Att släppa taget om “vad jag vill”

Under en tid har medutövare runt omkring mig uppträtt på ett sätt som jag anser inte är förenligt med Fa. De babblar respektlöst medan de lyssnar på mästarens undervisning, klamrar sig fast vid NTDTV-programmen och blandar till och med in TV-värdarnas sanningssägande triviala information i sin egen kultivering. Jag påpekade ofta sådana saker för dem, men deras beteende förändrades inte. Jag började titta inåt och upptäckte att jag alltid använde mina egna normer när jag krävde att andra skulle förändras. Ibland trodde jag att om jag släppte taget skulle medutövare förändras. Men när jag släppte taget förändrades de inte utan verkade bli sämre. Jag var förvirrad och insåg att jag inte hade grävt tillräckligt djupt för att ta reda på vad som var fel med mig.

En dag läste jag en artikel på Minghui-webbsidan där det stod att vissa utövare har lagt ner sina vanliga mänskliga intressen, men de har inte lagt ner intresset för kultivering. Därför är de fästa vid att uppnå mäktig dygd, fruktstatus och fulländning. Jag kände att jag var precis så. Under min kultivering har jag släppt nästan allt som är vanligt bland vanliga människor. Men jag värderar den mäktiga dygden, uppnåendestatusen och fulländningen av min egen kultivering mycket seriöst. Jag hoppades på att kultivera till en hög status och etablera stor mäktig dygd, och att min kultivering skulle vara extraordinär och avgörande bland medutövare. Jag insåg mina fasthållanden.

Vad ligger bakom dessa fasthållanden? Vid denna tidpunkt kom en tanke till mig: “Vad jag vill!” Jag blev förvånad. Jag tycktes förstå mycket på ett ögonblick, några dåliga saker föll bort och sedan tycktes en dörr öppnas. Tänk efter noga, det finns en sak bakom alla mina fasthållanden, och det är “vad jag vill.”

Jag fortsatte att säga att jag ska harmonisera med vad Mästaren vill, men nu såg jag att det bara var en slogan. Om jag inte har släppt “vad jag vill”, hur kan jag då vara verkligt ren för att harmonisera med vad Mästaren vill? Det låter som ett skämt.

Allt om min framtid, den mäktiga dygden, fruktstatusen och fulländningen är alla arrangerade av Mästaren i enlighet med Fa-upprätandets och framtidens behov. Hur kan jag, med min ytliga och begränsade förståelse av Mästarens Fa-upprätande, förstå allt som Mästaren har arrangerat ur perspektivet av hela Fa-upprätandet och framtidens behov! Jag var omedveten om arrogansen i att vilja ha det ena och det andra, och nu tror jag att jag verkligen var alltför självmedveten och inte visste vad jag gjorde. Allt om en själv i framtiden kommer att vara den belöning som Mästaren skänker för varje enskilt liv.

Jag kom ihåg att när jag åkte till Peking för att skydda Dafa frågade polisen mig: “Vet du hur hög nivå du befinner dig på just nu?” Jag svarade med vad jag då kallade förnuft: “Jag vill inte tänka på min nivå, allting är arrangerat av min Mästare, och jag kommer att gå till den nivå som Mästaren vill att jag ska vara på.” Då slutade polismannen att ställa fler frågor till mig. När jag nu tänker på mitt svar då, på ytan lät det storslaget och högtravande, men min tanke var: “Jag ber inte om det, jag behöver bara kultivera väl, min nivå kommer inte att vara låg, jag kanske redan är på en hög nivå”. Är inte detta bara en annan manifestation av att vara fäst vid “vad jag vill”?

Jag inser nu att för att verkligen kultivera Falun Dafa måste vi släppa “vad jag vill”, “min mäktiga dygd”, “min nivå” och “min fulländning”. I kultiveringen måste vi släppa fasthållandet vid resultatet och sluttiden, och till och med tanken att “så länge jag kultiverar väl, släpper allt vad jag vill, kommer jag att få det jag förtjänar”. Min nuvarande förståelse av kultiveringens inaktiva tillstånd är att enbart kultivera i enlighet med Dafa, bekräfta Fa och rädda kännande varelser utan att tänka på slutet eller resultatet, och göra denna mentalitet till ett normalt tillstånd i vår kultivering, och uppnå det som Mästaren sade:

“Gong-kultivering finns väg hjärtat är vägen. Dafa gränslös ta lidandet som båten" (“Falun Dafa,” Hong Yin)

Efter att jag insåg detta, när jag skickade upprätta tankar vid middagstid den dagen, kände jag att sann medkänsla är den kraftfulla och gränslösa rena energin som Dafa manifesterar i utövare efter att de släppt det som de vill ha. Den medkänsla jag tidigare hade insett var med det orena “vad jag vill”, vilket bara är en mänsklig uppfattning av medkänsla.

Begreppet “vad jag vill” orsakar också Dafa-lärjungars fasthållande till sluttiden, det onda partiets utspel och de föränderliga situationerna i världen. I själva verket sker alla dessa saker med Fa-upprätandeprocessens framskridande, och Mästaren har kontroll. Endast när vi släpper taget om “vad jag vill” kan vi vara verkligt medkännande, verkligen hjälpa Mästaren i Fa-upprätandet för att rädda andra och uppfylla Dafa-lärjungars historiska uppdrag.

Vid denna tidpunkt i mitt skrivande kom jag ihåg en förbryllande upplevelse som jag hade haft tidigare. När jag år 2000 åkte till Peking för att vädja om Dafa och blev arresterad, kunde jag fly från fängelset med upprätta tankar. Vid den tiden kände jag verkligen att min kropp var extremt hög och att byggnaderna i Peking var som små tändsticksaskar vid mina fötter, ett tillstånd som inte försvann förrän jag lämnade Peking. När jag återvände till mina släktingars hem kände jag att jag inte var någon vanlig varelse och jag verkade inte ha någon koppling eller känsla till världen.

När jag klargjorde sanningen kändes det som om en strömbrytare i min hjärna hade slagits på, och sanningens visdom flödade ut som källvatten. Varje mening var sanningen. Varje ord och mening berörde människors hjärtan. Alla fallen och berättelser från forntid och nutid, inhemsk och utländsk, var som ett hav av resurser som jag kunde välja och använda efter behag. Jag var inte längre begränsad av något mänskligt tänkande. Man skulle kunna säga att tänkandet blev en form utan mänskliga tankar. När jag klargjorde sanningen för människor såg jag oräkneliga små Faluns (laghjul) flyga ut ur min mun och landa på den andra personen, och mina fingrar var domnade som om de avlossade energi. Dessa människor talade om reaktioner; deras kroppar kändes antingen mycket bekväma eller som om de var elektrifierade, och de var mycket mottagliga för fakta om Falun Dafa. När jag var klar med att berätta sanningen kände jag hur den där strömbrytaren i min hjärna stängdes av. Min hjärna var tom och jag kunde inte hitta ett ord att säga hur mycket jag än försökte.

Vid dessa tillfällen kände jag alltid att jag inte hade några känslor och ingen medkänsla. Efter att ha släppt taget om “vad jag vill” insåg jag att min tidigare förståelse av medkänsla faktiskt var en mänsklig förståelse född av känslor, som i bästa fall bara var ett uttryck för mänsklig vänlighet. Det tillstånd jag nu upplevde var ett tillstånd av sann medkänsla.

Jag vet nu att om jag ser ner på andra och håller dem till min egen standard, så är det för att hålla fast vid “vad jag vill”. Nu när jag har släppt begreppet “vad jag vill” ser jag på ett helt annat sätt på andra utövare som jag en gång trodde inte var i linje med Fa. Jag förstår att allt är under Mästarens kontroll, och att allt är tillståndet och manifestationen av Dafa-lärjungars kultivering och Mästarens Fa-upprätande. Mitt sinne är mycket lugnt och dessa andras orättfärdiga beteenden stör inte längre mitt harmoniska tillstånd. Jag vet att jag verkligen har släppt taget. Allt som återstår är att fortsätta att se inåt och kultivera mig själv och behandla andra med medkänsla.

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.