Chefskirurg gör tummen upp: Falun Gong är anmärkningsvärt

(Minghui.org) Jag har utövat Falun Gong i 24 år och har upplevt många mirakel längs vägen. I synnerhet skulle jag vilja dela med mig av en upplevelse från 2021. Jag är tacksam mot Mästare Li Hongzhi för att han räddade mig!

I oktober 2021, vid 72 års ålder, föll jag av misstag ut genom ett fönster på tredje våningen. Jag landade tungt på cementgolvet vid ingången till garaget. Jag landade med fötterna först innan min kropp föll bakåt och mitt huvud slog i marken med en hög "smäll". Säkerhetsvakten i garaget var chockad. Jag ropade snabbt: "Rädda mig, mästare! Rädda mig, Mästare!" Under Mästarens beskydd fanns det inga yttre blåmärken, inte ens på mitt huvud. Om detta hade hänt en genomsnittlig äldre person hade han åtminstone fått en blodig skalle, om inte till och med dött i en sådan olycka.

När ambulansen kom och läkaren såg scenen instruerade han andra att försiktigt bära upp mig på båren. När jag anlände till sjukhuset fördes jag till ett enkelrum och fick syrgas omedelbart innan jag kopplades till monitorn för röntgen. Röntgenbilderna visade mycket tydligt att ländryggen och svanskotan hade brutits i fallet. Dessutom hade jag brutna revben och omfattande skador på de små benen i vänster häl.

Efter att ha utvärderat röntgenbilderna utfärdade läkaren omedelbart ett meddelande om kritisk sjukdom och bad mina släktingar att underteckna det, med följande ord: "Hon är allvarligt skadad efter att ha fallit från en sådan höjd i hennes ålder. Det finns en möjlighet att hon dör när som helst. Även om hon inte dör kommer hon att vara förlamad resten av livet." Läkaren tillade: "Du kan köpa en säng som kan hjälpa till att vrida hennes kropp för att förhindra att hon får liggsår när hon är sängbunden. Vi kan bara observera henne nu."

Sorgen fyllde mina släktingars ansikten när de viskade tyst utanför avdelningen medan jag låg i sjukhussängen i en dimma och ropade i mitt hjärta: "Rädda mig, Mästare!"

Jag vaknade klockan 3 nästa morgon av en stark varm ström som gick genom min kropp. Jag visste att Mästaren räddade mig och antydde åt mig att göra övningarna. Jag kunde inte röra min överkropp och mina fötter, men jag kunde röra mina händer. Jag reciterade formlerna för övningarna och gjorde övningarna på sängen. Jag gjorde mitt bästa för att utföra rörelserna. När jag var klar sade jag till Mästaren: "Snälla hjälp mig, Mästare! Jag vill sitta upp och göra den femte övningen." Med Mästarens hjälp satte jag mig up.
Jag såg att mina ben hade blivit purpursvarta och var mycket svullna. Jag kunde inte röra dem. Jag drog med kraft upp mina ben i sittande ställning och började träna. När jag började kände jag att hela min hjärna var lika het som en eldstad. Intressant nog kändes min kropp varm och mycket bekväm. Det kändes som om någon drog min kropp uppåt. Jag vet att det var Mästaren som justerade min kropp och räddade mig. Tårarna rann nerför mina kinder tills min meditation var klar.

Jag gjorde de stående övningarna på sängen och satte mig upp för att meditera varje dag. När läkaren såg mig tyckte han att det var otroligt att någon kunde sätta sig upp så snabbt efter att ha brutit ländryggen och svanskotan. Läkaren bad sjukhusdirektören att komma över, och båda observerade mig i några minuter innan de gick därifrån med ett uttryck av misstro i ansiktet.

Knölarna på bröstet och bröstkorgen försvann efter att jag gjort övningarna i ungefär tio dagar. Det var då jag upptäckte att hela mitt bröstben hade förändrats. På grund av brist på kalcium när jag var barn utvecklades jag inte bra och hade en platt bröstkorg. Men nu hade den platta bröstkorgen försvunnit. Mitt bröst var deformerat och mina revben var brutna. Men det är ett mirakel att mina inre organ inte skadades.

Utövare kom till sjukhuset varje dag för att stödja mig efter att ha hört talas om min situation. De skickade också över inspelningar av Mästarens föreläsningar och övningsmusiken. Jag lyssnade på dem varje dag.

Med Mästarens hjälp och utövarnas stöd kändes min kropp varm och behaglig varje dag. Jag kände ingen smärta och återhämtade mig snabbt. Jag vet att Mästaren bar smärtan åt mig. Tack, Mästare!

Patienten i rummet bredvid mig skadade sin ryggrad och kunde inte sova på nätterna. Hon var tvungen att ta smärtstillande. Trots att jag var allvarligt skadad kände jag ingen smärta och återhämtade mig snabbt. Läkarna var glada och förvånade när de såg mig. Chefskirurgen gav mig tummen upp när han såg mig och sade: "Falun Gong är anmärkningsvärt." Läkarna fick en möjlighet att bevittna Dafas mirakel!

En vecka senare, när jag inte längre var i kritiskt tillstånd, opererade läkaren mina fötter och satte in stålstift. Jag fick veta att stygnen kunde tas bort efter 15 dagar och att jag sedan skulle kunna ta mig upp ur sängen tre månader senare. Jag rekommenderades att träna på att stå upp under en tid innan jag började gå. Läkaren gav mig ett recept på smärtstillande medicin och sa: "Det kommer att göra ont när bedövningen släpper. Om värktabletterna inte fungerar kan du också få en injektion med smärtstillande medicin. Eftersom dina ben skadades allvarligt kommer ett lager av din hud att lossna."

Jag kände ingen smärta efter operationen. Jag tog inga smärtstillande medel och inget lager av min hud lossnade. Det fanns bara en liten sårskorpa över såret. När stygnen hade tagits bort nästa dag, vilket var den 20:e dagen efter skadan, gick jag upp ur sängen och gjorde stående övningar. Jag gick också på toaletten själv. En månad senare började jag gå långsamt runt på avdelningen. Sjukhuspersonalen sade åt mig att använda kryckor, men jag sa nej eftersom jag har Mäster Li som skyddar mig.

Jag bad om att få bli utskriven när jag kunde gå, men min äldre bror godkände inte det. Han sa att hans två grannar hade fallit och dött på mindre än tre månader. Han ville att läkaren skulle observera mig under en viss tid. När min storasyster kom för att besöka mig tittade hon på mig med misstänksamma ögon, eftersom läkaren tidigare hade sagt att jag kunde dö eller bli förlamad. Hon sa åt mig att gå ner från sängen och gå. Efter att jag visat henne sa hon: "Jag kan verkligen inte tro mina ögon. Det är mirakulöst att du verkligen kan gå!"

Två månader senare tillät min bror mig att skrivas ut efter att ha sett att jag var vid gott mod och kunde gå omkring långsamt. Jag bor ensam, så min yngre syster, min svägerska och min systerdotter levererade matvaror eller mat till mig en gång varannan dag. Resten av hushållsarbetet skötte jag själv. Mer än 20 dagar efter utskrivningen kunde jag gå nerför trapporna (jag bor på sjätte våningen och det finns ingen hiss) och gå ut för att köpa matvaror. Jag kunde laga mat, tvätta kläder och utföra hushållsarbete. Jag behöver inte längre mina släktingars hjälp. När min yngre systers dotter såg att jag kunde gå ut och till och med göra hushållsarbete, sa hon att hon inte kunde tro det. Min systers vänner sade också: "Det är tack vare Falun Gong som din syster kunde återhämta sig så snabbt."

Jag använde aldrig kryckor inte ens en dag och jag kunde nu klättra uppför backar och gå normalt som andra. Läkare, sjuksköterskor, familj och vänner som kände till min situation har alla bevittnat Dafas mirakulösa kraft.

Översatt från länken: https://en.minghui.org/html/articles/2024/3/31/216...