Kejsar Wu - Handynastins störste kejsare

Kejsar Wu av Han var Handynastins störste kejsare. (Illustratör: Kiyoka Chu, Epoch Times)

Handynastins kejsare Wu av Han, även känd som Han Wu Den Store, eller Wu Ti, regerade mellan 141-87 f. Kr. Han sågs som en modig och energisk kämpe och traditionella kinesiska historiker från Handynastin visade honom den största vördnad.

För en blivande kejsare som skulle krönas, införde Wu av Han ett kröningsår och gav det ett namn vilket markerade början på en ny era. Kejsaren fick en välsignad titel och erans namn användes som referens i kinesiska historiska dokument. De skrev till exempel "Jian Yuans första regeringsår", när Wu av Han var sjutton år.

Efter att kejsar Wu bestigit tronen fortsatte han med policyn att lindra människors liv från de hårda lagarna (läs om Ti Ying), men han genomförde även en rad åtgärder för att befästa styrkan hos centralmakten.

Vid Handynastins början hade många släktingar till de tidigare kejsarna fått beslutanderätt över mycket stora områden och utgjorde snart ett potentiellt hot mot kejsaren och staten. Kejsare Wu försvagade framgångsrikt deras makt genom att stifta en lag som gjorde det möjligt för rikets kungar och hertigar att överföra marken till alla sina barn istället för till den första sonen enbart. Det fick till följd att stora områden började delas upp i många små enheter. På så sätt kunde staten steg för steg assimilera människorna in i en provins som kontrollerades av staten. Detta tillvägagångssätt banade vägen för att omforma det gamla begreppet för stater eller kungadömen till provinser under kejsaren.

För att ur landets elit välja ut dem som skulle arbeta i det offentligas tjänst, etablerade kejsar Wu ett rekommendationssystem som gjorde det möjligt för ämbetsmän på alla nivåer att rekommendera framstående personer till lärlingsplatser eller stipendier som skulle utveckla dem ytterligare för att tjäna statsförvaltningen. En sådan metod gav de talangfulla, som kom från en mindre privilegierad bakgrund, en möjlighet att komma in i administrationssystemet.

Dessutom upphöjde kejsar Wu konfucianismen till ortodoxt statsskick och etablerade en "kejserlig högskola" i huvudstaden. Den blev den första nationella högskolan i Kinas historia. Huvudparten av föreläsningarna koncentrerades runt konfucianism och utexaminerade som klarade av den hårda examinationen började direkt arbeta inom statsförvaltningen. Högskolan blev en succé och därmed etablerades flera konfucianska skolor och universitet runt om i riket.

Kombinationen, rekommendation och examination i statsförvaltningens rekryteringsprocess, blev en viktig del av arvet efter kejsar Wu. Det var under hans regeringstid som människor från mycket fattiga eller dåliga förhållanden, som slavar och krigsfångar, kunde bli viktiga ämbetsmän och generaler. Att göra den konfucianska filosofin till ortodoxt statsskick fick en djupgående inverkan på politik, samhälle och kultur i Kina och östra Asien.

För att öka statens intäkter vidtog kejsar Wu även åtgärder för att reformera skattesystemet. Han införde skatt på egendom i affärsverksamhet, och genomförde hårda åtgärder mot oetiska köpmän. Kejsaren nationaliserade stål, salt och alkoholtillverkning som därmed blev monopol. Han rekonstruerade också vattenbyggnadsprojekt för att öka jordbruksproduktionen, och under hans tid antogs den första kinesiska jordbrukskalendern i riket.

Vördad som en stor militär kämpe ledde kejsare Wu av Han Kina genom landets största expansion. Efter att han övergivit den tidigare defensiva politiken, gick utvidgningen i alla riktningar. Imperiet återfick kontrollen över Korea i öster och trupperna marscherade in i södra Kina och centrala Vietnam.

Mest av allt var kejsaren fast besluten att vinna kriget mot XiongNu (eller Hsiung nu). Han var en känd general, ledare för många barbariska nomadstammar vilka utgjorde ett stort hot vid den norra gränsen. En serie av kraftiga attacker inleddes och år av krig fick de flesta av Xiongxu-rikena på knä eller så hamnade deras ledares huvud på en bricka. Kejsar Wus trupper drev bort fienden och gjorde sedan expeditioner ytterligare västerut, till Kirgizistan och Uzbekistan.

Samtidigt skickade kejsaren sitt sändebud Zhang Qian till den avlägsna västra regionen, för att hitta långvariga allierade och ha kulturutbyte. Detta resulterade ytterligare i band mellan Han, västra regionen och även med Centralasien.

Expeditionen gjorde det möjligt att senare transportera kinesiskt siden och andra varor från Chang'an, Kinas huvudstad, till dagens Iran och vidare västerut. I historien kom vägen att bli känd som "Sidenvägen". Kina gjorde sig ett namn i den östra delen av världen och människorna i Kina har sedan dess kallats för Hankineser.

Det betydligt utökade imperiet gjorde att kejsar Wu utsåg tretton regionala inspektörer till provinsguvernörer för att övervaka arbetet med att förbättra imperiets administrationssystem. Inspektörernas ansvar var att rapportera till chefsinspektoren som i sin tur direkt ansvarade inför kejsaren. Ansvaret bestod i att se hur de lokala inspektörerna skötte sitt arbete som guvernörer, de såg till att varken maktmissbruk eller korruption förekom och hur adelns status och folkets känslor i området var. Detta anses vara den första oberoende systematiska kontrollstrukturen i Kinas historia.

Kejsare Wu upprätthöll makten i femtiofyra år och dog vid 70-års ålder. Under hans regeringstid expanderade Han-Kina. Den expansionen överträffade storleken på det romerska riket som existerade under samma period, men kejsarens styre orsakade också försvagning och fattigdom. Även om han reflekterade över detta under sin sista regeringstid och utfärdade en kungörelse om ånger och bot för att be sina undersåtar om ursäkt för den tidigare militära politikens misstag, vann kejsarens militära prestation ändå honom den postuma titeln Wu, som betyder "krigisk".

Källa: http://www.epochtimes.se/articles/2011/12/15/22485.html