Gu Kaizhi - det kinesiska måleriets fader

Gu Kaizhi (cirka 345 – 406 e. Kr.) av Östra Jindynastin är en hyllad konstnär i den kinesiska historien. Han betraktas ofta som en naiv excentriker och det sades bland hans jämlikar att han hade uppnått perfektion i "litterär komposition, målning och dåraktighet".

När det gäller konsten att måla sades det att han var övertygad om att ögonen var själens spegel. Han observerade noga det som skedde i livet och undersökte hur ögon skulle målas. Han lämnade alltid ögonen till sist då de var pricken över i:et. Denna sista avslipning kunde uppta huvudparten av den tid det tog att färdigställa hela målningen.

Ibland gick målningen av ett par ögon fort som i historien om hur Gu en gång hjälpte till att samla in pengar till en stor fond. Pengarna skulle användas för ombyggnaden av ett tempel. Efter att ha tillbringat månader med att måla berättelsen om Vimalakirti, ett buddistiskt helgon, på väggen i templet så lämnade han ögonen ogjorda.

Så en dag meddelade han att han skulle måla dit ögonen på natten. De som gärna ville komma och se porträttet under de kommande tre dagarna, var tvungna att göra en anständig donation till templet.

Det sägs att det blev trängsel i templet påföljande morgon när många kom för att se målningen. De såg att solskenet i Vimalakiritis ögon fick allting att stråla. Pengarna till fonden var snabbt insamlade.

Gu skrev också många dikter. Några av dikterna skrev han i kalligrafi som placerades bredvid målningar som sedan rullades ihop. Tyvärr har ingen av de ursprungliga målningarna klarat sig fram tills i dag, och endast ett fåtal kopior finns kvar för att vi ska få en glimt av hans stil.

Konstnärens två mest kända verk är "Förmaningar av palatsdamernas instruktris”. (Den finns på British Museum: "Admonitions of the Instructress to the Palace Ladies") och "Gudinnan vid floden Luo" ("Nymph of the Luo River").

Målarrullen med "Förmaningar av palatsdamernas instruktris" målar upp en rad livfulla scener med palatsets damer och deras kroppsställningar avslöjar deras identitet och stil. En scen visar en familj, en man med tre fruar, där mannen och dennes första hustru sitter tillsammans på ena sidan och de två andra fruarna sitter mittemot. Åskådare kan lätt särskilja deras hierarkiska ställning genom att bara iaktta deras fina ansiktsuttryck.

Det är ett betydande stycke konstverk med ytterst väl utvalda detaljer som visar Gus insikt om mänskliga känslor, och bara med dessa känslor kan känslan hos den outsägliga mänskliga naturen uttryckas på ett effektivt sätt.

Gu skrev tre böcker vilka sammanfattar hans teorier om måleriet. Han pekade på vikten av att reflektera själens eller naturens karaktär i målningen, och uppmuntrade konstnärer att införliva sin upplysning eller filosofi i målningen för att skapa en mer konstnärlig och perfekt skönhet. Många skrivtecken i rullen är ritade med mycket fina och mjuka linjer.

Trots att hans konst gjorde honom berömd blev han ofta offer, eller han gav sken av att vara ett offer, för att bli retad, enligt anekdoter. Det sades en gång att en vän övertygade honom om att han hade blivit osynlig genom att klibba fast ett magiskt blad på sin panna, ett blad han fått av vännen. Sedan sparade han bladet försiktigt på en hemlig plats. Det verkar dock som om han aldrig mer använde det.

Gu Kaizhi blev den förste individuelle store konstnären i Kinas historia, och hans inflytande på konstnärerna efter honom blev stort. Han betraktas som det traditionella kinesiska måleriets fader.

Källa: http://www.epochtimes.se/Gu-Kaizhi---det-kinesiska-maleriets-fader-a23811.html