Rädda kännande varelser med hjälp av konst och traditionell kultur

Hälsningar, vördade Mästare!
Hälsningar, medutövare!

Jag är en utövare från Lettland och jag fick Fa för tio år sedan. I vår utövarkrets har det under många år inte varit något nämnvärt deltagande i internationella projekt, men under senare år har en stor förändring ägt rum. I mitt liv har jag gjort många saker, och en stor del av mitt liv har haft samband med konst och kultur. Jag blev förvånad för jag tänkte aldrig tidigare att saker som jag en gång hade gjort skulle bli viktiga i räddandet av kännande varelser och att min kunskap skulle kunna komma till nytta.

Jag skulle vilja dela min kultiveringserfarenhet av att hantera olika typer konst och traditionell kultur, i projekt för att rädda kännande varelser under Fa-upprättandeprocessen.

Sanningsförklaring med hjälp av traditionell kultur

Bland sanningsförklarande ämnen på Clearharmony finns en sektion om traditionell kinesisk kultur.

Jag har alltid tyckt att traditionell kultur varit värdefull eftersom gamla berättelser bär på mycken visdom. I gamla tider visste människorna ännu inte om Universums lag, men de visste att moral och dygd hjälper en att bli en bättre människa och få en lyckligare framtid, därför fördes varianter av de största värderingarna vidare från generation till generation.

I slutet av förra året hade jag en möjlighet att närmare få lära känna forntida kinesiska berättelser om dygd och moral. Jag började översätta kinesiska talesätt, idiomen, för Clearharmony.

I början var jag fascinerad av historierna som sådana och moralen i dem. Jag översatte ett idiom vid varje publiceringstillfälle, en gång i veckan. I bland hände det att jag inte klarade att översätta några av idiomen, och det tycktes mig som att det inte spelade någon roll. Varefter tiden gick märkte jag att jag ibland inte kunde lösa en del problem på min kultiveringsväg och lösningen låg i det idiom som jag inte hade översatt i tid. På så sätt förstod jag att översättning av idiom var en av mina kultiveringsvägar, och att jag var tvungen att genomföra denna skyldighet med mycket större ansvarskänsla.

Ibland har jag talat om sanning, godhet och tålamod, genom de kinesiska idiom-berättelserna som publiserats på Clearharmony med min kollegor, vänner och släktingar. Jag såg att det hade en positiv effekt på dem för berättelserna är intresanta och upplysande.

Mästaren sade:
„En människa är som en behållare, fyller på något, då är det det här. Allt vad en människa ser med sina ögon och hör med sina öron är våld, pornografi och intriger i litteraturen, och strävan efter personlig vinning i den materiella världen, penningdyrkan, andra manifestationer av demonnatur, m m. Med huvudet fyllt med allt sådant är en sådan människa verkligen en dålig människa, oavsett hur han framstår. Ens uppförande styrs av ens tankar, med ett sinne fullt med sådana saker, vad har man förmågan att göra?”
Mästaren sade också:
„Omvänt, om en människa tar emot mänsklighetens goda, traditionella tankar, vilka har varit förhärskande under årtusenden, och tror på ordentligt mänskligt uppförande och standard och fylls med alla bra saker, hurdant blir den här människans uppförande? Oavsett om den
här människan visar det eller inte så är han en verkligt bra människa.”
(Att smälta in i Fa. Essentiella för vidare framsteg)

Sanningsförklaring vid parader

Den här våren var det, efter en längre tids uppehåll en erfarenhetsutbyteskonferens för utövare i Lettland. Jämte konferensen fanns det andra event i staden, inklusive en parade genom Rigas gator.

För att paraden genom centrum skulle bli mer färgstark och förstärka Fas kraft, fick vi hjälp av utövare från Ryssland en möjlighet att för första gången komplettera paraden med midjetrummare och himmelska skönheter. Sinnestillståndet höjdes och båda grupperna lärde sig de nödvändiga kunskaperna kvickt och paraddagen blev framgångsrik. Det inspirerade utövarna att öka kraven på sig själva inför nästa parad, som traditionellt sker i en annan lettisk stad, så i Ventspils har grupper av midjetruppare och himmelska skönheter redan bildats.

För att kunna delta i paraden var det nödvändigt att sy kläder till de himmelska skönheterna. Eftersom jag har kunskap i design och sömnad tog jag det ansvaret på mig. När jag letade efter hur det skulle göras, såg jag om och om igen på videoupptagningar från NTD TV:s tävling i traditionell kinesisk kultur, där såg jag kinesiska klädedräkter från olika dynastier. Jag såg videon många gånger för att få känslan av klädernas essens, speciellt snittet och exakt hur kläderna skulle skapas enligt traditionen. Jag tyckte mest om kläderna från Tangdynastin, de såg så eleganta ut och var verkligen som gudomliga varelsers kläder, därför föreslog jag att dräkterna åt de himmelska damerna skulle göras enligt den här dynastins egenskaper.

Vi valde en modell som passade för himmelska skönheters dansande. Tillsammans med andra utövare valde vi lämpliga material, dekorationsmaterial och tillbehör. Jag hade en gång en dröm om att bli kläddesigner och den andra utövarens dröm var att bli modell, och nu förstod vi att det som låg våra hjärtan nära, var användbart när Dafa-saker skulle göras.

Att delta i Ventspils festivalparad hade redan blivit en tradition. Under föregående års förberedelser och inför årets parad, samarbetade jag mycket med de lokala utövarnas koordinatorer. Vi använde mycket tid med att kommunicera över organisationsfrågor och koordinera aktiviteter, material och nödvändiga dekorationer för en flotte som skulle användas i paraden. När vi samarbetade på så sätt ställdes vi inför många olika kultiveringsfrågor när vi delade erfarenheter och letade efter lösningar på frågor, så vi gick inte framåt såsom vi borde ha gjort. Under den här tiden uppstod också en del konflikter, och ingen av oss två ville samarbeta mer med den andra. Stödet från andra utövare i förberedelseprocessen var obetydligt så vi var tvungna att lösa frågorna och samarbeta oberoende av våra personliga sinnestillstånd. Vilken situationen än var, var vi tvungna att ständigt komma ihåg vad Mästaren hade sagt: samarbete och koordinering bland utövarna är det viktigaste när kännande varelser ska räddas i Fa-upprättandet. När vi satte koordinering och samarbete i första rummet, löstes också andra ännu värre frågor.

Eftersom vi var tillsammans mycket när vi koordinerade märkte jag att när vi delade erfarenheter och talade om mer sofistikerade frågor, sade den här utövaren alltid samma sak; hur en utövare ska vara. När vi talade om mina problem sade han alltid att han tittade inåt för att se vad han inte hade gjort tillräckligt bra, och att en utövare inte ska sträva efter egenintresse etc. Jag teg vanligtvis eftersom jag tyckte det var överdrivet och att det var jag som hade rätt i frågan, så det fanns inget för mig att se inåt på. Men efter ett avslutat samtal kom jag ofta på mig själv med att tänka: nu kan jag slappna av, ingen ser mig, och nu kan jag titta inåt och jag fann att insidan av mig inte var tillräckligt ren.Vartefter tiden gick upplystes jag att jag hade blivit av med rädslan som funnits som en barriär under min kultiveringsväg. Rädsla att bli dömd om jag erkände att jag inte är perfekt, rädsla att vara dålig, rädsla för mäniskors åsikter. Nu börjar de försvinna och under de dagliga övningarna började jag erkänna mina tillkortakommanden för mig själv och reparerade dem meddetsamma. I Fa-undervisningen på internationella Falun Dafa-dagen, vid 2014 års Fa-konferns i New York: „Men åt vilket håll man än springer kommer man inte att kunna nå Fulländning när man bär på rädsla. All rädsla är ett fasthållande.” Därför månste dessa fasthållanden tas bort.

Vi tillverkade också stora vackra lotusblommor till paraden som skulle vara på flotten, där de fem övningarna skulle visas, och i stort sett gick allt bra.Det kändes under festivalen att den här skönheten var till glädje för människorna. Många människor kom till Stadshustorget efter paraden för att träffa utövare och lära sig mer om metoden. De sade att de hade sett oss under festivalparaden.

Jag fick också möjligheten att höja mig i den här processen, för när jag gick igenom bilderna från paraden fastnade mina ögon mer och mer på gruppen med de himmelska skönheterna. Klädernas färger, harmonin som skapades av identiska linjer och former på dräkterna, utövarnas inre klarhet och den soliga dagen, det tillsammans gav mig en vision. Det var så underbart och jag föreställde mig att det är så här vackert i Himlen, och på ett ögonblick förstod jag att alla jordiska saker inte är värda alla bekymmer i jämförelse med sådana gudomliga saker.

I den här processen upplystes jag också om att i kineisk traditionell kultur visste folk hur de skulle klä sig och kläderna skapades med respekt för personens kropp. Former och linjer skulle dölja bristerna i ens kropp, färger och dekorationer skulle skyla över personens verkliga ålder. Människor i forna tider visste verkligen hur de skulle klä sig med vördnad.

Zhen, Shan, Ren utställningsprojekt

Sedan slutet av 2012 fick lettiska utövare möjlighet att aktivt börja arbeta med Zhen, Shan, Ren-utställningen. Några år tidigare, år 2006, besökte utställningen Lettland men efter det har ingenting gått framåt i projektet.

Under dessa år hade konstsamlingen redan utökats en hel del. Vi behövde börja om från början, både med beskrivningen av målningarna och även med andra aktiviteter som rörde utställningen: utställningslokal, support, publicitet. Inom ramen för projektet träffades vi en gång i veckan för att studera Fa tillsammans, dela erfarenheter och gå framåt steg för steg.

Eftersom jag redan hade erfarenheter inom konsten, tänkte jag att mitt största bidrag för att promota projektet skulle vara att översätta beskrivningarna av målningarna, såväl som förbereda andra texter och material till utställningen. När jag arbetade med översättningen av målningarnas beskrivningar var jag tvungen att ta en ordentlig titt på målningarna och tänka på deras berättelse, för att jag skulle kunna översätta sakerna som nämndes i beskrivningarna mer precist. Jag arbetade med målningsbeskrivningar som hade skapats under några års tid, och och det syntes att utövarna i andra länder hade uppgraderat sin förståelse under processen, och att vi måste hinna ikapp dem på mycket kort tid, även i detta projekt, för att vara i takt med Fa-upprättandeprocessen. Jag försökte dela med alla under projektmötena och tillsammans lyckades vi komma ikapp på kort tid.

De kom en förståelse som var olik andra länders, utställningsbesökarna i vår region krävde en guides berättarröst, som skulle hjälpa människor att se den verkliga essensen i konsten och budskapen till dem genom Zhen, Shan, Ren-utställningen. Medan jag arbetade med texterna var jag tvungen att kolla många saker kring elementen som syns i målningarna och har samband med traditionell kinesiska kultur, som kanske inte skulle tilldra sig åskådarnas uppmärksamhet utan den kunskapen. Vi lärde oss skillnaden mellan konstnärliga uttrycksformer i öst och väst samt hur dessa element kombineras i målningarna. För guiderna var det viktigt att ha balans i sitt berättande för att inte belasta besökarna med en för lång och detaljerad berättelse, utan verkligen ge kännande varelser en chans att rädda sig själva.

Mästaren sade: „Konst är mycket viktigt för mänskligheten. Likt andra former av mänsklig kultur kan den ha en sorts vägledande roll för människors begrepp i det mänskliga samhället och influera folks estetiska värderingar. Begreppen när det gäller ”vad som är estetiskt” och ”vilken som är den passande känslan för skönhet som människor ska ha” är nära besläktade med mänsklighetens moraliska grund och normer.” (Fa-undervisning vid diskussionen om
skapandet av konst, 2003, Washington)

Efter Fa-undervisningen om att skapa konst sade Mästaren att „När människor tycker att oestetiska saker är estetiska, då är människors moralvärderingar borta.” (Fa-undervisning vid diskussionen om skapandet av konst, 2003, Washington). Jag upplystes till att konst som ett kommunikationsmedel skapar en länk mellan människor. En sådan kommunikation kan i större utsträckning ge människor en mångfald av skönhet, förnimmelser och känslor, än det vore möjligt att göra genom att använda ord. Därför är konst med sina konstnärliga uttryck mycket viktigt när vi räddar kännande varelser. Det finns omätligt mångta kosmiska kroppar och olika världar i universum. Vilken av dessa kännande varleser har kommit från, måste de har haft olika slags utryck och kriterier, men konstens språk är ett genom vilket det är möjligt att leverera de mest varierande uppgifter på enklaste sätt. Därför är det viktigt att rädda kännande varelser med hjälp av konstnärliga uttryck för med låga kriterier för moral och uppfattningen om världen, baserad på personliga kriterier, skulle folk förgås snabbt och på ett direkt sätt.

I projektet hade utövarna olika ansvarsområdet men eftersom jag trodde att jag var den enda med stor erfarenhet av konst, uttryckte jag min ståndpunkt i nästan alla frågor som rörde projektet. Då och då orsakade detta spänningar i projektet eftersom det visade sig att min åsikt började dominera allting. Det orsakade missnöje hos projektdeltagarna. Endast i det längre tidsperspektivet och min ökade förståelse om konst, dess uttrycksform och om konstens essens, liksom att lyssna på vad Mästaren har sagt och genom att vara engagerad i utställningsprojektet, kunde jag se mina felaktiga egenskaper som konstmiljön i Sovjetunionen hade lämnat hos mig. Den vetskapen hjälpte mig att ändra mina åsikter och inställning till många saker, liksom det hjälpte mig att se de rätta principerna för konstens essense. När jag kom i kontakt med konstmiljön inom ramen för utställningen kunde jag inte heller under lång tid förstå varför attityden mot utställningen, vid konstinstitutionerna och bland konstkännare, förnekade, hade förbehåll, kom med invändningar, tills en projektledare en gång delade sin förståelse, att i vår post-sovjetiska omgivning i konstmiljön, dominerar fortfarande personkult och en utställnings framgång mäts mot konstnärens egen berömmelse.

Det blev signalen för mig att titta inåt för att se om mina åsikter fortfarande ligger på den begreppsnivå som erhållits i denna livstid och varför jag inte själv kunde märka den eller min omgivning. Endast i långa loppet klarade jag att identifiera dessa felaktiga uttryck hos mig; som en önskan att ständigt vara i fokus för uppmärksamheten eller vänta på uppskattning för vad jag hade gjort.

De verkligt konstnärliga värdena ges till oss av gudomliga varelser. Vilken typ av konst det är, målningar, scenkonst eller annan typ av konst så ger den människor möjlighet att förstå det goda och det onda och att göra egna val när man befinner sig i gränslandet utan någon väg tillbaka. Det finns mer anstängningar och flit att lägga i räddandet av kännande varelser precis som vår ärade Mästare ständigt säger till oss att göra.

Det fanns två utställning, den ena efter den andra i början av 2013, som började konstutställningens väg i Lettland. Vid årets slut i december, i en av Lettlands städer, i Liepaja, på stadsmuseumet öppnades utställningen med det „speciella setet”. Senare i februari 2014 besökte utställningen en annan region i Lettland, Valmiera, en stad i Vidzeme.

Mästaren har sagt: „Men om människor vill måla Gudar – tänk på det allihop, Gudar är strålande, storslagna, och avger barmhärtig, välvillig energi som gagnar människor – de människor som gör målningen eller skapar skulpturerna gagnas i processen med att fullborda konstverket, och samtidigt utvecklar konstnären goda tankar medan han skapar konstverk av Gudar, och därför kan Gudar hjälpa till att stärka hans rättfärdiga tankar, ta bort karman på konstnärens kropp och hans tankekarma. Efter att andra har tittat på den typen av konstverk så kommer de att gagnas, deras hjärtan vidgas, de kommer att ha goda tankar i sinnet, och det kommer att göra deras karaktär ädlare. Och när Gudar ser att människor har rättfärdiga tankar tar de bort faror och olyckor åt människor. Så på vilket sätt gagnas mänskligheten bäst?” (Fa-undervisning vid diskussionen om skapandet av konst, 2003, Washington)

Besökarna på utställningen blev överraskade att få möjligheten att se tavlorna tillsammans med en guide. Efter att ha sett utställningen tackade de guiderna från hjärtar för guidningen som ibland hade fått deras hjärta att beröras på djupet. Efter att besökarna hade sett temat „Förföljelsen i Kina” hände uppenbara förändringar hos besökarna. De blev mer uppmärksamma och känsliga mot den efterföljande utställningsdelen. I mitt minne finns vad en av utställningsbesökarna sade om professor Zhangs Buddha staty: "Men han ser ju levande ut!”.

Tack Mästare!
Tack medutövare!