Att eliminera fasthållanden

Att eliminera fasthållanden

Ärade Mästare, kära medutövare.

Mitt namn är Sofia. Jag började kultivera 2001. Idag skulle jag vilja dela med mig av min förståelse och mina erfarenheter i frågan om att eliminera fasthållanden.

Mästaren säger i tredje stycket av första kapitlet i Zhuan Falun: ”För att säga dig en sanning: hela ens kultiveringsprocess är ingenting annat än en process där man kontinuerligt släpper fasthållanden.”

Under en lång tid i min kultivering visste jag inte riktigt hur jag skulle göra för att släppa fasthållanden. Jag kunde se inåt till viss del, men när jag väl hade identifierat ett fasthållande eller ett problem visste jag inte vad jag skulle göra med det eller hur jag skulle bli av med det. Jag kände mig lite rådvill, och när fasthållandena inte eliminerades fortsatte de att störa mig och framstegen var långsamma. Eftersom jag inte visste hur jag skulle ta bort ett fasthållande kunde jag till och med vara rädd för det och trycka ner det genom att till exempel behärska mig på ytan eller försöka att vara en bra människa.

Jag insåg senare att jag inte hade haft tillräckligt med upprätta tankar för att bara ha kultivering i sinnet, utan också hade tankar på att lösa olika problem på ytan. Detta tänkande har gradvis, och med tiden, ersatts av ett renare sinne och en starkare önskan att kultivera och höja min nivå när jag ställs inför utmaningar.

Det har visat sig att fasthållanden inte kan försvinna genom att jag resonerar med mig själv eller försöker övertala mig själv om att ha mer barmhärtighet, att vara tolerant och så vidare. Detta kan bara i bästa fall ha en liten hämmande effekt på ytan.

Mästaren säger i 20-årsjubiléets Fa-undervisning i New York: ”Jag ska säga er att jag i åratal ständigt har sagt att Dafa-lärjungars förmågor är enorma, men många människor tror inte på det eftersom de förmågorna inte fick ses. Under effekten av upprätta tankar kommer allting runtomkring er, liksom ni själva, att genomgå förändringar. Ni har emellertid aldrig tänkt på att prova det.”

Mästaren säger också i samma föreläsning: ”När ni har riktat in er på faktorerna bakom kulisserna, titta på ytan igen och se vad som händer.”

Vid någon tidpunkt i min kultivering gjorde jag ett försök att helt enkelt eliminera ett fasthållande och jag upptäckte att det faktiskt fungerade. Sedan dess har jag fortsatt att träna på detta och det har betytt mycket för mina framsteg i kultiveringen.

Processen börjar ofta med att jag märker att jag har ett problem genom att någon typ av negativ reaktion eller känsla uppstår inuti min kropp. Jag kan känna det i hjärtat, det känns som att hjärtat är spänt och det kan slå fortare, till och med jättefort. Jag känner det också på min andning, det går inte att andas in ordentligt, utan det är som ett tak som hindrar inandningen från att röra sig fritt uppåt. Jag börjar då titta in i mig själv och ibland ställer jag mig själv frågor för att försöka förstå vad det handlar om. Gradvis kan jag börja se fasthållandet och identifiera problemet. Det kan ha en form, ibland ser det ut som jag, men är inte jag utan är en kropp som består av den negativa substansen. När jag har fått grepp om substansen och har en tydlig bild av den kan jag se den från ett avstånd, jag kan kliva ut ur den. Då föreställer jag mig till exempel att jag fångar den i min hand och tänker på att eliminera den. Eller så tänker jag bara på att eliminera den. Den kan då exempelvis förvandlas till rök och försvinna, eller explodera, eller bara upphöra att existera på något annat sätt. Efter detta känner jag omedelbart en lättnad i mitt hjärta, det blir lugnt igen, och min andning släpps upp och jag kan andas utan begränsning. Denna process kan behövas mer än en gång för vissa fasthållanden, då de elimineras ett lager i taget.

För att kunna identifiera ett fasthållande och se det tydligt har jag många gånger behövt se djupt in i mig själv, och ställa mig själv den ena frågan följt av nästa tills jag kommer till vad som verkar vara slutet, vilket ofta har varit rädsla för döden eller rädsla för separation från det gudomliga. När jag nått denna punkt har jag inte nödvändigtvis behövt eliminera fasthållandet, det har bara upplösts och mitt sinne och hjärta har blivit lugna. Vid den tidpunkten känns det som om jag har fått kontakt med det gudomliga och saker och ting blir klara och tydliga i mitt sinne.

Ibland kan fasthållandet protestera när jag tänker eliminera det, i synnerhet om mina upprätta tankar inte är tillräckliga. Fasthållandet kan försöka lura mig att jag inte kommer klara mig utan det, att jag inte vet vem jag är utan det, att det är helt naturligt att vara såhär, eller till och med orimligt att tänka sig något annat, eller hitta på andra argument för att göra mig osäker. Jag har lärt mig att inte falla för dessa tricks, men jag märker också att jag måste vara i ett stabilt och upprätt tillstånd för att klara det.

Mästaren säger i Föreläsningen vid konferensen i Singapore 1998: ”När någon känner sig sårad eller när han råkar ut för olyckor är det verkligen svårt för honom att fortfarande granska sig själv och se om han har gjort något fel. Om någon kan göra det så skulle jag säga att på denna väg, på denna kultiveringsväg och i evighet, kan ingenting stoppa honom.”

Det här stycket gjorde ett djupt intryck på mig när jag läste det för första gången för många år sedan. Jag har verkligen upplevt hur det är ett magiskt verktyg att se inåt och att ingenting kan stoppa en utövare som har upprätta tankar. Jag har nu mer tillit till processen att eliminera fasthållanden och känner att jag kan göra det så länge jag bestämmer mig för det. Ibland är det faktiskt inte ens så svårt som det kan se ut vid första anblicken. Faktum är att det påminner mig om avsnittet i kapitel sju i Zhuan Falun, om mannen som säljer sin flytande medicin och tanden bara kommer ut lätt med en lätt beröring: ”Mannen tog fram en tändsticka ur sin ficka och medan han talade om sin medicin petade han till tanden med tändstickan och den lossnade.” Om jag bara gör som Mästarna säger, utan att blanda in något mänskligt tänkande, går saker och ting ofta smidigt.

Jag ska ge några exempel.

Jag jobbar heltid på Svenska Epoch Times och gör layouten av papperstidningen. En av tidningens bilagor har endast en skribent, som inte är utövare. Denna bilaga startades strax efter att jag började arbeta på tidningen. Vanligtvis arbetar vi med layoutmallar för att layouten ska gå snabbare, men efter ett tag visade det sig att denna skribent inte kunde anpassa sig till vår arbetsmetod. Därför behövde layouten i denna bilaga specialdesignas istället. Utan någon egentlig erfarenhet eller utbildning inom layout var detta naturligtvis utmanande för mig. Det var stressigt att aldrig ha någon aning om hur veckans design skulle bli, och utöver detta hade skribenten svårt att lämna in innehållet enligt deadline. Detta ledde till att jag hade mindre tid för layouten och ibland var tvungen att arbeta på helgerna, vilket var den tid på veckan jag ville tillägna min familj.

Många gånger var jag frustrerad på grund av detta och kände mig irriterad över att den här personen i praktiken kunde bestämma hur mitt liv skulle struktureras. Efter veckor av frustration och ingen förbättring av situationen bestämde jag mig för att se inåt mer seriöst.

När jag tittade inåt kunde jag se fasthållandet i form av en person som såg ut som jag, men med tankar i form av själviskhet och negativitet. Varelsen var missnöjd och irriterad över att någon annan dikterade hennes liv och tvingade henne att arbeta på helgerna, den tid hon skulle vara med sin familj. Jag kunde se själviskheten och de mänskliga tankarna och bestämde mig för att eliminera dem. Jag tänkte på att den här figuren skulle elimineras och strax efter kände jag hur mitt hjärta blev lugnt och mitt sinne blev avslappnat. Jag har insett att oavsett om jag har rätt eller fel i själva sakfrågan, eller vilket resultat processen än kommer att resultera i, ska min prioritet vara att eliminera fasthållandet och att höja mitt Xinxing. Ibland har jag nämligen lurats till att nöja mig med tanken på att jag trots allt har rätt i sak och därmed missat chansen till själva kultiveringen. Dessa är två helt skilda saker.

Vid ett annat tillfälle hade jag ett Xinxing-test som involverade en utövare på jobbet. Situationen gjorde mitt hjärta upprört. Snart var det dags för FZN och efter att ha sänt upprätta tankar passade jag omedelbart på att se inåt. Jag ställde mig själv åt sidan och började prata med mitt hjärta:

– Hallå hallå, vad händer här? Vad är problemet? Svaret var att hjärtat var upprört på den andra utövaren på grund av ”det ena och det andra”. Jag lät hjärtat säga vad det tyckte medan jag lyssnade.

– Okej, finns det något mer, frågade jag hjärtat efter en stund?

– Ja, svarade det; jag känner att jag inte blir respekterad, inte lyssnad på och inte tagen på allvar.

– Jag förstår, sade jag till hjärtat och mitt minne återkallade en mening ur Mästarens Fa som hjälpte mig att se på situationen med upprätta tankar. Denna korta stund av reflektion var tillräcklig för att mitt hjärta plötsligt skulle bli stilla som vatten, min andning öppnades upp och allt var som bortblåst. När jag tänkte på utövaren igen var mitt hjärta lugnt, det fanns ingenting där.

I mitt arbete behöver jag ibland byta ut bilder som skribenterna lagt in, då de inte håller tillräckligt god kvalitet. Vid ett tillfälle hade skribenten i fråga lagt in en bild till en bokrecension som handlade om änglar. Bilden som skribenten hade valt höll för låg teknisk kvalitet. Det var en målning av en konstnär i modern tid och den föreställde tre änglar i form av barn. Jag tyckte dessutom att bilden var ”kitschig” och att änglarna/barnen inte alls såg ut att ha några ängel-liknande egenskaper utan såg ut som just vanliga barn. Boken som recenserades handlade om hur änglar vakar över människor och jag tänkte: ”Hur skulle dessa tre små självupptagna barn någonsin kunna vaka över människor?” Mina negativa tankar om bilden och om skribenten tog fart. ”Den här skribenten lägger ofta in bilder med en konstig känsla”, ”De här ’änglarna’ ser inte alls gudomliga ut”, och så vidare. Jag kände mig riktigt upprörd när jag beslutade mig för att byta ut bilden och letade upp en vacker takmålning från slottet Versailles utanför Paris med, vad jag tyckte, ett motiv som ”anstod” titeln änglar. Det blev en fin sida i tidningen tyckte jag.

Emellertid, kort efter att tidningen gått i tryck fick jag ett mail från skribenten som frågade vem som tar beslut om bilder som byts ut i tidningen, som till exempel i artikeln om änglarna. Jag svarade sakligt att det kan vara kulturchefen, ansvarig utgivare eller layout, det vill säga jag själv, som kan ta beslut, och att i detta fallet var det jag som bytte ut bilden. Efter att ha skickat mailet kände jag direkt att jag hade något jag behövde justera inom mig. Jag tittade tillbaka på tillfället då jag hade bytt ut bilden. Jag mindes mina negativa tankar och figuren jag såg som satt där vid datorn hade svarta inslag med spetsiga detaljer och ett gråaktigt ansikte! ”Jaså, det är så du ser ut, sade jag till figuren.” Jag förstod direkt att detta var manifestationen av de negativa tankarna jag hade sänt ut när jag jobbade med bilden. Jag bestämde mig lugnt och beslutsamt för att eliminera denna figur och omedelbart såg jag istället en otroligt näpen och vacker figur som satt där vid datorn. Den var ljus, nästan transparent, hade ett vänligt uttryck och var full av välvilja. Mitt hjärta blev stilla, och kärlek och barmhärtighet strömmade genom min kropp. Jag tackade Mästaren som skickat skribenten att hjälpa mig att se på mig själv, och gå igenom denna process.

Återigen kunde jag se att det inte spelar någon roll vem som har rätt eller fel på ytan, det som är intressant är själva kultiveringen och eliminerandet av negativa element inom mig. Det vill säga, jag kan fortfarande anse att bilden behövde bytas ut, men mina tankar om det hela har neutraliserats och innehåller inte längre de negativa element som de gjorde när jag bytte den.

Jag har förstått att när det gäller kultivering i Dafa så ställs man ibland inför situationer som verkar orimliga. Med alla mänskliga principer mätt blir man orättvist behandlad eller utsätts för något som utan tvivel är fel. Tricket verkar vara att inte fastna i det ytliga tänkandet om vad som är rätt och fel utan att verkligen se vilka mänskliga fasthållanden eller tankar som dyker upp inuti en och eliminera dem. Med andra ord, kultiveringen är inte till för ens mänskliga liv. Det är vägen till gudomlighet. Så saker man stöter på kommer inte alltid att vara logiska eller stämma med vanliga människors idéer.

Förut kunde jag bli rädd och nervös inför mina fasthållanden, eftersom jag inte visste hur jag skulle ta bort dem. Numera ser jag inte längre på denna process med så mycket känslor. Det känns mer enkelt nu; jag kultiverar i den här kroppen och ställs inför olika situationer där mina fasthållanden gör sig synliga, jag identifierar dem och jag eliminerar dem. Sedan går jag vidare. Syftet är att bygga upp kraft till att hjälpa Mästaren att rädda alla varelser.

Mästaren säger i Kritiska tider avslöjar ens hjärta: ”Om man i kritiska ögonblick låter själviska motiv och tankar sippra in i sinnet går man i själva verket ondskans ärenden.”

Jag har vetat om att jag har haft själviskhet kvar, även i sammanhang då jag gjort Dafa-relaterade saker. Jag har tänkt att det är en del av min kultivering att göra mig av med detta, men jag har inte direkt prioriterat det utan har många gånger i första hand prioriterat att ”få jobbet gjort”. Men när jag läste detta förstod jag att jag absolut inte kan ha själviskhet i mitt Dafa-relaterade arbete. Så jag blev genast mycket uppmärksam på mina tankar och reaktioner som dök upp i samband med Dafa-arbetet.

Till exempel startade jag, i samma veva som jag först läste denna jingwen, upp mitt arbete med tekniken och teatern inför Shen Yuns föreställningar i Stockholm. Som vanligt dök det upp några hinder och saker som inte gick att lösa på en gång. Jag kände mig stressad. Då tittade jag inåt för att se varför jag kände mig stressad. Det var för att jag var rädd att misslyckas med mitt ansvar. Rädd för att misstag i det jag var ansvarig för skulle orsaka problem för föreställningen, publiken eller Shen Yun på något sätt. Och varför var jag rädd för det? Jag var rädd för att själv råka illa ut, få stå med skammen att ha orsakat eller inte kunnat lösa problem. Detta var i själva verket själviskhet och ett fasthållande att skydda mig själv. Jag förstod att detta var precis det jag måste göra mig av med, så jag fokuserade på att eliminera denna rädsla och de själviska elementen. Det fungerade ganska bra, även om jag fick göra det i omgångar.

Det gamla sättet att göra saker på involverade själviskhet och gav en illusion av att ha kontroll över situationen. Efter att ha gjort saker på det sättet så länge så visste jag inte hur jag skulle göra saker på något annat sätt och var rädd för att släppa själviskheten och därmed känslan av att ha kontroll. Det kändes först som att göra saker med stängda ögon. Men i processen när jag gradvis kunde släppa själviskheten så öppnade jag samtidigt upp för en större kraft där jag bara var en liten del, en pusselbit som gjorde min del i det stora hela. Jag begränsade inte längre kraften med min själviskhet utan den fick fritt spelrum att verka, och jag verkade i samklang med den. Jag kände mig mer som en riktig Dafa-lärjunge och kunde känna Dafas kraft flöda genom mig. Jag var lätt, lycklig, varm och lugn på en gång.

Det är mycket tydligt när jag går från att vara i Fa och har upprätta tankar till att falla in i mänskligt tänkande. Helt plötsligt, när jag är i ett mycket upprätt tillstånd, kan det dyka upp en liten tanke på något praktiskt som behöver lösas. När jag vill titta på detaljerna i situationen så börjar de mänskliga tankarna att aktiveras och alla möjliga saker kommer in, såsom oro, frustration, förvirring med mera. Det betyder att något fasthållande har aktiverats och gör så att jag är i det mänskliga riket.

Mästaren säger i Fa-föreläsning vid Washington DC:s internationella Fa-konferens 2001: ”Det går inte att göra Dafa-arbete utan att studera Fa, då är det en vanlig människa som gör Dafa-arbete, det måste vara Dafas lärjunge som gör Dafa-arbete, för er är kravet sådant.” Jag har läst detta så många gånger och förstått det på en viss nivå, men jag förstår nu att det inte räcker med att jag studerade Fa för en stund sedan och var i ett upprätt tillstånd mestadels igår, men nu är det lite sisådär med mina tankar, men jag jobbar på ändå. Det duger inte. Jag måste vara i ett upprätt tillstånd, jag måste vara i Fa, närhelst jag gör någonting Dafa-relaterat, och självklart helst hela tiden.

Uttrycket ”resan är målet” används ofta bland vanliga människor och kan låta urvattnat. Men när jag ser tillbaka på den kultiveringsväg jag har vandrat kan jag förstå poängen med detta uttryck. När man är klar över något är det inte svårt. Svårigheten ligger i att ha en begränsad nivå och ändå kunna ta sig framåt i illusionen. Jag är djupt tacksam för möjligheten att ha blivit en Dafa-lärjunge i Fa-upprätandet och jag kommer att göra mitt allra bästa för att leva upp till titeln.

Vänligen meddela mig om ni har identifierat något som inte överensstämmer med Dafa eller som jag skulle kunna förbättra.

Tack vördade Mästare.

Tack medutövare.