Att hjälpa andra utövare är ett tillfälle att utveckla mig själv

I en artikel på Minghuis webbplats nämns att ett par utövare hade ett intensivt gräl om hur man använder grön lök i matlagning. Jag kunde inte förstå varför de hade en konflikt om en så liten fråga och varför de inte kunde ta ett steg tillbaka.

Sedan stötte jag på ett liknande problem. Jag blev plötsligt mycket känslig för lukten av grön lök. Redan den minsta doft av grön lök var outhärdlig – så illa att jag ibland kräktes.

Genom den här händelsen insåg jag att jag hade för vana att peka på andra utövares problem i stället för att sätta mig in i deras situation och använda deras problem som en spegel för min egen kultivering. Faktum är att den verkliga situationen som orsakade konflikten kanske inte är vad den ser ut att vara. När vi som utövare ser problem hos andra ska vi inte kritisera dem när vi ser problem hos andra. I stället bör vi använda det som en möjlighet att förbättra vår egen kultivering. Vi kommer att kunna förbättra oss snabbt om vi kommer ihåg detta.

Mitt missnöje är avslöjat

För flera år sedan befann sig en annan utövare mitt i en svår prövning. Vår lokala samordnare bad mig att hjälpa honom. Jag bad inte om storskalig hjälp i vårt område. I stället ordnade jag så att flera medutövare som bodde nära honom studerade Fa och sände upprätta tankar tillsammans med honom på dagtid. På kvällen gick jag dit för att studera Fa, sända upprätta tankar och dela med mig av mina insikter till honom. Jag kände att detta arrangemang var lämpligt eftersom det skulle finnas utövare som hjälpte honom varje dag samtidigt som det inte blev för många utövare inblandade. Resultaten var mycket goda och hans tillstånd förbättrades.

Vår lokala samordnare ansåg dock att mitt arrangemang inte skulle fungera. Hon sa att fler utövare borde hjälpa honom dygnet runt.

Jag höll inte med. Enligt min uppfattning var nyckeln till att den utövaren kunde övervinna prövningen om han kunde se inåt, rätta sig själv och behandla problemet med upprätta tankar. Det spelade ingen roll hur många utövare som åkte dit och stannade hos honom. Om de utövare som hjälpte honom inte kunde behandla hans svårigheter med upprätta tankar, så ju fler människor som var inblandade, desto mer störningar skulle de kunna medföra för honom. Dessutom skulle det påverka andra projekt om alltför många utövare släppte allting för att åka dit och hjälpa honom.

När samordnaren såg att jag inte höll med om hennes tillvägagångssätt bad hon flera utövare från andra regioner att åka dit och stanna hos honom.

Som ett resultat av detta kom många utövare från andra områden och hjälpte denna medutövare. De flesta av dem kom dock bara för att de inte ville avvisa samordnarens begäran. När de såg utövarens tillstånd och fick reda på hans fasthållanden hade de olika åsikter om hans problem och diskuterade det till och med under gruppstudier. I slutändan lyckades inte den andra utövaren bryta sig igenom prövningen.

När jag tittade inåt efteråt såg jag mina problem. För det första kommunicerade jag inte lugnt när samordnaren var oenig med mig. När hon bad flera utövare från andra områden att hjälpa till, blev jag missnöjd och negativ.

Ingenting i kultivering är en tillfällighet

Den viktigaste läxan var att jag inte insåg att min medutövares svårigheter gav mig en spegel för att se mina egna brister. På kultiveringens väg är ingenting en tillfällighet. Jag borde ha insett att det måste finnas något för mig att titta inåt och förbättra. Till exempel hade medutövaren i prövningen ett fasthållande till lust. Jag insåg att jag också hade ett fasthållande till lust. Jag borde ha använt hans problem som min spegel, hittat mitt fasthållande och eliminerat det.

En annan gång bad mig ett par utövare att hjälpa dem med sin familjekonflikt. De skyllde på varandra och båda tyckte att den andra personen hade fel. Jag sa till dem att jag inte ville bli inblandad i deras konflikt. Jag sa: “Vi är alla utövare, så vi kan inte mäta saker och ting med vanliga människors måttstockar. Det är meningslöst att argumentera om vem som har rätt eller fel. Även om du har hundra procent rätt, och även om jag tycker att du har rätt, bör du titta på grundorsaken och förbättra ditt xinxing. I kultiveringen uppfyller vi inte kraven som kultiverare så länge våra hjärtan rörs i konflikter.”

Jag delade med dem vad Mästaren sade:

"Kultivering handlar om att kultivera sig själv. Oavsett vilken typ av tillstånd som framträder så måste ni ta en ordentlig titt på er själva. Jag kan berätta för er att om en vanlig människa kan se på sig själv närhelst han stöter på problem så kommer han att bli vad vanliga människor kallar för en vis man. När en Dafa-lärjunge har det svårt med någonting och behöver tänka över saker och ting så ska han börja med att se efter hos sig själv och göra saker i enlighet med den miljö som Dafa-lärjungar och Fa-upprätan­det behöver. När det uppstår ett problem så beror det på att den personen envist går emot Fa-principerna. Sätt igång och leta reda på var problemet ligger, släpp den där envisheten och red ut saker och ting. När ni stöter på någonting är inte det bästa tillvägagångssättet att storma fram och strida med andra, tränga sig fram till fronten och rusa framåt för att pressa fram en lösning. Släpp ert fasthållande, ta ett steg tillbaka och lös det sedan. (Applåder) Om ni närhelst något händer omedelbart sätter igång med vem som har rätt, vems problem det är, och hur ni har gjort ifrån er, så medan det då på ytan ser ut som om ni har löst konflikten eller spänningen så är det egentligen inte alls så. På ytan ser det mycket förnuftigt ut, men i verkligheten är det inte alls förnuftigt. Ni har inte tagit ett steg tillbaka och fullständigt kastat av er fasthållandet, och sedan tänkt över frågan. Först efter att en person lugnt och fridfullt drar sig tillbaka ur en konflikt och sedan tittar på det kan han verklighen lösa det.” (Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i den amerikanska huvudstaden, 2006).

Jag berättade om mina erfarenheter från en familjekonflikt. När jag hade en dispyt med min man sa han: “Titta på dig själv!”. Jag blev mycket arg när jag hörde detta. Sedan kom jag ihåg att jag var en utövare. Var inte vår dispyt en möjlighet för mig att förbättra mig? Bara med denna tanke kände jag en varm energi flöda genom min kropp. Känslan av ilska försvann omedelbart.

Utövarparet insåg snart sina problem och konflikten löstes. Jag förstod också att jag inte var där för att hjälpa dem att lösa sina problem – jag var där för att hitta mitt eget problem genom deras beteende. Jag insåg att deras konflikt var mycket lik den som jag hade hemma. Jag såg den inte förrän jag såg deras problem.

En gång berättade en medutövare för mig att han hade problem med sin syn och inte kunde se orden i Zhuan Falun. När jag frågade om han kunde se mig sa han ja. Jag sa: “Det finns lager på lager av Buddhor, Taos och Gudar bakom varje ord i Zhuan Falun. Varje ord har Dafas kraft. Så länge du kan se mig kan du se orden i Zhuan Falun. Det är bara att tro att du kan se. Så länge du tror att du kan se orden i Zhuan Falun kommer du att kunna se dem.” Han sade: “Ja, jag tror på Fa. Jag tror att jag kommer att kunna läsa igen.”

När jag besökte honom några dagar senare sa han glatt: “Jag kan se alla orden i Zhuan Falun igen.” Genom denna erfarenhet fick jag en djupare förståelse för Mästarens Fa. Jag insåg att i den utsträckning vi tror på Fa är det i vilken utsträckning Dafas kraft kommer att manifesteras för oss. Det är precis som Mästaren sade:

“Så starka som de upprätta tankarna är, så stor är deras kraft. ” (“Också med några få ord" ur "Det Essentiella för vidare framsteg II")

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.