Att eliminera fasthållanden

Att titta inåt: Nyckeln till förbättring i kultiveringen

Hälsningar Mästare! Hälsningar medutövare!

Mitt namn är Shujia. Jag är en utövare som kom till Tyskland 2001 och som har kultiverat här i över tjugo år. Även om jag alltid deltagit i olika Dafa-aktiviteter och känt att jag är en Dafa-lärjunge under Fa-upprätandeperioden, som har funnit vägen tillbaka till mitt ursprungliga sanna jag, så fick jag nyligen, genom en erfarenhet av att övervinna en prövning i form av sjukdomskarma, en djupare insikt om att jag fortfarande har många mänskliga fasthållanden som ännu inte har eliminerats.

 

I. Att blicka inåt under en prövning av sjukdomskarma

Under Shen Yun-föreställningarna var jag ansvarig för programboks-teamet. Under de fem föreställningsdagarna i teatern stod jag troget vid entrén och sålde programböcker medan jag klargjorde sanningen för publiken. Kalla vindar svepte in och det var iskallt, men att kunna nå publiken direkt vid ankomsten gav goda resultat. Jag kände mig glad över detta och utvecklade till och med ett skrytsamt sinnelag – jag tänkte att jag sålde fler programböcker än andra. Men redan nästa dag kände jag mig uppblåst och illamående. Ett rött utslag dök upp över midja och mage, vilket utvecklades till oerhört smärtsamma blåsor. Jag kunde inte äta, men jag bet ihop och fullföljde ändå den fem dagar långa uppgiften. Senare insåg jag att detta inträffat just på grund av mitt fasthållande att visa upp mig, min upprymdhet och tävlingsmentalitet, vilket utnyttjades av ondskan.

 

Först trodde jag att jag bara hade blivit förkyld, men i själva verket återspeglade det problemen i mitt hjärta. När jag tittade inåt upptäckte jag en stark mentalitet av att jämföra mig med andra, och att söka erkännande – jag tyckte att jag presterade bättre och bidrog mer än andra. Ett sådant hjärta bör en kultiverare inte ha.

När jag senare hjälpte till med Shen Yun-arbetet i en annan stad, blev smärtan outhärdlig och medutövare uppmanade mig att åka hem och vila. Några dagar efter att jag hade återvänt reste jag ändå till ett annat land för att hjälpa till (eftersom det redan var inbokat). Då jag var orolig för att mitt tillstånd skulle störa arbetet, berättade jag för koordinatorn att jag gick igenom en prövning av sjukdomskarma. Koordinatorn insisterade ändå på att jag skulle komma. När jag strök kläder blev smärtan värre – värmen irriterade blåsorna. På nätterna var smärtan så intensiv att jag inte kunde sova. Trots att medutövare stödde mig i att bära bördan, kände jag mig fortfarande både fysiskt och mentalt plågad. Koordinatorn gav mig ingen vila. Jag kände mig först orättvist behandlad, men när jag lugnat mig insåg jag att detta var ett test för att se om jag verkligen kunde titta inåt och samarbeta utan bitterhet.

Under den här tiden reflekterade jag djupt över mina kultiveringsproblem. Jag upptäckte att jag under många år ofta hade skyllt ifrån mig på andra. När något hände var min första tanke alltid att skylla på någon annan. Jag bar på agg mot personer som hade sårat mig och jag vägrade förlåta dem. Till exempel hade en medutövare en gång hindrat mig från att delta i ett stödprojekt för Shen Yun och till och med fått koordinatorn att missförstå mig. Jag höll länge fast vid mitt agg mot henne, och när jag mötte henne stötte jag bort hennes vänliga avsikter.

När jag såg tillbaka på den dåliga biljettförsäljningen i vårt område kunde jag på ytan säga ”alla har en del av ansvaret”, men i mitt hjärta tänkte jag att det var andras fel, för att de inte samarbetade väl. Jag tittade aldrig verkligen på mig själv – föreställningar som jag format under flera år hade aldrig ruckats på.

Först när jag upplevde den enorma smärtan från bältros-karman började jag på allvar att titta inåt. När jag släppte taget om mitt agg mot andra och försökte förstå medutövare – och när jag mindes en replik från filmen Once We Were Divine som sade: ”Vi steg ner tillsammans med ett hjärta, och vi ska återvända till Himlen tillsammans” – kändes det som om allt smälte bort i mitt hjärta, och jag kände gradvis en allt större frid.

Känslor av öppenhet och tolerans växte fram. Under den tiden studerade jag Fa mycket uppriktigt och kände att jag verkligen assimilerades till Fa. När jag läste 20-årsjubiléets Fa-undervisning insåg jag att Mästaren för länge sedan hade lärt oss hur vi ska kultivera. Mästaren sade:

   ”Så garanterat finns det en väg som ni kommer att kunna gå hela vägen till fullbordan. Det måste vara en väg som uppfyller kraven, och endast så kommer kosmos kännande varelser att beundra er och inte kunna störa; din väg kommer då att vara problemfri och din resa gå smidigt. Annars, om du bär med dig alla sorters fasthållanden och mänskliga tankar, kommer du att råka ut för en hel del problem, och de problemen kommer att blockera din väg. När du inte klarar att gå den rätta vägen så är karma en av orsakerna. Bland dessa är det problem som följer en varelse i bakgrunden; tjänster som man gjort andra tidigare eller skulder som ska regleras; gamla löften; alla de olika förbindelser man kan ha med en varelse, och så vidare. Ytterligare en orsak är de fasthållanden som kommer från ens mänskliga sinne. Särskilt påfallande är de föreställningar som man formar, eller det vanemässiga tänkande som man formar, vilket gör det mycket svårt för personen att märka när mänskligt tänkande omedvetet är i aktion. Och om man inte kan märka det, hur ska man kunna göra sig av med det?” 20-årsjubiléets Fa-undervisning, 13 maj 2012

Jag insåg att Mästarens undervisning om att ”titta inåt” inte bara är en slogan, utan ett magiskt verktyg för att bryta igenom alla mänskliga fasthållanden. När jag verkligen släppte taget och ändrade mina föreställningar, visade även min kropp tydliga förbättringar: jag kunde äta och gå på toaletten normalt igen, jag gick upp i vikt, och hela kroppen kändes lätt. Detta är Dafas kraft.

II. Att växa genom att koordinera midjetrumsgruppen

Under många år har jag varit en del av midjetrumsgruppen och även verkat som dess koordinator. Från början hade vi brist på medlemmar, men gradvis anslöt sig fler utövare. Särskilt när vietnamesiska utövare kom med, stärktes vår helhet. Trots språkbarriären lärde de sig mycket aktivt kinesiska, memorerade Mästarens dikter och Lunyu, och hjälpte oss till och med att reparera och donera trummor – de tänkte alltid på helheten. Jag har sett allas samarbete och utveckling. Deras trumteknik har också stadigt förbättrats.

Vid ett tillfälle reste jag till Aten för att delta i en parad. Eftersom det var första gången jag tog med en midjetrumma på flyget, gjorde osäkerheten kring bagagerestriktioner processen mycket utmanande. Samma dag inträffade en händelse där en utövare drog sig ur i sista stund. Ändå lärde jag mig att släppa agg och betrakta allt med upprätta tankar. Till slut lyckades jag ta med trumman på planet och fullfölja uppdraget.

På dagen för paraden vägrade en vietnamesisk utövare plötsligt att hålla banderollen, vilket ledde till oordning i hela arrangemanget. Hon hävdade att språkbarriären var orsak till att hon inte kunde samarbeta. Detta fick mig att känna mig förminskad och orättvist behandlad, och det slog också mot en öm punkt – min långvarigt bristande språkkunskap.

Mästarens Fa påminde mig:

 ”Kanske du bara blir upprörd när det handlar om att någon säger något som verkligen provocerar dig eller träffar en öm punkt. Och kanske personen verkligen behandlade dig felaktigt. Men de orden sades inte nödvändigtvis av den personen. Kanske sades de av mig.” Fa-föreläsning på Manhattan

Jag insåg att jag själv hade varit slapp med min språkutveckling i många år – jag hade inte aktivt arbetat med det, och inte heller verkligen betraktat den här frågan utifrån Fa.

Därför började jag aktivt förbättra mig. Under det två dagar långa evenemanget utarbetade jag förslag och översatte material som jag lämnade till den lokala koordinatorn, vilket hjälpte till att justera paradordningen så att midjetrumsgruppen bättre kunde uppvisa Dafas skönhet. Jag kände mig också mer tacksam gentemot de medutövare som hjälpte mig och tog hänsyn till mina språksvårigheter. De använde till och med Google Translate för att översätta information till kinesiska för att kommunicera med mig – de visade verkligen omtanke om andra. Under de fyra paraderna på två dagar blev resultaten utmärkta. Särskilt när vi passerade en mycket smal gränd vid en restaurang nära Akropolis, gick vi i enkel rad, viftade med trummorna i takt med musiken medan vi marscherade framåt. Känslan var så underbar – det var verkligen vackert, som en magnifik scen. Åskådarna uppskattade vårt framträdande; några tittade hänfört och höll andan. Vissa gav oss till och med tummen upp. När jag såg kännande varelser bli räddade och ta farväl av det onda spöket, kände jag glädje för deras skull och stolthet över vår midjetrumsgrupp. Vad vi än offrar för denna trumgrupp så känner vi en bestående glädje i hjärtat.

Genom den här resan förstod jag på djupet att det att samordna andra inte är detsamma som att befalla, utan att proaktivt observera, ta initiativ, lösa konflikter och lyfta helheten – att harmonisera en kropp. Oavsett vilka missförstånd, språkbarriärer eller oväntade prövningar som uppstår, så länge vi har Fa som grund och betraktar saker ur perspektivet att rädda människor, kan vi vända vilken situation som helst.

 

III. Slutsats: Att avlägsna fasthållanden med hjärta – Att titta inåt är nyckeln

Från sjukdomskarmans prövning till den mödosamma processen med samordning, har jag på djupet insett att det ”att titta inåt” är grunden för äkta kultivering, och den punkt som skiljer mellan att fastna i prövningar och att bryta igenom dem och agera upprätt.

Mästare sade:

"Såsom gudar ser det är detta att som kultiverare ha rätt eller fel i människovärlden inte det minsta viktigt, medan detta att eliminera fasthållanden som kommer från mänskligt tänkande är viktigt, och det är just hur man klarar att eliminera de fasthållanden som är rotade i det mänskliga tänkandet när ni kultiverar som räknas som viktigt.” – Fa-föreläsning på Manhattan

Tidigare använde jag alltid mänskliga föreställningar i min kultivering och bedömde medutövare med mänskliga känslor, samtidigt som jag försummade Fas krav på mig på varje nivå. Hädanefter vill jag verkligen leva efter principen att alltid börja med att se på mig själv när något inträffar, genuint avlägsna mina fasthållanden och förändra mina föreställningar. Jag ska låta Fa vägleda allt i mitt hjärta, rädda fler människor, och uppfylla de löften jag gav innan jag steg ner till den här världen.

Tack Mästare för din barmhärtiga räddning! Tack medutövare för ert stöd och er hjälp längs vägen!