Några Dafa-utövare från Peking återberättar händelser från när Läraren lärde ut Fa - del 3

"Har deformerat sitt Laghjul"

I slutet av 1993 gick Zhang Liying för att deltaga i en lektion som hölls av Mästaren i Beijing's No. 2 Artillery Army Base i Peking.

Det satt en ung man bredvid henne. På samma gång han såg henne, berättade mannen att hennes ben tidigare hade gått igenom en operation. Hon blev förvånad, eftersom det bara var en liten operation för många år sedan, hon hade mycket tjocka strumpbyxor på sig, så hur kunde han veta det? Efter att hon förhört sig fick hon veta att hans himmelska öga var öppet sedan han praktisersat någon annan qigong.

Under lektionen, sade den unga mannen ofta till henne: “Den här läraren är något utöver det vanliga! Det finns tiotusentals gyllene ljussken bakom honom! ”Det är inte bara vi som sitter i den här konferenshallen som lyssnar på honom”sade han och pekade mot innertaket i hallen, ”även en grupp människor med forntida kläder och en annan grupp med moderna kläder sitter där. De lyssnar alla mycket respektfullt och uppmärksamt”.

Efter lektionen, sade den unga mannen till henne, “den här läraren förklarar saker mest tydligt och klart av alla jag tidigare mött. Men jag har utövat min qigong i många år och har jobbat mycket hårt. Jag kan inte ge upp den och måste fortsätta.”

Under dagen därpås lektion, hörde Zhang Liying Mästaren säga, ”vissa lyssnar inte fastän jag förklarar det på detta vis, han fortsätter att göra annan qigong när han går hem och har deformerat sin Falun” [laghjul].

Hörselskada och puckelrygg försvinner

I januari 1994, då Sun Xiulan var runt 70 år, gick hon för att deltaga i Mästarens lektioner i Tianjin.

Som barn hade hon fått tyfus och blev som följd döv. Många år av hårt arbete har gett henne omfattande puckelrygg.

På grund av att hon var döv kunde hon inte höra något av vad Mästaren sade i början. Hon tänkte, ”vad talar läraren om? Jag kan inte höra något! Medan hon oroades, sade Mästaren ”Någon kan inte höra, jag ska låta henne höra nu.” Efter att han uttalat detta, kunde hon höra. Hon lyssnade mycket noga och varje stavelse från Mästaren gick rakt in i hennes hjärta. Ju mer hon lyssnade, desto mer tyckte hon om att lyssna. När lektionen var över, kom en konstig känsla över henne när hon såg sig omkring, hon frågade en elev nära henne, ”har jag blivit längre?” Andra elever svarade henne, du har inte blivit längre, det är bara det att din rygg är rak nu”

Kvinnliga reportrar kunde inte störa Mästaren

När lektionerna var över ville många reportrar ta bilder med Mästaren. Vissa kvinnliga reportrar ville hålla i Mästarens arm. Sun Xiulan såg klart och tydligt på långt avstånd att Mästaren inte gjorde något för att genera dem, inte heller tillät han dem att göra opassande saker. Varje gång de ville hålla Mästarens arm, stod Mästaren bara stilla utan att röra den och varje gång misslyckades de med att ta tag i den.

”Vi är alla dem vi är på grund av karmiska relationer”

I maj 1994 deltog Sun Xiulan i lektioner igen i Changchun. Någon annan hade tagit hennes plats då hon gick till klassen, så hon fann en liten pall och satt precis i mitten före första raden. Mästaren tittade på henne och sade med ett leende, ”Vi är alla dem vi är på grund av karmiska relationer.”

En del elever ville alltid se Mästaren mer, så de väntade ofta vid ingången. Mästaren kom alltid till och gick från konferensrummet via någon okänd plats. Vi förstår nu att Mästaren inte söker efter varken berömmelse eller egen vinning och tillåter inte heller elever att bli fast vid känslor till Mästaren. Sun Xiulan väntade aldrig vid dörren, men hon stötte alltid på Mästaren av en händelse. Mästaren sade med ett leende: ”Vi är alla dem vi är på grund av karmiska relationer.”