Försenad nyhet: Kvinna dör i plågor i förföljelsen av sin tro

(Minghui.org) Namn: Liu Xiaoxin. Kinesiskt namn: 刘晓欣. Kön: Kvinna. Ålder: 52 år. Stad: Chifeng. Provins: Inre Mongoliet. Yrke: Inte känd. Dödsdatum: 27 juni 2015. Senaste gripandet: någon gång år 2000. Senaste platsen för frihetsberövande: Hohhots kvinnors tvångsarbetsläger.

Liu Xiaoxin överlevde två års brutal tortyr i ett arbetsläger mellan 2000 och 2002 för att hon utövade Falun Gong. Av rädsla för att hon skulle bli arresterad igen lät hennes make henne inte utöva sin tro längre efter att hon släppts. Eftersom hon utsattes för allt större påtryckningar från sin familj och samhället kunde hon bara läsa Falun Gong-böcker och göra övningar i hemlighet när hennes man inte var i närheten.

På grund av rädslan och den mentala pressen fortsatte hennes hälsa att försämras med åren. Till slut avled hon den 27 juni 2015. Hon var 52 år gammal.

Liu Xiaoxin

Nedan följer en sammanfattning av den tortyr som Liu, som var bosatt i Chifeng City i Inre Mongoliet, utsattes för under de första åren av förföljelsen.

Falun Gong, även känt som Falun Dafa, är en andlig disciplin som har förföljts av den kinesiska kommunistregimen sedan 1999.

Interneringscentret i Pingzhuang

Liu arresterades år 2000 och fördes till Pingzhuangs häkte. Sju andra utövare hölls också fängslade där, däribland Bu Guoqin, Xin Xiuying, Zhang Xiuqin, Zhai Cuixia, Wang Xiufang, Li Cuilan och Zhang Yuling.

När utövarna vägrade att avsäga sig Falun Gong berövade vakterna dem sömn och tvingade dem att göra "ankpromenaden". Under denna tortyr tvingades utövarna att sitta på huk i sina bara fötter, med båda händerna bakom ryggen, samtidigt som de bar 60 pund majsmjöl. De tvingades gå fram och tillbaka i denna position under en hel förmiddag under varma sommardagar, på sandig mark. En annan utövare, Bu Guoqin, som inte kunde sitta på huk, var tvungen att krypa och bära majsmjölet på ryggen, vilket förstörde hennes knäskålar.

När utövarna kom tillbaka efter att ha avslutat "ankpromenaden" tvingade vakterna dem att sitta i iskallt vatten och lät andra fångar hälla hinkar med kallt vatten på dem. Även utövare som hade menstruation utsattes för den omänskliga behandlingen.

När utövarna förblev oberörda trots tortyren beordrade vakterna dem att hoppa snabbt med högt upplyfta ben. Om de saktade ner piskade vakterna dem med ett plaströr med en diameter på 4 cm. När vakterna såg att de fortfarande kunde hoppa efter ett tag tvingade de dem att göra det under den brännande solen och tömde deras vattenflaskor. De tvingades att hoppa i över en timme.
Utövarna tvingades senare att göra ett "grodhopp", där de tvingades sitta på huk tillsammans, där personen bakom höll i öronen på personen framför. De tvingades hoppa samtidigt utan att släppa öronen. En del utövare fick öronen sönderrivna och blödde.

Vid en annan tortyr tvingade vakterna utövarna att hoppa i cirklar på ett ben, medan de fortfarande höll i varandras öron.

En gång riktade vakterna trädgårdsslangen mot utövarna och fick dem att kvävas.

En kväll påstod en vakt att han skulle låta utövarna sova och lät dem ligga på mage på sängen, efter att ha berövat dem sömn i flera dagar. De beordrade sedan fångarna att hälla vatten på dem. Eftersom sängarna var sammankopplade blev allas kläder och dagliga förnödenheter som förvarades under sängen genomblöta.

Vakterna sa till utövarna att när de väl avsade sig Falun Gong skulle tortyren upphöra. Eftersom utövarna inte ville göra det klädde vakterna av dem och piskade deras ryggar med ett hårt läderbälte, vilket kallades för tortyr med "öppen hud". Medan han piskade dem ropade fängelsechefen Zhang Haiqing: "Om jag inte kan få ordning på er i kväll ska jag säga upp mig från mitt jobb som fängelsechef. Jag ska ge er en smak av proletariatets diktatur. Jag kommer att slå dig i bitar eller till och med slå dig ihjäl!"

Piskan var så hård att vissa utövare snabbt förlorade medvetandet. Vakterna sparkade på deras huvuden för att se om de levde. Efter tre timmars tortyr lyckades utövarna gå tillbaka till sin cell vid tvåtiden på natten. En fånge sa till dem: "Vi trodde att ni var döda. Piskningsljudet lät som eldknallar. Vi var alla skräckslagna och grät."

Vakterna satte handbojor på två utövare ihops. De kunde inte helt och hållet lägga sig ner för att sova och kunde inte heller ta av sig sina vattendränkta kläder.

Nästa morgon förde en vakt utövarna till direktör Zhangs kontor. När direktören fick veta att de hade varit i Peking för att vädja för Falun Gong sparkade han dem med sina skor. Han sparkade upp fröken Lius huvud som en boll och stampade på det. Andra vakter chockade henne med en elektrisk batong.

Efter två månaders internering fick Liu två års tvångsarbete och fördes till staden Chifengs häkte. Eftersom hon vägrade att läsa upp häktesreglerna slog vakterna henne och misshandlade henne verbalt. Hon hungerstrejkade för att protestera och vakterna började låta henne göra Falun Gong-övningar.

Tvångsarbetslägret för kvinnor i Tumuji

Liu överfördes till tvångsarbetslägret Tumuji i augusti 2000, efter två veckor i häktet. Hon och 14 andra utövare hölls kvar i ett stort rum. Eftersom de gjorde Falun Gong-övningar den första kvällen rusade vakterna in och slog dem. Vakten Wu Hongxia slog dem med en sko och misshandlade dem verbalt. Vissa utövare fick blödningar från näsan och andra hade blåmärken över hela kroppen.

Utövarna tvingades sitta på huk över natten. Under dagen utsattes utövarna för hjärntvättföreläsningar. Liu sade att hon levde efter Falun Gongs principer om "Sanning, medkänsla och tålamod", så vakten Wu tog tag i hennes hår, slog henne i ansiktet och stampade på henne tills Wu blev utmattad.

Efter den inledande tre månader långa tortyren var det bara sex utövare, inklusive Liu, som inte hade avsagt sig Falun Gong. Vakterna beordrade henne sedan att stå hela dagen under den brännande solen. Ms Liu svimmade på grund av värmen. Hon genomförde senare en hungerstrejk för att protestera och vakterna upphörde slutligen med tortyrsessionen fem dagar senare.

Liu placerades senare på arbetslägrets andra avdelning, där hon tvingades skörda majs som låg begravd i snön. Vintern i Inre Mongoliet låg alltid under nollan, och när vinden blåste i ansiktet kändes det som att bli skuren med en kniv. Våta handskar frös hårt på nolltid. Arbetet pågick vanligtvis en hel dag och utövarna togs tillbaka på kvällen. Liu och två andra utövare, Hu Suhua och Zhou Zhihui, gjorde en gång Falun Gong-övningarna och vakterna tvingade dem sedan att stå barfota i snön i timmar, tills de nästan dog.

För att hindra de tre utövarna från att göra Falun Gong-övningarna slog vakterna dem. Deras huvuden blev så svullna av misshandeln att de inte längre kunde öppna ögonen. Många fångar som såg dem blev livrädda.

Eftersom Liu vägrade delta i en Falun Gongs smutskasning en dag sommaren 2001 drogs hon i håret och fördes till isoleringscell.

När Liu och andra utövare protesterade mot en annan hjärntvättssession då vakterna spelade upp videor som angrep Falun Gong, blev de slagna och fick elektriska stötar. Liu fick handbojor på ryggen och hölls i isoleringscell i 15 dagar. En natt släpade vakterna ut henne på gården, klädde av henne kläderna och piskade hennes skinkor, samtidigt som de misshandlade henne verbalt. Hennes skinkor fick allvarliga blåmärken som ett resultat av detta.

Tvångsarbetsläger för kvinnor i Hohhot

Eftersom Liu stod fast vid sin tro, oavsett hur vakterna torterade henne, förflyttade de henne till tvångsarbetsläger för kvinnor i Hohhot för ytterligare tortyr.

Vid det laget hade Liu nästan förlorat förmågan att gå på grund av tortyren. Ändå tvingades hon fortfarande delta i en tvåveckors hjärntvättssession varje månad. Under denna tid berövades hon sömn, nekades toalettbesök, fick ständigt stryk och chocker med elektriska batonger. För att hindra henne och andra utövare från att ropa "Falun Dafa är bra" tejpade vakterna igen deras munnar och tvättade deras hår med vatten som användes för att moppa golvet.

På vintern klädde vakterna av utövarna så att de bara lämnade kvar de inre lagren och släpade sedan runt dem i snön. Vissa utövare, däribland Liu, hängdes upp i handbojor i över två veckor. Handbojorna skar djupt in i deras kött, vilket gjorde att benet blottades. Vissa blev handikappade efter att ha släppts ner.

Översatt från: https://en.minghui.org/html/articles/2022/9/5/203130.html