Darwin och kryphålen i hans evolutionsteori (del 2)

(Minghui.org) Teorin om evolution genom naturligt urval har mött många utmaningar sedan Charles Darwin publicerade den i sin bok Om arternas uppkomst från 1859. Teorin motsäger olika trossystem och även moderna vetenskapliga upptäckter har också visat att de tre bevisen för evolutionen (nämligen anatomi, likheten mellan embryon och arkeologi) alla är grundlösa. Molekylärbiologi och genetik har dessutom visat att evolutionsteorin är omöjlig. Faktum är att till och med Darwin själv var blyg och tveksam när han först tog upp hypotesen om evolutionen.

Efter att Om arternas uppkomst publicerades 1859 fick den ändå snabbt stor uppmärksamhet. Karl Marx, som hade publicerat Det kommunistiska manifestet 11 år tidigare, tog den till sig och skrev 1860 att "Darwins bok är mycket viktig och tjänar mig som en naturvetenskaplig grund för klasskampen i historien".

Både Darwin och Marx växte upp i religiösa familjer och studerade själva teologi under sina tidiga år. De fortsatte dock att etablera de två ateistiska systemen, evolutionsteorin respektive kommunismen. En munk i Mongla, Myanmar, sade att Darwin var reinkarnationen av en demonkung. Liksom Marx kom han till denna värld för att förgöra mänskligheten. Minghui.org har publicerat flera artiklar, till exempel "Varför kräver det ateistiska kinesiska kommunistpartiet att medlemmarna svär evig trohet?" som analyserat Marx och kommunismen. I den här tredelade serien fokuserar vi på Darwins liv och hans evolutionsteori.

(Fortsättning från del 1)

2. Evolutionsteorins kryphål

PBS rapporterade i sin serie "Evolution" 2001 att praktiskt taget alla vetenskapsmän i världen trodde på evolutionsteorin. Detta utlöste en intensiv reaktion från allmänheten. Över 500 forskare, alla med doktorsexamen, undertecknade 2006 ett uttalande där de offentligt uttryckte sin skepsis mot darwinismens evolutionsteori.

"Darwinisterna fortsätter att hävda att inga seriösa forskare tvivlar på teorin, men här är 500 forskare som är villiga att offentligt uttrycka sin skepsis mot teorin", påpekade John G. West, biträdande direktör för Discovery Institutes Center for Science & Culture. "Darwinisternas ansträngningar att använda domstolar, media och akademiska anställningskommittéer för att undertrycka avvikande åsikter och kväva diskussionen ger i själva verket bränsle åt ännu fler avvikande åsikter och inspirerar fler forskare att begära att få läggas till på listan."

Den australiensiske molekylärbiologen Michael Denton sammanfattade bevisen mot evolutionen i sin bok Evolution från 1986: A Theory in Crisis. (Teorin om kriser): "Ingenstans kunde Darwin peka på ett enda bona fide-fall där det naturliga urvalet faktiskt har genererat evolutionära förändringar i naturen.... I slutändan är Darwins evolutionsteori varken mer eller mindre än 1900-talets stora kosmogena myt."

I själva verket betraktade Darwin själv evolutionen som en hypotes och hoppades att senare generationer skulle hitta bevis för den. Men fler och fler motsägelsefulla upptäckter har dykt upp. Evolutionsteorin föreslog att arter skulle omvandlas genom naturligt urval. Den hävdade också stöd från jämförande anatomi, paleontologi och embryonal utveckling. Men alla dessa har nu underkänts av den moderna vetenskapen.

Jämförande anatomi: Ett cirkulärt argument

Evolutionsteorin antog att om människan kom från aporna måste dessa två ha likheter. Eftersom människor och apor faktiskt har många saker gemensamt, drog evolutionsteorin slutsatsen att människan verkligen har utvecklats från aporna.

Men en sådan logik är bristfällig och man kan inte dra slutsatsen att aporna är människans förfäder bara för att de två har vissa likheter.

Ett exempel som illustrerar detta är att om Joe är Jacks son måste han vara yngre än Jack. Men bara för att Ava är yngre än Amelia kan vi inte anta att hon är dotter till Amelia.

Men inom jämförande anatomi definieras homologi som likhet på grund av gemensam härstamning och förekomsten av homologi används sedan som bevis för gemensam härstamning. Jonathan Wells, författare till Icons of Evolution: Science or Myth (Evolutionens ikoner: vetenskap eller myt), ansåg att detta är "ett cirkelargument som maskeras som ett vetenskapligt bevis".

Den embryonala utvecklingens bluff

År 1866 föreslog den tyske biologen Ernst Haeckel idén om återkommande utveckling, dvs. att embryonalutvecklingen hos högre organismer kommer att reproducera evolutionsprocessen från lägre arter till högre arter. När det mänskliga embryot utvecklas i livmodern måste det till exempel ha genomgått olika utvecklingsstadier, t.ex. att ha gälar som en fisk, en svans som en apa osv. Detta är ett klassiskt fall av cirkelresonemang, där man använder evolutionsteorin för att bevisa evolutionsteorin.

Haeckels tidiga erfarenheter var ganska lika Darwins. Han studerade medicin enligt sin fars önskan i högskolan, men han tyckte bättre om biologi. När Darwin publicerade Om arternas uppkomst år 1859, disputerade Haeckel i zoologi och blev en trogen anhängare av Darwin.

Historiker noterade att Haeckel inte bara var biolog utan också en passionerad konstnär som uppmärksammade många fina detaljer i sina konstverk. Tyvärr använde han sådana färdigheter för att förvränga embryobilder för att stödja sin hypotes om återkomst. Han målade till exempel mänskliga embryon så att de såg ut som fiskar, och han ändrade medvetet och på ett bedrägligt sätt mänskliga och hundembryon som ritats av andra forskare för att öka likheterna mellan embryon från olika arter och dölja deras skillnader.

År 1866 publicerade Haeckel en uppsättning med 24 bilder av embryon i General morphology of organisms: general foundations of form-science (Generell morfologi hos organismer: allmänna grunder för formvetenskap), mekaniskt grundad på den härkonstteori som reformerades av Charles Darwin. År 1874 inkluderade han återigen dessa grafer i sin mer populära bok The History of Creation. (Skapandet historia) I graferna ändrade han avsiktligt de tre utvecklingsstadierna hos en fisk, en salamander, en sköldpadda, en kyckling, en gris, en ko, en kanin och ett mänskligt embryo. Dessa bilder sammanställdes senare i läroböcker i biologi och vilseledde generationer av studenter som inte kände till sanningen och blint trodde på evolutionsteorin.

År 1997 organiserade den brittiske embryologen Michael Richardson forskare från 17 institutioner för att studera embryon och deras tillväxtprocess hos 50 olika ryggradsdjur, och han observerade och registrerade dem noggrant. I augusti 1997 publicerade de gemensamt resultaten i en artikel i Anatomy and Embryology (Anatomi och embryologi) med titeln Det finns inget högkonserverat embryonalt stadium hos ryggradsdjuren: implikationer för nuvarande teorier om evolution och utveckling". De fann att Haeckel inte bara lade till och strök utan även ändrade embryonens strukturer.

"I motsats till de senaste påståendena om att alla embryon från ryggradsdjur passerar genom ett stadium då de är lika stora, finner vi en mer än 10-faldig variation i största längd vid svansknoppsstadiet", skriver författarna. "Vår undersökning undergräver allvarligt trovärdigheten hos Haeckels teckningar, som inte avbildar ett bevarat stadium för ryggradsdjur, utan ett stiliserat fostervattens embryo."

I sin bok The Beginnings of Human Life (Människolivets början), från 1977 bevisade den tyske humanembryologen Erich Blechschmidt med detaljerade uppgifter att mänskliga foster är alla mänskliga strukturer från början. När man talar om Haeckels teori skrev man i boken: "Den så kallade biogenetikens grundlag är felaktig. Inga om och men kan mildra detta faktum. Den är inte ens en liten bit korrekt eller korrekt i en annan form. Den är helt fel."

Resultat från paleontologin

Evolutionsteorin skisserar en lång process av liv från enkelt till komplext genom naturligt urval. Detta beskrevs som ett "evolutionsträd" där organismerna utvecklades från låga till höga organismer. Fler och fler arkeologiska upptäckter visar dock att evolutionsteorin inte kan rättfärdiga sig själv. Arkeologerna Michael A. Cremo och Richard Thompson räknade till exempel upp till 500 fall som motsäger evolutionsteorin i sin bok från 1994, The Hidden History of the Human Race: Major Scientific Coverup Exposed (Den dolda historien om mänskligheten: Stora vetenskapliga hemlighet avslöjad.). De lämningar som hittats i många delar av världen bevisade att den mänskliga civilisationen hade existerat redan för tiotusentals eller till och med hundratals miljoner år sedan.

Här är några exempel. Darwins evolutionsteori menar att människan dök upp för cirka 10 000 år sedan och att de första levande organismerna dök upp för högst 580 miljoner år sedan. En kärnreaktor som byggdes för 2 miljarder år sedan upptäcktes dock 1972 i Republiken Gabon i Afrika. Många utsökta stenverktyg grävdes fram 1880 vid foten av berget Taibo i Kalifornien i USA och är 55 miljoner år gamla. Arkeologen Y. Druet hittade 1968 några olika typer av metallrör i ett kalkstenslager i Frankrike, och stenlagrets ålder är 65 miljoner år. Ett parti järnspjut som identifierades av den amerikanska geologen Virginia Steen-McIntyre tillverkades för 250 000 år sedan.

Arkeologerna har också upptäckt att många arter har "vägrat" att utvecklas efter hundratals miljoner år. Detta är utan tvekan ytterligare ett hårt slag mot evolutionsteorin. De nejonögonfossil som upptäcktes i Inre Mongoliet kan till exempel spåras tillbaka till den sista perioden av den mesozoiska eran för 125 miljoner år sedan. Forskare vid University of Kansas i USA fann att dagens nejonögon inte har några utvecklingsstadier, morfologiska egenskaper och levnadsvanor som fanns för 125 miljoner år sedan. Vilken skillnad. Dessutom har forskare också upptäckt bin som pollinerade för hundratals miljoner år sedan, ormbunkar som inte har utvecklats på nästan 200 miljoner år och en stor benig marinfisk som inte har ändrat sina parningsvanor på 400 miljoner år.

När det gäller frågan om övergången från apor till människor har evolutionsforskare ännu inte lyckats hitta fossil från övergångsarten "apliknande människa". Som ett resultat av detta har vissa forskare tillgripit avsiktligt eller oavsiktligt akademiskt bedrägeri. Övergångsfossilet mellan människor och apor, Java-människan, som påstods ha upptäckts 1892, visade sig vara en bit av en apkranium och ett mänskligt ben av låret med ett avstånd på sextio meter från varandra. Apmänniskofossilet "Lucy" visade sig vara en utdöd apa - en fossil av tvåbent primat med både apliknande och mänskliga egenskaper som inte hade något med människan att göra. Sedan 1861 har paleontologer successivt upptäckt sex "Fossil av fågel", som orsakade en sensation i världen och blev en modell för övergångsarter mellan fåglar och reptiler, men fem av dem identifierades senare som konstgjorda, och upptäckaren av det återstående fossilet vägrade bestämt att identifiera det. Den ursprungliga "upptäckaren" erkände en av orsakerna till förfalskningen: han trodde för mycket på evolutionen.

3. Molekylärbiologi

Darwins evolutionsteori publicerades 1859. År 1866 publicerade den österrikiske katolske munken Gregor Mendel artikeln " Experiment på växthybridisering ", som gav upphov till genetiken. Men Mendels bidrag upptäcktes inte förrän ett halvt sekel efter hans död. Senare bildade äktenskapet mellan evolutionen och Mendels idéer den moderna syntesens neodarwinism. På 1950-talet upptäckte amerikanen James Watson och britten Francis Crick den tredimensionella strukturen hos DNA:s dubbelspiral med hjälp av röntgenmikroskopi. Crick fastställde syntesprocessen från DNA till RNA och sedan till protein. På den tiden trodde många forskare att det naturliga urvalet skedde genom genmutationer. Men en närmare granskning av det biologiska systemet visar att det är för komplicerat för att kunna skapas genom slumpmässig mutation.

Komplexitet och systematik hos encelliga flageller

Flagella är en lång och tunn proteinmolekyl som växer på ytan hos många encelliga organismer och vissa flercelliga organismer. Dess struktur är mycket lik den i en motor, inklusive statorer, rotorer, huvudaxlar, lagerbussningar, länkstänger, justerings- och bromssystem och så vidare. Flagellans längd är cirka 15 000 nanometer och diametern på den tjockaste delen är cirka 20 nanometer. Flagellamotorns hastighet är i storleksordningen 100 gånger per sekund, och kontrollen är exakt, och den kan bromsa och vrida sig inom en kvarts cirkel.

Vanliga bakterieflageller kan springa en sträcka på 60 till 100 gånger sin egen kroppslängd på en sekund, vilket vida överträffar en gepard. Bakterieflageller anses vara de mest effektiva och sofistikerade molekylära motorerna och nanomaskinerna i naturen, liksom en av de mest komplexa proteinmaskinerna, som kan rotera 300-2 400 varv per sekund. På grund av sin höga komplexitet och sitt system har flagellarmotorn alltid varit en svår punkt i forskningen inom mikrobiologi, biokemi, biofysik och strukturbiologi.

Illustration av flageller

Hur utvecklades flagellerna? Det är svårt att förklara med Darwins evolutionsteori. Flagellarmotorn består av ett 50-tal delar och ett 30-tal typer av proteinmolekyler. Dessa måste systematiskt kombineras och existera samtidigt enligt den specifika interna mekanismen för att fungera normalt. I vilket fall som helst är det omöjligt att utgå från en enkel struktur utvecklats ett steg i taget. Precis som en schweizisk klocka, utan någon del kan den inte fungera normalt. Den kan bara tillverkas och installeras enligt strikta förfaranden, och den kan inte utvecklas spontant och slumpmässigt.

Celler: fabriker med oreducerbar komplexitet.

Jämfört med flagellerna är cellens struktur och funktion mycket mer komplicerad, både fysiskt och biokemiskt.

Under DNA:s kontroll kan hundratusentals proteinmolekyler produceras inuti varje cell, med ett totalt antal på tiotals miljoner. Cellerna delar sig en gång varannan timme. Denna produktionseffektivitet är beroende av många avancerade "produktionslinjer" som en modern storskalig fabrik som integrerar intelligens, information och digitalisering. Den har verkstäder, produktionsutrustning, förpackningskontor, kontrollcentraler, kommunikationsplattformar, transportsystem och avfallshanteringsstationer. Det finns kompletta funktioner och en tydlig uppdelning av arbetets delsystem.

En illustration av att mänskliga celler fungerar som en fabrik

Med hjälp av exemplen syn, blodkoagulering, cellulär transport med mera fann biokemiprofessorn Michael Behe att den biokemiska världen består av en arsenal av kemiska maskiner med finkalibrerade, ömsesidigt beroende delar. Han kallade detta för irreducerbar komplexitet.

"I abstrakt mening kan det vara frestande att föreställa sig att irreducerbar komplexitet helt enkelt kräver flera samtidiga mutationer - att evolutionen kan vara mycket mer komplicerad än vi trodde, men fortfarande möjlig. En sådan vädjan om brutal tur kan aldrig motbevisas", skrev han i Darwin's Black Box: The Biochemical Challenge to Evolution (Den biokemiska utmaningen för evolutionen")". "Tur är metafysisk spekulation; vetenskapliga förklaringar åberopar orsaker."

Evolution genom genmutation: 10 biljoner jord behövs

Förutom arkeologer och biologer har även vissa matematiker ifrågasatt evolutionsteorin. På 1950-talet trodde den amerikanske Manhattanprojektingenjören Stanislaw Ulam ur matematisk synvinkel att det finns en stor mängd livsinformation i DNA, och att naturen inte helt kan förlita sig på slumpmässiga processer för att generera sådan information.

Den amerikanske molekylärbiologen Douglas Axe gjorde också sin beräkning och antog att från jordens födelse till idag används alla atomer på jorden för att bilda aminosyror, och alla aminosyror deltar i permutations- och kombinationsexperiment av slumpmässiga mutationer. Om experimentet upprepas varje minut, för att producera en normal proteinmolekyl från experimentet genom slumpmässig mutation, krävs det 10 biljoner jord för att göra experimentet samtidigt. Det är uppenbart att detta är omöjligt.

Under 2019 publicerade Behe en ny bok med titeln ”Darwin överlåter: Den nya vetenskapen om DNA som utmanar evolutionen." Ett system av naturligt urval som verkar på slumpmässig mutation, evolution kan bidra till att något ser ut och beter sig annorlunda. Men evolutionen skapar aldrig något organiskt", skrev han.

I själva verket är mutationen en process av utveckling - att skada celler i DNA för att skapa något nytt på de lägsta biologiska nivåerna. "En process som så lätt river ner sofistikerade maskinerier är inte en process som kommer att bygga komplexa, funktionella system", avslutade Behe.

(Fortsättning följer)

Översatt från: https://en.minghui.org/html/articles/2023/3/22/207771.html