Att bli stärkt av att mogna

Ärade Mästare, ärade medutövare

I slutet av Shen Yuns turné år 2014 var jag inne i en kultiveringsfas som också närmade sig slutet. Allt det som ägde rum under mitt senaste kultiveringsår var saker som berörde mitt hjärta och som bidrog till att höja mitt Xinxing.

Hur förstår jag min egen mognad i kultiveringsprocessen under den här perioden? Jag var koordinator och ansvarade för att promota Shen Yun och jag såg min egen mognadsprocess under den perioden. Koordinatorns roll är av sådan natur att man kan inte dölja någonting. Faktum är att det kräver att man är 100% tillgänglig för andra medutövare.

Jag förstod inte från början att denna roll var så pass mångfaldig. Men hur kan man se på detta från ett mänskligt perspektiv? Det är uppenbart att på ytan krävs de ten hel del arbete, men i själva verket så går man framåt i sin kultivering. Jag förstod att mitt kultiveringtillstånd hängde ihop med
Shen Yun aktiviteterna. Mästaren hade arrangerat den här uppgiften i min väg eftersom mitt öde krävde att jag ska vara en del av den här ansträngningen.

Den största skillnaden mellan detta år och förra året är att förra årets föreställningar tillhör det förflutna. Hursomhelst, för min del, så har inte situationen ändrats så pass mycket. Anledningen är att jag vet i mitt hjärta att det är precis detta jag vill och måste vara involverad i. Shen Yun är inte en extra sak för mig som jag måste bli involverad i – jag såg inte alls på det här viset på detta förra året. Idag så förstår jag att detta är inkluderat i en utövares kultiveringsväg.

För ett par dagar sen så jämförde jag att jobba med Shen Yun med mitt vanliga jobb. Som lärare så undervisar jag mellan nio och tio månader varje år. Den senaste och mest intensive perioden med Shen Yun varade åtta månader. Detta hjälpte mig att förstå att när slutet av föreställningarna närmar sig så är nästa fas redan på gång. Det var definitivt inget tillfälle att ta en paus däremot att harmonisera mina rutiner att jobba med det som krävdes för Shen Yun i den nästkommande fasen.

Detta året var jag mer förberedd att ta itu med det som krävdes för att promota Shen Yun och balansera det hela bättre med mitt vanliga jobb. Trots detta, så blev jag konstant påmind att jag försummade min plikt på något sätt. När min chef kritiserade mitt arbete eller om det uppstod andra
problem så förstod jag allvaret i det. Det innebär att jag behöver förstå vad som är verkligen viktigt för min egen del. Det innebär för min del att jag måste titta noggrant på alla delar som jag bär ansvaret för, från olika vinklar, utan att ignorera någonting.

Det som är intressant är att under mina promotion aktiviteter så har andra plikter ändrats också. Jag brukade fokusera 100% på att marknadsföra Shen Yun. Därmed så kunde jag inte prestera lika mycket vad gäller uppsättningen, som också var ett av mina ansvarsområden under de senaste
åren. Tiden flög iväg och plötsligt uppstod det bara en vecka innan föreställningarna skulle börja. Dock lyckades jag förbereda allting innan föreställningarna skulle börja trots att jag var ängslig.

Numera så var det tredje gången i rad som jag behövde ta hand om tekniken. När allt var färdigt och klart så började jag bli nervös eftersom under hela det året hade jag för mycket att ansvara för. Allting gick bra den här gången. Det fanns inget mer att ta hand om och det pratades inte lika mycket om den här delen jämfört med tidigare. Dessutom så hade jag inte tid att oroa mig extra mycket över den här delen.

Vi behövde hjälpa till med att sätta upp sakerna på scenen inför Shen Yun föreställningen. Allt gick bra. Det var lugnt och ingen stress. Vi ville sätta igång med att sätta ihop det hela. Det som var så fantastiskt var att personalen på teatern ordnade en hel för oss och för första gången som Shen Yun kom till Wien så var allting mycket väl förberett för Shen Yun. Detta sparade oss mellan två till tre timmars arbete och inte minst en hel del stressmoment.

På något sätt så förväntade jag mig att något problem skulle dyka upp men ingenting hände. Detta ledde till att allting var klart i god tid på eftermiddagen. Ljusuppsättningen tog dock längre tid än väntat men de vanliga sakerna som brukade stressa upp mig ägde aldrig rum denna gången.

Inte ens den speciella effekten som krävdes i en del akter och när inte ridån gick ner som den skulle mellan olika scener resulterade i en stressfull situation. Vi tog upp detta under tidigare år med teaterns ledning och de sade att vi behöver få det godkänt av kommunen. Vi hade bokat ett möte kl 18.00. Vi hade tur eftersom det var precis under den här tiden som utövare gjorde FZN. Därför gick allting friktionsfritt.

När jag tanker på omständigheterna under den tiden så förstår jag att fasen “Att kultivera via scentekniken” är färdigkultiverad och därför mötte vi inga motstånd. Shen Yun truppen litade på mig eftersom jag var koncentrerad på uppgiften till 100% och väl förberedd för den här uppgiften.

Vi bör tacka Mästaren som har arrangerat allt detta för oss, inte tacka mig, och tacka Honom för den här chansen som vi har fått att kultivera nära Honom samt att delta i ett av Hans project.

Att hitta sponsorer

Två veckor innan föreställningen skulle starta så fick jag och en annan utövare möjlighet att uppleva extra erfarenheter. Vi fick som uppgift att ta hand om artisternas måltider under dessa två dagar som de skulle vara i stan. Vi fick lite bekymmer pga. vår ekonomi och därmed började vi leta efter sponsorer. De första försöken var ett totalt fiasko. En person talade om för oss att han sponsrade redan två föreningar. Han sade att han har inte möjlighet att hjälpa alla organisationer vad gäller donationer, och vi förstod att det är flera organisationer som ber om donationer i vår stad.

Efter jag hade gått, tänkte jag på en berättelse som Mästaren hade talat om för oss angående tiggare förr i världen, under Sakyamuni tiden. Detta var kopplat till ödmjukhet och det är meningen att personen ska släppa egot. Jag förstod plötsligt situationen och förändrade min inställning totalt. Jag var verkligen glad över att Mästaren gav mig den här chansen. Efter vi hade förändrat vårt tankesätt så hade vi en hel del positive utbyten och vi hittade tillräckligt med sponsorer för maten. Det hjälpte mig att släppa mina fasthållanden inför att tappa ansiktet eller vara ängslig.

Att koordinera genuint

Under de senaste veckorna innan föreställningen fick jag chansen att träda fram i rollen som koordinator. Jag förstod att man behöver inte göra allting själv däremot är det viktigt att kunna delegera ut arbetsuppgifterna. Det är verkligen inte en lätt uppgift. Var och en försöker övertyga en att han eller hon kan göra detsamma mycket bättre. Det kom också en hel del feedback att ingenting fungerade som det ska och att jag behövde göra saker och ting bättre.

Detta var en bra del i min mognadsprocess och mina beslut förbättrades betydligt. Trots att jag var osäker i December, motiverad men osäker vad gäller om jag kunde axla all ansvar, känner jag nu att jag har mognat och verkligen höjt mig tack vare det svåra uppdraget. Det har varit en kontinuerlig process och jag har gått ifrån att inte veta till att veta vad som krävdes av mig.

Meningen i Fa Föreläsningen för Australien 2007, “En koordinator kan inte stanna kvar i ett tomt rum” (ej officiell översättning) guidade mig dagligen och inspirerade mig för att ta upp det bästa i mig. Det är svårt att redogöra alla förbättringar på alla plan som jag har varit med om. Jag anser att den viktigaste är insikten att man behöver uppleva själv vad det innebär att vara en koordinator. Det är som att falla och resa sig igen.

Därför har jag ofta tänkt på en paragraph från Föreläsning 9 i Zhuan Falun,
vad gäller människor som är väldigt kompetenta.

“En vanlig människa skulle inte klara av att lida så här och tänker: Vad
lever jag fortfarande för, jag letar upp ett rep och hänger mig och lever
inte längre! Få slut på alltihop! Det jag säger är att man måste uthärda
lidandets lidande, men självklart inte nödvändigtvis I den form som nämns
ovan.” (original översättning)

Varje gång när jag tanker på ovanstående citat under svåra omständigheter känner jag mig mer positiv.

Att inte satsa 100%

När jag tittade på publiken under den andra föreställningen så grät jag medan jag tänkte på Mästarens ord: “Kan du tänka dig vad jag känner när jag ser tomma platser under föreställningen…” (ej officiell översättning)

Efteråt undrade jag om jag kände skuldkänslor. Jag är inte helt säker. Hursomhelst är jag medveten att vi inte har uppfyllt Mästarens krav och följt Hans arrangemang. Samtidigt så finns det ingen anledning att bli deprimerad eller ledsen för en lång period. Jag påminner mig själv att man måste resa på sig efter fallet.

En fråga man bör ställa är, “Hur är mitt hjärta när jag gör saker?”

Några meningar i Mästarens föreläsning under 2011 New York Fa Conference,
“Vad är en Dafa utövare” var som en larmklocka och hjälpte mig på rätt spar
igen.

“När någon reagerar på ett infall och lever ut det, det räknas inte som
barmhärtighet. Snarare verkar det som om personen följer det han eller hon
tycker om. Eller snarare sagt så reagerar han eller hon utifrån sina
fasthållanden. Genuin barmhärtighet innehåller inte någon själviskhet…”
(original översättning)

Följande hjälpte mig att förstå att jag såg på räddandet av kännande varelser som ett Projekt och gjorde saker och ting som jag kände i stunden och detta är långt ifrån definitionen av barmhärtighet. Detta var avgörande och bidrog till att jag tänkte om och ändrade mitt hjärta. Därför, om jag eller vi har möjligheten att hjälpa till med Shen Yun, vilket är ett av Mästarens Fa instrument att rädda människor, behöver jag först internalisera detta i min kultivering. Varför är jag här? Jag erkände att
Shen Yun var en del av min kultiveringsväg. Därför är jag stärkt och blir mognare.

Att förneka störningar

Jag och en annan utövare skulle marknadsföra Shen Yun för en golfklubb. Det tog längre tid för oss än beräknat pga. den stora trafiken.

Plötsligt insåg jag att det var någonting som hade ändrats inom mig, någonting jag hade varit med om tidigare. Jag var med om en liknande situation för 10 år sedan.

Enligt min förståelse så var det något liknande Xuanguan [placeringen av Xuanguan] processen. Luftbubblan kom ut och gick återigen in i kroppen i en annan kroppsdel. Det var precis samma känsla som jag hade upplevt för flera år sedan. Jag upplevde stor smärta och mina ögon upplevde ett bländande sken. Denna känsla steg i intensitet, min syn blev suddig och jag
kunde inte se. Smärtan var så pass outhärdlig och jag behövde vila under några dagar.

På väg till golfklubben kände jag början av ett liknande tillstånd. Jag kunde inte längre se klart. Detta hände relativt snabbt och min syn påverkades så pass mycket att jag kunde inte längre köra.

När vi var framme vid golfklubben så bad jag utövaren att gå in medan jag tänkte stanna kvar i bilen och sända upprätta tankar innan jag gick in.

Effekten av FZN kunde ses på ytan. Jag ville eliminera all ondska som försökte stoppa mig från att marknadsföra Shen Yun. Efter några minuter av stark koncentration mådde jag bra igen och kunde vara med utövaren i golfklubben.

Fasthållandet till motion för att vara i form

För några år sedan så skrev jag en erfarenhetsberättelse angående att motionera för att hålla sig I form. Jag påstod att det är ingen fara med att gå, eftersom detta ledde vidare till att lyckas med Shen Yun aktiviteterna mycket snabbare.

Efteråt så föll jag och skadade mitt knä efter Fa konferensen i Österrike. Jag tänkte, “Oh, någonting har ju hänt med mitt knä. Det känns so matt jag har brutit min knäled. Jag kunde inte röra mig och var tvungen att hålla mig stilla på ett tag. Det tog sin tid att ta sig till ett ställe där
man kunde sitta ner. Jag var förtvivlad. Det kändes som jag höll på att förlora mitt mänskliga jag och höll på att ramla ner i avgrunden. Naturligtvis var det inte riktigt så pass illa men det kändes som det, som ni säkert förstår.

Varje liten steg gjorde ont. Även att gå till badrummet tog ca en halvtimme. Detta höll i sig en vecka, därefter mådde jag bättre, men det gick sakta framåt.

Det värsta var att jag inte kunde träna på min motion, saknade att komma ut och andas frisk luft och förlorade känslan av lättnad och frihet av att gå själv. Mitt hjärta kändes tungt när jag såg en kort sträcka av det jag brukade klara av innan på min motion kurs.

På kort tid behövde jag ta bort det här fasthållandet från grunden. Idag verkar detta så lätt men på den tiden var det otroligt smärtsamt och utmanade mitt Xinxing.

Det kändes hopplöst. Att gå som normalt igen, och för att inte nämna att sitta i dubbellotus kändes det som Utopi. Dessutom så föreslog mänga människor att jag borde besöka en doktor. Faktum är att jag hoppades på ett mirakel.

Efter några veckor upplystes jag till följande. Jag tänkte att det enda sättet för Mästaren att hjälpa mig var att jag skulle ändra på mitt hjärta och ta första stegen mot att återhämta mig. Därför började jag meditera varje dag. Ibland kunde jag inte ens sitta i halvlotus men jag fortsatte meditera under hela timmen och kände att min situation höll på att förändras.

Jag måste erkänna att jag försökte gå igen efter ett halvtår men det gick inte. Mitt knä fortsatte krångla. Vi skulle göra en video med mitt band och jag behövde gå en kort sträcka men jag klarade inte ens av det.

Tiden gick och jag glömde bort mitt bekymmer och tog lättare på det hela
allteftersom tiden gick.

Nu hade det gått ett år och jag var tvungen att ta hand om en del saker bakom scenen, och klara av att gå därifrån väldigt snabbt innan ridån gick upp under Shen Yun föreställningen. Jag trodde aldrig att det var realistiskt att tänka på att gå igen, eftersom det var något jag strävade efter i mitt hjärta. Det förekom en teknisk situation under Shen Yun där det krävdes att jag behövde förflytta på mig. Vid ett tillfälle behövde jag gå väldigt snabbt och ta hand om tejp under föreställningens början. Ja, när jag skriver ner detta så kan jag inte låta bli att småle eftersom jag kunde gå normalt igen, utan någon som helst smärta.

Varför kunde jag inte gå tidigare när det gällde idrott och träning för att hålla sig i form, men när det gällde Shen Yun kunde jag t o m springa? Jag vet att det har att göra med mitt fasthållande, vilket jag slutligen kunde bli av med på ett mirakulöst sätt och på ett smärtfullt sätt. Många tack
till Mästaren!

Jag nämnde flera gånger i den här berättelsen om mognadsprocessen. Därmed inte sagt att jag är god eller speciell på något sätt. Jag är endast en utövare som känner ha gjort framsteg I sin kultivering under den här perioden.

Påpeka gärna om jag har sagt något olämpligt!
Återigen, Tack Mästare och tack medutövare!