Gå till frontlinjen för att rädda kännande varelser

Hälsningar till vördade Mästare! Hälsningar till utövare!

Jag kommer från London och har arbetat med att klargöra sanningen i Londons Chinatown. Hit kommer människor från hela världen och i synnerhet från Kina. Utövare har tålmodigt förklarat fakta här under flera års tid. För ett år sedan började jag hjälpa till med att klargöra sanningen för att rädda kännande varelser.

1. Att passivt gå till frontlinjen för att rädda människor

Jag hade aldrig tidigare funderat på att gå till frontlinjen för att rädda människor. Jag trodde att det handlade om att äldre utövare visste hur man hjälpte människor att gå ur kkp och dess underlydande organisationer, och att deras ord var lättare för andra att ta till sig. Så jag tänkte att detta arbete var bäst lämpat för dem. Jag är lite yngre och vet inte hur man får andra att gå ur kkp, så varför skulle jag gå till frontlinjen? Lite senare frågade en utövare om jag ville åka till Chinatown för att täcka upp för henne eftersom hon behövde ta itu med familjeangelägenheter under två dagar, vilket innebar att det inte skulle finnas någon utövare i Chinatown under de här dagarna annars. Jag svarade att jag inte visste hur man hjälper andra att gå ur kkp. Hon förklarade att det inte spelade någon roll om jag kunde tala med andra eller inte, så länge jag kunde sätta upp en banderoll. Hon sade: "Den här banderollen är verkligen viktig. Massor av människor tittar på den när de går förbi och det är bra att de ser den, även om du inte pratar med dem." Jag ville fortfarande inte gå dit. Jag visste att det var en krävande uppgift och jag skulle möta människor med olika slags attityder. En annan orsak var att jag inte ville visa upp mig inför andra offentligt. Men som en utövare behövde jag också harmonisera Fa och rädda människor. Till sist gick jag med på att åka dit.

Jag var riktigt rädd när jag för första gången stod ensam i Chinatown. Jag tänkte att det skulle finnas alldeles för mycket ondska i andra dimensioner. Chinatown bevakas ju också av den kinesiska ambassaden och butiksinnehavarna är inte heller så välvilligt inställda mot oss. De tittade på oss med kalla ögon och ibland kom de med en ovänlig kommentar. Det finns ett kasino bredvid platsen där vi sätter upp vår banderoll. Besökarna brukar stå utanför för att röka och småprata. Jag var orolig för att de kanske skulle orsaka problem för mig. Jag hoppades hela tiden att någon annan utövare skulle dyka upp snart. Då skulle vi åtminstone kunna stödja varandra. Allteftersom tiden gick vågade jag stå där ensam. Jag blev inte rädd när mitt sinne var uppfyllt av upprätta tankar. Ibland stod några i vägen där vår banderoll skulle sitta. Då sände jag först upprätta tankar och bad dem sedan vänligt att flytta på sig.

I början visste jag inte vad jag skulle göra i Chinatown. Jag bara satte upp banderollen och stod där. Jag varken läste igenom materialet eller följde med andra utövare för att lära mig hur de bemötte människor. Jag stod där tiden ut och packade sedan ihop. Jag tänkte att det räckte med att jag satte upp banderollen och de som gick förbi kunde ju se den. Jag gjorde det jag skulle. En tid senare kände jag att jag inte bara kunde stå där utan att göra något. Då började jag dela ut flygblad. Västerlänningar är ganska artiga, även när de inte håller med, vilket inte gäller kineser. Så småningom vågade jag dela ut nyhetstidningar till kineser, men jag var fortfarande rädd för att tala om Falun Gong. Jag hade klargjort sanningen för vänner och släktingar tidigare, men nu behövde jag göra det i Chinatown och på mycket kort tid, samtidigt som människor passerade förbi. Jag visste inte hur jag skulle börja. Även om jag nu hade hört andra utövare klargöra fakta så var det deras erfarenheter. Så under lång tid talade jag inte med andra om Falun Gong. Jag delade bara ut tidningar, såvida de inte ställde sig framför banderollen. Vid ett tillfälle var det några studenter som tittade på banderollen, men jag visste inte hur jag skulle klargöra fakta för dem och jag kunde inte svara på deras frågor. De gick därifrån och jag kände mig skamsen. Jag tänkte att en annan utövare hade säkert fått dem att gå ur kkp. En erfaren utövare brukade uppmuntra mig när något liknande inträffade och försäkra mig om att jag skulle lära mig snart.

Jag försökte lära mig att klargöra sanningen av andra utövare och diskuterade hur man kunde besvara frågor. Jag förstod också vikten av dagliga Fa-studier. Jag tänkte först att det skulle få oss att bli bättre på att förklara saker, men det är bara en färdighet på mänsklig nivå. Vad som är viktigare är att vi behöver eliminera ondskan i andra dimensioner. Jag ändrade tiden för Fa-studier från kvällen till morgonen och läste då ett kapitel från Zhuan Falun på kinesiska och en halvtimma på engelska, eftersom jag ibland behövde tala med västerlänningar och förklara det fina med Dafa och klargöra fakta. Jag övade en timma efter att ha läst. Jag tänkte att det skulle göra mig full av energi under Dafa-arbetet och att det skulle hjälpa mig att hålla Fa i sinnet. Jag försökte verkligen förbereda mig för eftermiddagens möten och sanningsklargörande arbete. Jag läste Mästarens föreläsningar på kvällen efter att ha kommit hem från Chinatown. Jag läste också nyheter på Epoch Times och Clearwisdoms webbsidor. Att följa med i nyheterna gjorde att jag klarade arbetet bättre. Sakta men säkert hade jag utvecklat ett eget sätt att bemöta människor och berätta om Falun Gong.

Efterhand kunde jag klargöra sanningen, även om jag inte fick så många att gå ur kkp. Jag hade åtminstone tagit ett litet steg i rätt riktning. Jag minns fortfarande den första gången jag hjälpte en person att gå ur kkp. En man i en rullstol satt utanför en butik och väntade på sin fru. Jag tänkte att han kanske väntade på att bli räddad. Jag gick fram till honom och räckte fram en tidning. Till min förvåning tog han emot den. Då frågade jag om han hade hört talas om att gå ur kkp. Han svarade att han hade hört talas om det och att han hade läst sådant material tidigare. Han berättade att han tyckte att det kinesiska kommunistpartiet var ondskefullt och att det förtryckte människor. Jag frågade om han hade gått ur kkp. Han förklarade att han inte var medlem. Jag sade att han också behövde gå ur Unga pionjärer. Med hans tillåtelse använde jag ett alias för att begära utträde. Precis då kom hans fru ut från butiken. Jag berättade om att gå ur kkp och att hennes make precis gjort det. Jag frågade om hon också ville gå ur kkp. Jag sade bara några ord och hon gick ur kkp. Jag hade inte insett att det kunde vara så enkelt att hjälpa andra gå ur kkp. Jag var mycket nöjd. Jag visste att Mästaren var barmhärtig och försökte uppmuntra mig. Mästaren hade fört de här människorna till mig. Det här hjälpte mig att öka självförtroendet när det handlade om att rädda människor.

Ibland fick jag frågan om tidningarna handlade om Falun Gong. Därefter tittade de förvånat på mig: "Utövar du Falun Gong i så ung ålder?" Jag svarade: "Jag är inte så ung. Falun Gong lär ut hur man blir en god människa. Det förbättrar inte bara hälsan utan också moralen. Därför ser utövare yngre ut jämfört med sin verkliga ålder. Det är heller inte bara äldre personer som utövar Falun Gong. Det finns massor av yngre, inklusive studenter, som utövar. Det man hör i Kina om Falun Gong är bara propaganda och lögner." Därefter fortsatte jag med att klargöra fakta för dem. Jag kände att det var bra för yngre utövare att förklara att det finns utövare i alla åldrar och från alla områden i samhället.

2. Utnyttja tiden och harmonisera en kropp

På grund av ondskans störningar kunde en utövare inte komma till Chinatown och det saknades resurser för tre dagar. I början hjälpte jag bara till några av de dagarna, men jag insåg senare att jag behövde göra mitt bästa för att ta hand om alla dagarna. Därför lade jag till en dag i mitt schema och nu var jag där fyra dagar i veckan. Det tar sammanlagt mellan sex och sju timmar för mig att åka hem från Chinatown. Under den tiden behövde jag tala med olika personer, hämta banderollen och material som jag använde på platsen, för att sedan lämna tillbaka det. Jag var helt utmattad i slutet av dagen. Jag tänkte att jag behövde ta en ledig dag. Så här höll det på mellan två och tre veckor, tills något hände som förändrade mitt sätt att se på saken. Min köksbelysning verkade ha andlig förbindelse och användes väldigt ofta av Mästaren för att ge mig ledtrådar. Så snart jag fick problem med kultiveringen så slutade belysningen att fungera och efter att jag insåg vad orsaken var så fungerade den som vanligt igen. Så var det under de här dagarna, ibland fungerade belysningen och ibland inte. Jag förstod att det kunde vara tecken från Mästaren, men jag kunde inte se orsaken. Ett tag trodde jag att lampan faktiskt hade gått sönder. Jag var trött och ville inte upplysas mer, jag ville bara byta lampan. Men lampan tändes och släcktes, vilket innebar att den inte var trasig, utan bara fungerade som en påminnelse. Efter ett tag slocknade den igen. Nu blev jag riktigt irriterad och började trycka flera gånger på knappen, samtidigt som jag muttrade argt för mig själv och funderade på vilket kryphål jag lämnat. När jag mumlade att jag också borde gå till Chinatown på min enda lediga dag i veckan så tändes ljuset plötsligt. Jag provade knappen några gånger, men nu fungerade den felfritt. Jag kände mig nedslagen och undrade varför jag inte skulle kunna vila upp mig hemma en enda dag i veckan. Fastän jag visste att jag borde bidra till att harmonisera en kropp och göra saker i enlighet med Mästarens krav så var jag fortfarande tveksam. Men mina upprätta tankar besegrade slutligen mina mänskliga föreställningar. Jag bestämde mig för att gå till Chinatown utan att ta en ledig dag så att det fanns resurser på plats varje dag. Chinatown skulle vara en kraftfull plats när det gällde att eliminera ondskan och rädda levande varelser.

3. Att förbättra xinxing samtidigt som jag klargör sanningen

Min kultiveringsväg arrangerades av Mästaren och jag kände att jag knuffades framåt av Mästaren, steg för steg. Jag kunde inte föreställa mig förändringarna i kultiveringen, från att aldrig ha tänkt tanken att befinna mig i frontlinjen, till att förklara sanningen i Chinatown. Jag tror att Mästaren har arrangerat den bästa kultiveringsmiljön för utövare. Chinatown är en plats där jag kan höja mitt xinxing. Jag har träffat många olika slags människor där. Och bara i de mest komplicerade miljöerna kan jag förbättra mitt xinxing snabbare, släppa fasthållanden snabbare och rädda fler kännande varelser.

Det första fasthållandet jag släppte efter att ha varit i Chinatown var fasthållandet till bekvämlighet. Jag behöver ägna närmare en halv dag för resor till Chinatown för att stå där i timmar oavsett väder. Jag springer efter personer för att berätta sanningen om Falun Gong och för att be dem att gå ur kkp. Det är ett hårt arbete. När vädret var dåligt hade jag oftast igen lust att gå ut alls. Därför var fasthållandet till bekvämlighet det första jag behövde göra mig av med. Förra julen var det till exempel väldigt blåsigt och det regnade mycket. Vinden fick ledningsstolparna att blåsa ned så tågen blev inställda. Jag funderade länge på om jag skulle åka till Chinatown eller inte. Jag såg det som min plikt att vara där de två dagarna och det var inte rätt om ingen utövare fanns på plats. Så länge en enda person såg banderollen så var det värt besväret. Till sist åkte jag till Chinatown. Det fanns bara ett fåtal där på grund av det dåliga vädret. Jag var tvungen att hålla i banderollen med den ena handen och ett paraply med den andra. Jag undrade om någon verkligen skull se banderollen, eller gå ur kkp. Två män närmade sig och ställde sig i närheten för att röka. Jag räckte fram en tidning åt dem. De tog den och ställde sig framför banderollen för att läsa den. Jag gick fram för att förklara fakta. Till min överraskning bestämde de sig för att gå ur kkp. Jag tyckte inte att jag hade förklarat så bra och jag hade heller inte så stor erfarenhet av att hjälpa andra att gå ur. Jag sade bara några få ord och de ville båda gå ur och de skakade hand med mig efteråt. De tackade mig flera gånger innan de gick därifrån. Jag var verkligen glad för deras skull. Jag visste att Mästaren uppmuntrade mig och visade att det var rätt att åka till Chinatown. Jag stannade längre än jag brukade den dagen eftersom allt fler kom på kvällen. Många kom dit för att de ville äta julaftonsmiddag där och jag delade ut massor av material den kvällen.

När jag skulle åka hem hade nästan alla tåg ställts in på grund av det dåliga vädret. På en anslagstavla stod det en rekommendation om att åka buss i stället. De flesta tågen hade ställts in och de få som fortfarande var i drift, var försenade. Den annars så väl trafikerade stationen var nu nästan helt folktom. Jag kunde inte se någon personal där och bara ett fåtal personer gick oroligt omkring med sina väskor. Jag såg att de hade bråttom att komma hem på julaftonskvällen. Jag blev förvirrad och hade ingen aning om vilken buss jag skulle ta nu när det började bli sent och vädret var dåligt. Plötsligt såg jag på den elektroniska informationstavlan att det fanns ett tåg som var på väg åt mitt håll och att det verkade gå i tid. Det var det enda tåget som gick enligt tidtabellen. Jag blev så glad! Jag visste att det var Mästaren som hjälpte mig! När jag senare fick tankar på bekvämlighet så brukade jag tänka på hur lyckligt lottad jag är jämfört med utövarna i Kina. Vi har det bara en smula obekvämt ibland, medan de lever under ständigt dödshot.Vad betyder lite lidande i det perspektivet? Vår miljö år mycket bättre än miljön i Kina så vi har inga skäl att inte göra bra ifrån oss.

När jag klargjorde sanningen för människor i Chinatown kom jag att tänka på det som står i Zhuan Falun: "Han skulle tigga mat och träffa på olika sorters människor som skulle
förakta honom, förolämpa honom och utnyttja honom. Han skulle möta alla sorters saker." (Zhuan Falun, 2000)

Under processen med att klargöra fakta lärde jag mig att inte beröras av någonting. När jag började åka till Chinatown såg jag att det fanns personer som pekade mot utövare, svor åt dem och skrek åt dem och utövarna var inte berörda alls. De tyckte bara synd om de som inte kunde räddas. Jag tror att de hade en hög xinxingnivå. Lite senare funderade jag över människors olika attityder: en del var sarkastiska, andra skrattade åt mig, några var likgiltiga, en del ville argumentera med mig eller svor åt mig. Det fanns också de som var vilseledda av kkp och försökte försvara dem. En kvinna sade: "Om du nu tycker att Falun Gong är så bra, varför kan du inte leta reda på det försvunna flygplanet från Malaysia? Då skulle jag verkligen beundra dig och då skulle jag gå ur kkp." En annan person sade: "Varför gör ni alltid så meningslösa saker? Varför startar ni inte ett politiskt parti som motvikt till kommunistpartiet?" Någon sade till och med: "Jag tror inte på kommunistpartiet men jag tror inte på Falun Gong heller. Jag tror bara på mig själv." Mitt xinxing förbättrades under de ständiga konflikterna.

En dag passerade en familj med fyra eller fem personer förbi. Jag räckte fram en tidning som de tacksamt tog emot. Därefter gav jag dem Nio kommentarer om kommunistpartiet. De tog gärna emot den också. De frågade vad det handlade om. När de fick reda på att det handlade om att gå ur kkp och om Falun Gong så förändrades deras attityder omedelbart. De kastade tillbaka materialet och sade: "Vad är det för fel med kommunistpartiet? Korruption finns väl överallt? Du får det kinesiska folket att tappa ansiktet. Kina skulle vara bättre utan personer som du?" Efter att ha sagt detta, omringade de mig och fortsatte att tala. Jag fick inte chansen att svara på någonting. När jag slutligen fick möjlighet att säga något, sade jag: "Då säger jag inget mer. Jag önskar er ett tryggt och harmoniskt liv." När de hörde detta sade en av dem: "Önskar du oss trygghet och harmoni? Du borde önska dig själv trygghet och harmoni. Du uppför dig som en förrädare. Det är du som borde vara försiktig." Jag kände mig lite irriterad efter det här men korrigerade mig genast och fortsatte med att rädda människor.

Men xinxingtesterna fortsatte att komma i en strid ström. Vid ett annat tillfälle såg jag några medelålders män stå utanför en restaurang. Jag gick fram och berättade om vikten av att gå ur kkp. Två av dem ville inte lyssna alls och sade högt: "Hur skulle Kina se ut om det inte var för kommunistpartiet? Är du kines eller inte? Vad skulle det gynna dig om kommunistpartiet föll? Om det utbröt kaos i Kina, hur skulle det gynna dig?" Jag svarade: "Kommunistpartiet representerar inte Kina. Kina har en femtusenårig historia. Har kommunistpartiet funnits så länge? Det är kommunistpartiet som orsakar kaos i Kina. Kina har det bättre utan kkp och människor skulle ha det bättre utan dem." De fortsatte: "Hur skulle Kina se ut om inte kommunistpartiet hade besegrat japanerna?" Jag svarade: "Alla nyheter ni läst eller hört i Kina är falska. Det kinesiska kommunistpartiets propagandaverktyg används för att lura människor. Japanerna besegrades inte av kommunistpartiet. Hur skulle deras relativt gammalmodig vapen kunna klara av en japansk invasion? Det var i själva verket det taiwanesiska Kuomintangpartiet som besegrade japanerna. Kommunistpartiet tog bara tillfället i akt och bekämpade Kuomintang när de var utmattade efter kriget med Japan. De stal frukterna efter kriget."

De blev ännu argare efter att jag var klar. Några av dem omringade mig och började skrika: "Du vet ingenting. Gör inte så att det kinesiska folket tappar ansiktet i ett främmande land. Du talar om Falun Gong för att förvrida sinnet på andra. Du samarbetar med främmande länder mot Kina. Till och med min chaufför tjänar mer pengar än du." Jag svarade: "Jag arbetar ideellt, ingen ger mig pengar för det här. Jag använder egna pengar och min egen tid. Det är kommunistpartiet som betalar andra för att utföra saker åt dem. Vi räddar människor för att våra hjärtan säger det." Vid det här laget hade det kommit fram fler personer runt oss. Deras kollegor kom fram och lyssnade också. Jag höjde rösten så att fler kunde höra vad jag sade. Jag fortsatte: "Det är inte lätt att åka utomlands, ni borde ta med er lite informationsmaterial tillbaka. Tro inte på kommunistpartiet, de kommer att gå under snart. Alla höga tjänstemän i partiet vet detta. Det är därför de har smusslat ut pengar till utländska banker. Kommunistpartiet förföljer inte bara Falun Gong, utan stjäl också organ från levande utövare. Falun Gong-utövare försöker vara goda personer och leva enligt principerna Sanning, Godhet och Tålamod. Kommunistpartiets gärningar går emot himmelska principer och kommer att bestraffas av himlen. Det är bäst att ni skyndar er så ni inte råkar illa ut när det elimineras av himlen."

En av dem blev så arg att ha hört detta. Han blev alldeles röd i ansiktet och andades tungt. Han satte en hand på höften och pekade med den andra mot mig. Han sade: "Du vågar fördöma mig? Kommer jag att råka illa ut om jag inte går ur partiet? Jag ska säga att mitt liv är fantastiskt." Jag blev inte rädd. Jag tittade på honom och sände upprätta tankar. Sedan fortsatte jag: "Jag fördömer dig inte, jag försöker rädda dig. Det är en konsekvens av kommunistpartiets ondskefulla brott. Jag hoppas att du tar avstånd från det. Jag hoppas att du kommer att vara trygg. Det är därför jag berättar sanningen och ber dig att gå ur." Han tystnade. En annan person sade: "Jag har hört talas om organstölderna sedan flera år tillbaka. Ni pratar fortfarande om samma saker. Har ni ingen ny information? Kan du göra något konkret för att bidra till Kina och det kinesiska folket? Du bara pratar." Jag svarade: "Är det inte konkret att rädda människor? Är inte det viktigast? Vi har gjort det här under lång tid, men det finns fortfarande många som inte vet sanningen om Falun Gong och därför kan organstölderna från utövare fortgå än idag. Vi försöker sprida information om detta så att brotten kan stoppas." Nu hade atmosfären blivit ganska spänd. En man hoppade fram och sade: "Lilla flicka, du behöver inte säga mer, vi förstår vad du menar. Gå och prata med några andra." Jag insåg att det fortfarande fanns några i gruppen som ville lyssna. Så jag fortsatte: "Jag hoppas att ni allihop väljer en ljus framtid åt er själva. Det är ni som kontrollerar era liv. Alla som går ur kkp kommer att välsignas. Det spelar ingen roll om ni använder ett alias eller ert eget namn när ni går ur. Himlen ser bara till era hjärtan."

Lite senare tittade jag inåt och upptäckte att jag inte varit tillräckligt barmhärtig. Jag hade inte varit tillräckligt fridfull i sinnet eller haft tillräckligt bra attityd. Därför var kraften i sanningsklargörandet inte stark nog att eliminera de onda krafterna bakom dem. Jag hade också haft ett fasthållande till att tävla när de kom med vassa kommentarer. Jag ville argumentera med dem och just då fokuserade jag inte tillräckligt mycket på att rädda dem.

Jag förstod vikten av att ha ett barmhärtigt hjärta och sinne när man klargör sanningen. Jag borde inte beröras av vad andra säger eller deras attityder. Annars kan jag inte göra arbetet bra. Så snart mitt sinne berörs kommer effekten att minska när jag räddar människor. Sakta men säkert har jag blivit allt bättre i det här avseendet. Nu har jag ett klart och barmhärtigt sinne när jag talar med andra. Jag sjunger alltid på Dafa-sånger när jag delar ut flygblad. Det gör mitt sinne renare och lugnare och jag kan känna hur vackert det här tillståndet är. När jag delar ut flygblad ler jag åt de jag möter, oavsett om de tar emot dem eller inte. En del vill först inte ta emot flygbladen, men ångrar sig efter att ha sett mitt leende. Vissa går förbi men vänder sedan tillbaka. Jag tror att det är mitt barmhärtiga hjärta som eliminerar ondskan bakom dem. Med ett rent och barmhärtigt hjärta blir effekten ofta bra när jag klargör sanningen och fler människor går ur kkp.

En del vill inte gå ur kkp när de får höra sanningen för första gången. Jag har flera gånger talat med personer om att gå ur kkp, men de har inte lyssnat på mig. Fastän jag verkligen har försökt och till och med följt efter dem, ville de ändå inte göra det. Då blev jag lite frustrerad. Jag tänkte: varför måste jag rädda dem? Jag har berättat sanningen för dem. Det är deras ensak om de vill gå ur eller inte.

Jag var fortfarande lite upprörd dagen efter. Senare såg jag en man och en kvinna sitta ner. Jag gick fram och hälsade på dem och räckte fram en tidning till kvinnan. Hon tog emot den. Därefter klargjorde jag sanningen för henne, men hon svarade att hon hade hört detta förut. Jag frågade om hon hade gått ur kkp och hon svarade "nej" Jag berättade att jag hade ett bra namn åt henne, men hon svarade: "Andra Falun Gong-utövare har gett mig namn förut, men då ville jag inte gå ur. Falun Gong-utövarna sade att jag borde ta nästa chans om jag träffade någon som ville hjälpa mig, om jag inte ville gå ur den dagen." Jag sade: "Du har tur, nu får du ännu en chans att lyssna på oss. Missa inte detta tillfället." Slutligen gick hon med på att gå ur. Plötsligt förstod jag att även om massor av förbipasserande inte har velat gå ur efter att ha lyssnat på mig, så har det lagts en grund för dem. Det skulle bli lättare nästa gång när andra utövare pratade med dem. Så arbetet jag har gjort har inte varit förgäves.

Jag behövde upprätthålla starka upprätta tankar när jag klargjorde sanningen i Chinatown. Vid ett annat tillfälle ville några personer fotografera och filma mig. De hävdade att de skulle ta med allt till Kina och överlämna det till det kinesiska kommunistpartiet. Jag berördes inte och sade med stadig röst: "Flera som har varit involverade i förföljelsen mot Falun Gong har fått sina straff. Zhou Yongkang har arresterats och Bo Xilai har dömts. Andra har drabbats av obotliga sjukdomar, avlidit i olyckor eller begått självmord. Till och med deras familjer har drabbats. Polisen försöker hitta en utväg åt sig själva. Alla som hjälper tyranner att förfölja Falun Gong kommer att bestraffas." De såg frustrerade ut och gick därifrån.

En annan gång ställde sig en grupp framför banderollen och började babbla högt, utan mening. De ställde sig runt banderollen och fotograferade. Jag gick fram tillsammans med några andra utövare och klargjorde fakta, men de ville inte lyssna. De var mycket ohyfsade och svor till och med åt oss. Vi var tvungna att ställa oss på andra sidan när vi skulle dela ut flygblad. Efter ett tag tyckte vi att vi borde gå tillbaka och inte låta dem ta vår plats. Vi gick tillbaka och delade ut flygblad alldeles bredvid dem. Då kom två eller tre personer fram och ställde sig alldeles bredvid mig. Deras kroppar snuddade min. Jag blev inte rädd utan fortsatte bara att dela ut material. Jag tänkte att om jag är på en gudomlig väg så kan ingen påverka mig. Jag sände upprätta tankar och bad Mästaren om styrka. Vi delade ut massor av flygblad och både kineser och västerlänningar tog emot dem. Jag tänkte att det var vårt rena energifält som gjorde människor attityder positiva gentemot Dafa och höll ondskan tillbaka. Efter ungefär en timma gav gruppen upp och gick iväg.

Jag har träffat många som har varit ovänligt inställda när jag har förklarat sanningen. Men jag har också träffat en del som har varit mycket trevliga, som har tackat mig om och om igen ur djupet av sina hjärtan, efter att jag klargjorde sanningen för dem och hjälpte dem gå ur kkp. Några skakade hand med mig. En del förstod fakta och berättade att de hade gått ur. En person sade också: "En Falun Gong-utövares liv kan inte vara lätt. Förföljelsen har pågått i över ett årtionde, men ni håller ändå fast vid er övertygelse. Falun Gong-utövare är goda och vänliga personer trots att de förföljs så brutalt. Kkp kommer att gå under och ert rykte kommer att återupprättas. Ni har verkligen kämpat hårt." Det kändes mycket bra att få höra detta. Allt lidande jag har gått igenom har varit värt det.

Jag träffade också några som kommit till Chinatown särskilt för att möta Falun Gong. Oavsett om man vill söka asyl eller har andra avsikter så vet alla att man kan hitta Falun Gong i Chinatown. Chinatown har blivit ett fönster för människor som vill veta mer om Falun Gong. Alla som kommer dit måste ha en ödesförbindelse med Fa och väntar på att bli räddade. Frön har planterats i dem. Några kommer för att fråga om turistplatser eller om andra saker. I vanliga fall hjälper jag dem först och förklarar sedan sanningen för dem. De uppskattar hjälpen och en del av dem går ur kkp. Jag tror att det är ett sätt som Mästaren använder för att föra dem till oss. Jag önskar att jag kunde hjälpa och rädda fler människor.

När jag ser tillbaka på min kultivering under de gångna åren och mitt arbete med att förklara sanningen i Chinatown, från att inte velat åka dit till att aktivt klargöra sanningen och rädda människor där, ser jag Mästarens barmhärtighet och en process med xinxinghöjning. Jag är tacksam för möjligheten att klargöra sanningen vid frontlinjen. När jag är där kan jag känna att kännande varelser räddas och att jag gör framsteg i kultiveringen. Det är lätt att slappna av i kultiveringen så vi behöver stärka vår medvetenhet genom att ständigt studera Fa och fortsätta att förbättras. Till sist vill jag avsluta med att citera en mening från Mästaren: "Kultivera med det hjärta du en gång hade och Fulländningen är garanterad." (Fa-föreläsning vid 2013 års Fa-konferens i Stor-New York) Jag hoppas att alla utövare kan hålla modet uppe och kan "kultivera med de hjärtan de en gång hade", vara flitigare på kultiveringsvägen och fullborda
Dafa-lärjungarnas uppgift!

Tack Mästare. Tack allihop!