slavarbete.

Sommaren 2010 fick arbetslägret göra flera produkter, däribland koppar dioder, engångs badshorts och västar, samt juldekorationer. År 2011 gjordes mest olika typer av vinterkläder. Jag kommer att beskriva hur varje produkt tillverkades härnedan.

I den tredje gruppen, där alla utövare hålls fängslade, var de som var nyanlända oftast satta i den första truppen. Där de var tvungna att göra dioder för en fabrik i Shenyang. Dioderna var ungefär 7 cm långa. I mitten satt dioden med koppartrådar i bägge ändarna.

Dessa dioder kom alla ihoprullade och vi var tvungna att räta ut dem. En läderbit tejpades på bordet, och vi var tvungna att bära tjocka läderhandskar och snurra dioderna på plattan för att räta ut kabeln. I sommarhettan blev våra händer väldigt varma och svettiga, men vi fick inte ta av oss handskarna och vila. Vanligtvis använde vi den högra handen att snurra dioden med och den vänstra handen för att ständigt justera läget för dioden. Efter ett tag, skulle vi vara ömma i händerna och trötta i benen. Oftast kunde vi inte stå upp eftersom huvudvakten, Yu Jiang, ville att vi skulle utsättas för så mycket smärta som möjligt. Det har varit många rapporter om Yu och hans brott på webbsidan Minghui. Han var en av de mest ondskefulla vakterna där och han slog och torterade många utövare personligen. Yu sade öppet till utövare, "Jag tänker få dig att lida. Om du inte lider, då jag inte mår bra." Men han plockades sedan bort av den kommunistiska regimen. Den nya chefen är Wang Hanyu, och han tog över positionen för ett år sedan. Vid den tiden var vi tvungna att räta en hel korg av dioder varje dag. Det var en rektangulär korg lika stor som en ölback. Även om vi arbetat mycket hårt, var det mycket svårt att få en korg klar om dagen. Men vakterna kallade detta "den enklaste" uppgiften, eftersom många utövare som blev tilldelade att göra detta var äldre eller de som hade blivit brutalt förföljda och var mycket svaga som följd. När jag först kom, rätade jag inte ut dioderna helt, och då slog en fånge som var ledare för gruppen mig i ansiktet mycket hårt. Vakten såg det men sa ingenting. Arbetslägret gjorde en hel del pengar på dioderna. Det sades att förtjänsten för varje korg med dioder var 10 yuan.

Vårt arbetsschema var hemskt. Varje dag började vi klockan 6 på morgonen, vi var tvungna att återvända till arbetet omedelbart efter lunch. Vi arbetade fram till åtminstone 5, 6 eller 7 på kvällen. Men många gånger vi var tvungna att arbeta fram till 10 på kvällen och ibland var vi tvungna att ta med korgen till sovrummet och arbeta fram till midnatt. Om man inte kunde uppfylla "kvoten" skulle man inte bara arbeta övertid, utan man blev även "utbildad". På nätterna, kunde vi ofta höra ljudet av elektriska batonger. Det var därför arbetslägret byggdes ett avlägset område. Utanför arbetslägret var det bara sädesfält, och väggarna runt lägret är höga och tjocka. Hur högt folk än skrek därinne så kunde ingen skulle höra det på utsidan. Vakten Wang Yanmin sade en gång provokativt, "Vilka lagar? Det är jag som är lagen här. Du måste göra vad jag säger att du ska göra. Om inte, kommer jag slå dig. Du kan stämma mig var du vill. Kommer du lyssna då? Om du fortfarande inte lyssnar, kommer jag att fortsätta att tortera dig. Du är här för en dag, då måste du lyda vakten den dagen. Här är vakten din pappa och din mamma. Om du inte lyssnar på dina föräldrar, har vi rätt att slå dig! "

Vid ett tillfälle fick några av oss i uppdrag att göra badshorts och västar. Dessa var halv-genomskinliga och i rosa. Varje dag var varje person tvungen att göra 200-300 shorts eller mer än 100 västar. Det fanns några äldre utövare vars syn inte var längre bra, men de skulle fortfarande göra det. Vakterna hade ännu högre krav på sömnadsarbetet än dioderna. Om någon inte uppfyllde sin kvot, var han inte bara tvungen att göra det nästa dag, utan de blev också slagna, chockade med elektriska batonger, och ibland fastbundna på "sträckbänken”. Ibland blev utövare skadade av symaskinsnålen, men vakten skulle tvinga honom att avsluta uppgiften precis som vanligt. Om han inte gjorde det, skulle han bli slagen och torterad.

År 2011 syddes vinterjackor och vinterkläder i barnstorlekar. Dessa såldes för mer än 300 yuan vardera.

I arbetslägret gjorde vi också konst och hantverk, som mest var till för att säljas utanför Kina. Det sades att de var för julklappar. När någon gjorde 50, skulle vakten säga: "Du kan vila om du kan göra 60 på en timme." Om han kan göra 60, vakten skulle säga, "Du kan vila om du kan göra 70 på en timme." Det är hur arbetslägret driver människorna där att göra stora vinster.

Till en början skulle bara händerna vara ömma. Efter en stund skulle armarna och halva din kropp göra ont. Sedan skulle hela kroppen ont. Arbetslägret tillåter inte folk att stå, gå runt, eller att blunda. Man lider inte bara fysiskt utan också psykiskt, speciellt Falun Gong-utövare. De inte bara trakasseras från vakterna utan också av vanliga interner. En ledare bland internerna kan slå och straffa Falun Gong-utövare efter behag. Vakterna berömmer dem ibland och sätter säkerligen inte stopp för det.

Jag ber alla runt om i världen att fördöma och hjälpa till att stoppa slavarbetet i tvångsarbetsläger i Kina.

Översatt från: http://en.minghui.org/html/articles/2013/2/28/138322.html