Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.
Xuan Zang (602-664) är även känd som Mäster Tripitaka av den stora Tangdynastin. Av de kinesiska buddhistiska munkarna i Kinas historia har han blivit en av de mest vördade. Hans pilgrimsfärd till det forntida Indien för att studera buddhism och föra med sig de kanoniska skrifterna tillbaka till Kina, beskrivs i den mycket populära fiktiva romanen ”Färden till Västern”.
Redan som mycket ung var Xuan Zang intresserad av buddhismen. Han ville bli munk och för honom gjordes ett undantag, för han var bara tretton år när han antogs. Han ägnade sig åt att utöva den buddhistiska läran och reste runt i Kina för att lyssna på föreläsningar som hölls av kunniga munkar.
Men medan han studerade buddhismen fann han att det fanns en mängd buddhistiska grupper som motsade varandra och han upptäckte även skillnader i de översatta manuskripten. För att kunna gå vidare och hitta den sanna kärnan i buddhismen, beslöt Xuan Zang sig att personligen bege sig till Tianzhu (det kinesiska namnet för det forntida Indien) för han ville hitta de ursprungliga kanoniska skrifterna (sutrorna) för att söka vägledning där.
År 629 lämnade Xuan Zang Tangdynastins huvudstad Chang’an och styrde kosan mot det heliga landet i Indien. På färden tog han sig igenom många svårigheter och faror. Med en fantastisk uthållighet tog det honom fyra år av mödosamma ansträngningar att passera Hami, Turfan, Kharashahr, Kucha, Aksu, Tian Shan-bergen till Kirgizistan, Shar-i Sabz (Kesh) , Tashkent, Samarkands (numera Uzbekistan) Pamir-bergen till Uzbekistan, Bactria i Afghanistan, Hindu Kush-bergen och Jalalabad i Pakistan.
Det var en färd genom sexton länder och därefter färdades han längs Sidenvägen och anlände slutligen till det buddhistiska heliga landet i den nordöstra delen av det forntida Indien. Större delen av resan gjorde han ensam, till fots eller på hästryggen. Han undgick med knapp nöd att dödas av rövare, blev nästan levande bränd av pirater, överlevde en sandstorm i öknen och farorna i de högsta bergen med snö. Där i bergen dog många som stödde honom och som hade anslutit sig utmed resvägen.
Eftersom sanskrit användes för att nedteckna Buddhas läror, måste han för att kunna förstå det studera språket flitigt. Sedan tillbringade han ett par år med att lyssna på föreläsningar om buddhismen i Nalanda, det mest kända klostret. Därefter besökte han alla välkända mästare och buddhistiska kultbyggnader för att ytterligare förbättra sin förståelse om buddhismen.
Xuan Zang blev en av de mycket få som har uppnått titeln Tripitaka. Det är en mästare som behärskar skrifter skrivna av tusentals munkar om buddhismen. Hans kunskap och insikter gjorde honom mer och mer berömd i Indien.
En gång skrev en brahmansk utövare 40 skrifter som han hängde upp på porten till ett buddhistiskt tempel. Sedan lät han meddela att om någon kunde vederlägga en enda av de 40 skrifterna skulle han vara beredd att hugga av sig huvudet, så säker var han på sin sak. Några dagar gick men ingen kunde utmana honom.
Kungen bad Xuan Zang att som representant för munkarna debattera med mannen. Xuan Zang motbevisade då var och en av de 40 skrifterna med övertygande argument. De brahmanska anhängarna hade inget annat val än att acceptera nederlaget och den brahmanske utövaren begärde att han skulle bli avrättad, som han lovat. Xuan Zang berättade då för honom att för munkar är det förbjudet att döda levande varelser, mannen fick istället bli hans assistent. Senare blev brahmanen fri.
Kung Harsha i norra Indien blev så imponerad av Xuan Zang att han år 642 bad honom komma och hålla föreläsningar och offentliga debatter. Deltagare var kungar från arton vasallriken och 6-7000 munkar från alla buddhistiska grupper och andra religioner. Föreläsningen lovordades enhälligt av publiken.
Under föreläsningen hängde Xuan Zang upp sina arbeten om buddhismens lära på sin dörr för att be om invändningar, en normal praxis i det forntida Indien. Detta varade i 18 dagar men ingen kunde utmana hans teorier.
Xuan Zang vann stor respekt från munkarna från de två huvudsakliga grenarna av buddhistisk tro; theravada (Lilla vagnen) och mahayana (Stora vagnen). Han blev känd över hela Indien som Tangmunken, och respekterades som ett helgon av det gamla indiska folket.
År 643 lämnade Xuan Zang Indien för att återvända hem. Med sig hade han 657 buddhistiska böcker och många Buddhastatyer. Han kom till Chang’an år 645 och fokuserade där på att översätta böckerna. De flesta av dessa böcker försvann senare i Indien, men de översatta kinesiska versionerna kom att bli de viktigaste dokumenten för studier av gammal indisk litteratur och vetenskapliga landvinningar.
Efter hemkomsten togs Xuan Zang emot vid hovet av kejsaren Taizong av Tangdynastin, som bad honom att skriva ner sin resa västerut. I den berömda boken ”Great Tang Records on the Western Regions” (eller ”Färden till Västern under Tangdynastin”) nedtecknade Xuan Zang sina sjutton års erfarenheter av mer än 130 riken.
Boken är ett värdefullt dokument sett ur historiska, geografiska och arkeologiska perspektiv när det forntida Indien ska studeras, liksom Nepal, Pakistan, Bangladesh och Centralasiatiska områden. Orden löper smidigt och elegant medan Xuan Zang tar läsarna till de verkliga scenerna. Den har publicerats på olika språk, bland andra svenska.
Xuan Zang dog i Chang’an år 664. Vid hans begravning deltog mer än en miljon människor och vid hans grav vakade 30 000 människor över natten för att visa sin respekt.
Käla: http://www.epochtimes.se/xuan-zang-mastare-tripitaka-av-den-stora-tangdynastin/
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.