Höja min kultivering genom Dafa-projekt

Mitt namn är Sandra och jag är en utövare från Spanien. Jag kom till Spanien från Edinburgh, där jag fick Fa 2006. Förutom att regelbundet deltar i lokala aktiviteter som vi ordnar, har jag även deltagit i många Dafa-projekt såsom The Epoch Times, klargjort sanningen till politiker, The Art of Zhen, Shan, Ren (Sanningens, Godhetens och Tålamodets Konst) och Shen Yun.

Med tiden har min kultivering och min förståelse av Fa gått parallellt med mitt samarbete i de olika projekt där jag har deltagit. Jag kommer aldrig att kunna tacka Mästaren nog för de oräkneliga kultiveringsmöjligheter som han har gett mig och att upptäcka och eliminera de mänskliga fasthållandena som separerar mig från standarden av en genuin kultiverare.

Erkänna fasthållanden till tävlan och att bekräfta sig själv

Det första projektet där jag samarbetade aktivt var The Epoch Times. Jag hade studerat Zhuan Falun i ett och ett halvt år själv, utan någon kontakt med den lokala gruppen.

Kort efter att ha flyttat till Spanien, fick jag möjlighet att arbeta på The Epoch Times marknadsföring- och försäljningsavdelning, eftersom jag hade vissa erfarenheter och kunskaper i försäljning. På den tiden såg jag så tydligt vilken väg man skulle ta för att uppnå ett bra resultat, så när min idé inte antogs, blev jag rasande och helt frustrerad. Nu känner jag mig väldigt skamsen över det. Vid den tiden kunde jag inte identifiera mitt problem, men det var mitt fasthållande att bekräfta mig själv och min tävlan som tog kontroll över mitt sinne och mörklade mitt hjärta. Jag förstod inte att det viktigaste är processen, och inte resultatet, och jag förstod inte fullständigt varför jag blev ombedd att göra saker på ett visst sätt.

Det fick mig att separera mig från nationella projekt under en tid och istället fokuserade jag på att klargöra sanningen i mitt lokala område, medan jag letade efter möjligheter att delta i aktiviteter som gjorde det möjligt för mig att berätta om sanningen i en större skala. Under den tiden studerade jag Fa mycket och jag fokuserade väldigt intensivt på min personliga kultivering. Fa-studierna hjälpte mig att förstå att begreppen framgång och misslyckande som vi ärver från det här mänskliga samhället, inte kan tillämpas på Dafa. Vårt samarbete i olika projekt är mycket nära besläktade med vår personliga kultivering, och det som ofta verkar vara ett negativt resultat, är inte riktigt så.

Släppa fasthållandet till avundsjuka

2011 blev jag ombedd att delta i Shen Yuns koordineringsteam i Spanien. Vid det tillfället höll vi på att söka efter teatrar. Känslan var bitterljuv, å ena sidan kände jag en stor ära att bli vald att delta i samordningen av huvudprojektet, men å andra sidan skämdes jag eftersom utövaren som hade tänkte att det här arbetet skulle passa mig, var samma utövare som jag hade haft meningsskiljaktigheter med, vilket resulterade i att jag lämnade The Epoch Times. Jag blev väldigt rörd över det faktum att han inte hade något emot våra olikheter och kunde se på projektet bästa, men framför allt att han gav mig möjlighet att samarbeta.

Jag började delta på europeiska sonant möten om Shen Yun och i de internationella utbyten av marknadsföring. I dessa möten, kunde jag se mina dåliga fasthållanden. Ibland, när vi lyssnade hur biljettförsäljningen gick i andra länder, upptäckte jag att en tanke slog mig: ”De är inte så flitiga trots allt och de gör inte så bra ifrån sig”. Jag kände en sorts glädje över att de inte gjorde så bra ifrån sig! Vi har fortfarande inte hittat en teater i Spanien och dessa tankar kom från mitt avundsjuka hjärta, eftersom vi ännu inte hade kunnat ha Shen Yun. När jag ser tillbaka, inser jag två viktiga saker:

1. Det är lätt att falla in i fasthållandet avundsjuka och tävlan när man missförstår begreppet en kropp. Det är lätt att känna sig stolt över det team man har bildat i sin stad, region eller land och tävla med andra regioner utan att nästan vara medveten om det.

2. När vi har negativa tankar, måste vi stanna upp, titta på det ordentligt och söka efter roten till det. De fasthållanden som vi inte upptäcker kommer aktiveras när vi tar beslut och avgör varje ord, gest och handling. Hur många saker som jag har gjort eller sagt styrs av fasthållandet till avundssjuka? Fasthållanden kan som konsekvens få oss att misslyckas i vårt uppdrag.

Jag förstår nu att om vi lägger vikten på Shen Yun projektet först, samt att rädda kännande varelse först, kommer vi känna hur brådskande det är att få Shen Yun till Spanien.

Titta inåt i samband med The Art of Zhen, Shan, Ren (Sanningens, Godhetens och Tålamodets Konst)

Nästan samtidigt som vi börja ta del i Shen Yun möten och tack vare hjälp från europeiska utövare som var mycket involverade i The Art of Zhen, Shan, Ren (Sanningens, Godhetens och Tålamodets Konst), såg jag mig själv, nästan utan att inse det hålla uppsättningen av tavlor i mina händer i väntar på en lämplig plats att ställa ut dem i Las Palmas. Allt hände väldigt fort, så fort att jag nästan inte hade tid att vara medveten om vilket stort ansvar detta innebar och jag kände rädsla, rädsla för att misslyckas, rädsla för att inte vara på den nivå som mina medutövare förväntade sig av mig, rädsla för att förlora ansiktet inför andra.

Mitt fasthållande till tävlan var fortfarande där, jag hade inte upptäckt det ännu och det följde med efter behag, gömd bakom varje handling, initiativ och tanke. Ändå arrangerade Mästaren med sin oändliga medkänsla allt nödvändigt och under det första besöket att leta en utställningslokal i ett mycket hektiskt köpcentrum. Vi erbjöds en idealisk plats, rymlig, vacker, mycket upptagen och kostnadsfri. Personalen på köpcentrumet var mycket entusiastiska och hjälpte oss med allt, det var en upplevelse utöver det vanliga. Mer än 5000 personer besökte utställningen under de tre veckor som den varade, alla utövare samarbetade villkorslöst, gjorde en oklanderlig marknadsföring och dessutom var responsen från medierna mycket bra. Jag kände mig mycket nöjd med mig själv och väldigt stolt över de lokala utövarna.

Med denna tillfredsställelse i mitt hjärta gick jag ut för att leta efter en annan plats för att visa målningarna och återigen verkade allt ordna sig. Vi erbjöds den näst mest prestigefyllda lokalen i staden, en plats som besöks av societeten. Vi var tvungna att öppna utställningen inom två veckor, det var helt perfekt!

Vernissagen var mycket vacker och rörande, många människor kom och allt verkade gå väldigt bra. Medutövare hade organiserat allt fantastiskt igen och de samarbetade alla mycket väl. Ändå efter invigningsdagen, kom mycket få människor för att se målningarna. Från de 70 till 200 besökare från den tidigare utställningen gick vi ner till 7, 8 eller 10 personer per dag. Vi förstod inte vad som hände, jag delade med flera utövare och tillslut tänkte jag att på grund av bristen på ödmjukhet och en självbelåtenhet för föregående framgång, hade vi lämnat en lucka för de gamla krafterna och de hindrar folk att komma att få en möjlighet att räddas. Jag var helt förkrossad.
Jag tittade inåt och såg att denna förödelse kom för de mesta från mitt fasthållande att få ett godkännande av andra och återigen fasthållandet till tävlan. Egentligen handlade det inte bara om förlusten, utan det innebar också brist på stöd till utställningen. Det gjorde mig väldigt skamsen. Jag insåg att Mästaren hade get mig en möjlighet att hitta det här fasthållandet. Jag tackade Mästaren i mitt hjärta och försökte rätta till misstaget med starka upprätta tankar.

De sista utställningsdagarna, kom en äldre man varje dag och han sade mycket vänligt till mig: “Det är synd att denna utställning inte kan visas i den vackra platsen på stadshuset”. Jag frågade honom: “Varför säger du det?” Han berättade att många lokala och regionala medlemmar från myndigheten hade besökt utställningen. De flesta av dem var medlemmar i den prestigefyllda möteslokalen, de hade tittat på målningarna och kände till sanningen om förföljelsen, det var bara det att vi inte märkte det. Det verkar som om de talade om det här sinsemellan, men det fanns ett avtal som hade undertecknats med den kinesiska regeringen att man skulle köpa ett tåg som skulle korsa ön och byggnaderna vid hamnen, bland många andra intressen, så de visste att denna utställning skulle störa ambassaden.

Jag kunde inte förstå det! Jag hade hela tiden tänkt att utställningen hade varit ett misslyckande! Jag insåg igen att jag övervägde begreppen framgång och misslyckande med en mycket mänsklig mentalitet.

Utställningen var ingalunda ett misslyckande. Å ena sidan hjälpte det mig att upptäcka och få insikt om det fasthållandet jag hade, de var så starka att det fördunklat mitt hjärta och allt jag gjorde. Å andra sidan, även om inte många människor kom för att se målningarna, kom individer som inte tidigare kände till sanningen om förföljelsen och vilka vi inte skulle kunna nå på annat sätt, för att se utställningen. Jag förstod att vi måste göra vad vi måste göra, inte ge upp, fortsätta gå framåt, även när vi tycker att det vi gör är meningslöst, även när vi inte riktigt förstår varför vi måste göra saker på ett visst sätt, då måste vi fortsätta.

Fast tro

Bara några veckor efter att vi erbjöds en plats för den första utställningen, hölls det en nationell Fa-studie i Barcelona, den näst viktigaste staden i Spanien, och många utövare deltog. Jag delade med en lokal utövare om behovet av att hitta en plats för utställningen i denna stad och frågade henne om jag kunde bo hos henne några dagar till, så att vi kunde gå tillsammans för att besöka och leta efter en plats att hålla konstutställningen.

För en tid sedan hade samordnaren för Shen Yun bett oss alla som i det ögonblicket deltog i projektet att hjälpa till att aktivt söka efter en teater. På grund av att det var omöjligt att hitta en teater i huvudstaden, som var prioritet, var det öppet att leta efter en plats i andra städer. När jag var medveten om detta, delade jag om det med utövaren och vi beslutade att vi skulle ägna en dag under denna vecka för att besöka de största teatrarna och skapa kontakter.

Efter en vecka av strålande sol, blev det molnigt och ganska kyligt den dagen vi valde att besöka teatrarna. Strax efter ankomsten till centrum började det regna kraftigt, och jag fick en bula på min fot. Jag kunde nästan inte gå så vi tog skydd i ett café. Vi kände att det fanns krafter som försöker avråda oss från att göra det vi måste göra, vi tittade på varandra, log och fortsatte. Det märkliga var att från den stunden, varje gång vi gick ut, slutade det regna och när vi gått in på ställen dundrade det på igen, i själva verket blev vi inte blöta. Den dagen fick jag kontakt med olika teatrar, många av dem hade vi redan kontaktat tidigare, och när jag kom tillbaka från min resa från Las Palmas, höll jag kontakt med en av dem som verkade lämplig.

Teatern höll de tekniska kraven, men de hade aldrig hyrt utrymme till ett internationellt företag så det var lite förbehållsamma att acceptera ett företag som stod utanför deras program. Förhandlingarna blev långvariga. Först fanns det inget datum, sen fanns en del, men bara en dag, efter det fick vi fler dagar. Vi skrev dussintals e-postmeddelanden, samtal och fler e-postmeddelanden. Något verkade blockera den slutgiltiga stängningen av datumen.

Allt detta hände parallellt med den andra konstutställningen The Art of Zhen, Shan, Ren (Sanningens, Godhetens och Tålamodets Konst) i Las Palmas. Jag tittade inåt och försökte hitta fasthållanden som möjliggjorde denna störning.

När vi packade upp målningarna i utställningen först då insåg jag att djupt inom mig, hade jag inte fullständigt och villkorslöst gett mitt allt som skulle ges så att Shen Yun kunde komma till Spanien. Jag litade inte helt fullt ut. Så jag beslutade mig att jag skulle flytta, jag skulle bo i den staden där teatern låg. Jag delade med en annan utövare och han sade till mig: ”Men avtalet är inte undertecknat ännu!” Och jag sade till honom: ”Just det! Det är möjligt att detta är vad som behövs för att det ska undertecknas: Ovillkorlig tro, total och fullständig tillit till att det kommer att ske, och då kommer det definitivt att ske.” Mycket snart efter det, frigjordes situationen med datumen och avtalet undertecknades. I oktober samma år flyttade jag till Barcelona.

En kropp - Samarbeta helhjärtat och ovillkorligt

Jag var inte ensam, mina fasthållanden till acceptans och tävling följde med mig på min resa, men jag har redan identifierat dem lite, och även om de kom i vägen för mig hela tiden, så kunde jag åtminstone se dem nu och jag lärde sig att behandla dem som något externt och främmande för mig.

Vi började arbeta i projektet, allt var nytt för alla. Många av de utövare som deltog i projektet hade inte ens sett showen förut, och nästan ingen av samordnarna hade medverkat i att organisera Shen Yun i andra länder, så det vi stod inför var allt en utmaning för oss: vi måste fylla teatern, med samhället huvudström, låta folk i staden lära känna Shen Yuns varumärke för första gången och dessutom var vi tvungna att använda en budget som var mer reducerad än vanligt. Teatern var liten och därför, även om vi fyllde teatern, skulle det vara svårt att göra en reklamkampanj som skulle uppfylla kraven för en första gången.

Vi började öva för att kunna presentera showen och jag måste erkänna att jag inte kände mig väldigt trygg att de lokala utövarna (som inte var många) skulle vara tillräckligt väl utbildade i tid, men de lade ner så mycket ansträngning och arbetade så hårt att mina ögon fylldes med tårar under flera tillfällen under examinationen.

Vi började marknadsföringsarbetet sent, nästan i slutet av november, men på bästa möjliga sätt eftersom vi deltog i en social event som var av stor vikt i staden, en förmånlig plats och kostnadsfri. Jag tycker att det var ett bra arrangemang av Mästaren som såg utövarnas hängivna hjärtan och visade oss och banade vägen som vi skulle följa. Dagen för eventet, var vi minst 50 spanska utövare där, det var iskallt den natten och vi var ute i det fria, men ingen kände sig kall och tusentals människor fick möjlighet att känna till att Shen Yun till slut skulle komma till Spanien.

Från den dagen, samarbetade utövare outtröttligt och villkorslöst med varandra, delade ut foldrar vid teatrar, besökte butiker, företag, skolor och föreningar.

Jag var samordnare för marknadsföring, reklam och sponsring, och även om jag arbetade mycket hårt, så var jag medveten om att jag inte var på samma nivå som den nödvändiga standarden. En del områden hade jag inte arbetat tillräckligt med och vid ett tillfälle när jag kände mig så överväldigad att jag helt blockerad, kunde jag inte planera eller utföra någon uppgift alls.

Snart kom utövare från andra regioner för att hjälpa till. Jag hade tagit på mig många ansvarsområden, men kunde inte delegera, eftersom jag trodde att bara om jag var ansvarig för frågan, skulle vi få ett bra resultat. Jag hade glömt bort den mest grundläggande av allt, kultivering.

Mitt fasthållande till skryt och att bekräfta mig själv fanns gömd där bakom. Jag hittade det perfekta godkännandet: “Det är för projektets bästa, allt måste vara perfekt”. Jag glömde de mest grundläggande, vi kultiverar alla genom att arbeta med projektet, vi måste alla mogna genom de ansvar, vi måste alla falla och stå upp för att lära oss: det viktigaste är processen, inte resultatet.

Nu när jag ser tillbaka inser jag att det mest värdefulla läxan jag har lärt mig under organiseringen av Shen Yun var troligen just den. Jag lärde mig att lita på Mästaren och alla medutövare, som jag nu respekterar mycket djupt och jag har lärt mig att se på dem med den respekt Dafa-lärjungar förtjänar.

Nu har jag fullt förtroende för att när vi alla har ett lugnt hjärta gör det vi måste göra, vi har ett gemensamt mål, den bästa befälhavaren som skulle kunna existera, och ett högt xinxing, så är vi oslagbara, liksom Den svarta armerade truppen.

Jag är inte rädd längre. I år har jag känt kraften och styrkan i en kropp som aldrig förr, och jag känner mig privilegierad och tacksam över att vara en del av det.

Tack Mästaren!
Tack medutövare!