Att ta sig igenom prövningar med tacksamhet

Hälsningar till Mästaren

Hälsningar till medutövare

Minnet av hur jag var när jag först började kultivera

Mitt namn är Ioanna. Jag vill börja min berättelse med ett kärt minne från när jag började kultivera för 14 år sedan. Jag hade fortfarande inte läst igenom hela Zhuan Falun. Jag minns att jag kämpade mycket med dåsighet och att jag tappade koncentrationen. Men det fanns ett citat i Zhuan Falun som berörde mig djupt. Det väckte något som legat slumrande inom mig, och som jag nu ser det, var det samma slags medkänsla jag bar som barn. Jag minns att jag då hade ett hjärta för att hjälpa andra – till och med främlingar som passerade mig, och hur det då var mitt enda syfte och min enda motivation i livet.

Följande citat är från Zhuan Falun, Föreläsning två, Inte kvar i De fem elementen, Ut ur Den trefaldiga världen:

”När du har gjort slut på din vita substans kan din svarta substans också omvandlas till vit substans genom att du uthärdar svårigheter. Om det fortfarande inte är tillräckligt kan du bära dina släktingars och goda vänners synder, de som inte kultiverar – även då kan din Gong växa. Detta gäller bara för dem som redan har kultiverat till en extremt hög nivå.”

Efter att ha läst den delen blev jag motiverad att meditera och utstå smärtan. Mitt mål var att utstå 30-minuters meditationen. Jag tänkte att enda sättet jag kunde hjälpa andra på var att eliminera min egen karma först, vilket skulle ta mycket lång tid, så jag borde vara ihärdig. Under smärtan, svetten och tårarna hörde jag en tredimensionell röst, som lät som min egen, förutom att den var mycket renare. Den sade till mig: ”Du gav ett löfte.” Efter det slutade jag kämpa och kände mig lugn för första gången, vilket jag tror var en manifestation av ett ding-tillstånd.

När jag avslutade meditationen visste jag fortfarande inte vad rösten menade och jag trodde att det var en förflugen dum tanke. Först efter att jag fått en fördjupad förståelse av Fa började jag reflektera över det, och minnet har sedan dess fortsatt att inspirera mig. Det påminner mig också om hurdan jag var när jag började kultivera. Jag var som pånyttfödd och jag kände mig lätt i hjärtat, oskyldig och glad. Sådana minnen ger mig motivation och påminner mig om mitt uppdrag. Jag tror att vi alla har fått uppleva sådana händelser. Jag berättar detta för att påminna mig själv och andra om hur tacksamma våra sanna jag är för att ha erhållit Dafa.

Mästaren sade till oss:

”Kultivera så som ni gjorde i första början och Dao kommer att uppnås! Bli ännu flitigare allteftersom slutet närmar sig!” (Till erfarenhetsutbyteskonferensen i Taiwan, 2018)

I vardagliga situationer med människor ställer jag mig ibland frågan om jag fortfarande liknar den jag var när jag började kultivera. I början hade jag bara en tanke – att ge alla en chans att få höra talas om Zhen Shan Ren och att klargöra sanningen. När jag blir påmind om det märker jag att jag ofta får chansen att tala om Dafa, i mina kontakter med människor, eller till och med ge dem en flyer. Även om jag inte skulle få chansen, så koncentrerar jag mig på att tänka Mästarens namn och önskar att de ska få en chans att lära känna Dafa.

Mästaren visar mig hur det känns att vara i ett tillstånd utan skuld.

Efter att ha börjat utöva upptäckte jag ett mycket djupt rotat fasthållande i mig, nämligen skuld. Jag upplever att jag bär med mig detta från tidigare liv, och att det därför är så djupt och seglivat. Många gånger under min kultivering har jag tagit felaktiga beslut utifrån skuld och inte utifrån Zhen Shan Ren.

När en medutövare som också var den dåvarande koordinatorn från mitt hemland beslutade att sluta utöva, blev jag återigen överväldigad av denna outhärdliga känsla. Att koordinatorn slutat utöva kom inte som någon överraskning för mig, då jag kände henne väl och under det senaste året varit bekymrad över hennes tillstånd. Ändå drabbade fasthållandet mig så hårt att jag blev förkrossad av nyheten. När det var som svårast tänkte jag på hur underbart det skulle vara att leva utan skuld. Jag försökte se mig själv sådan och insåg att skuld inte har något att göra med sanning, medkänsla eller tålamod. Det var en fullständigt negativ och onödig substans. Jag insåg att man kan erkänna sina fel och gå vidare utan skuld. Plötsligt kände jag mig oerhört lätt, lycklig och fri från bekymmer – och jag förstod att Mästaren visade mig hur det blir när jag släpper fasthållandet. Tack Mästaren för den här upplevelsen!

Efteråt tror jag att någon del av mig togs bort av vår barmhärtige Lärare, för jag kände mig väldigt annorlunda de följande dagarna. Jag ringde till några utövare som kände både henne och mig sedan en tid tillbaka. Vi delade förståelser och jag sade till dem att det definitivt är en bra sak att denna före detta utövare fortfarande tycker att Dafa är bra och att hon är tacksam för att hon har stött på Dafa. De uppmanade mig att rensa bort all bitterhet och alla negativa tankar om henne innan jag pratade med henne, och låta henne gå sin egen väg, eftersom varje försök att övertala henne riskerade att driva henne ännu längre bort från Dafa. Jag försökte fylla mig med så mycket medkänsla som möjligt, men insåg samtidigt att jag inte nått ett tillstånd av fullständig renhet från klagan. Jag förstod att allt gammalt groll mellan mig och henne inte var eliminerat, utan bara gömt, och nu kom det åter fram.

Men hur som helst tickade klockan. Det brådskade att ha ett samtal med henne. Jag behövde ha ett ärligt samtal med henne och få höra hennes tankar utan att skjuta bort henne. Detta kunde inte vänta tills jag var helt fri från groll och full av medkänsla, utan jag fick kultivera samtidigt som jag tog itu med det. När jag ringde upp henne hjälpte själva samtalet mig att bli av med dåliga tankar och onödiga känslor. Jag såg henne som en kännande varelse och hade medkänsla med henne. Hon kände lättnad eftersom hon redan hade bestämt sig för att lämna Dafa. Jag tror hon kände olust inför att låta koordinatorrollen stå tom, och att det var därför hon skjutit upp att tala öppet om sitt beslut. Jag sade till henne att hon inte behövde oroa sig för det, att det skulle finnas en lösning eftersom vi tror att det finns arrangemang för oss, och hon höll med om det. Jag sade också till henne att vi uppskattar allt hon gjort och att dörren alltid kommer att stå öppen. Jag tror att hon har chansen att komma tillbaka i Dafa med nya förståelser.

Slutligen var detta en bra lärdom för mig, att förstå att vi ibland måste upplysas till något samtidigt som vi är aktiva i processen, och inte skjuta upp tills vi känner oss 100 procent redo, för det tillståndet kanske aldrig infinner sig.

Prövningar som gjort mig ödmjuk när jag upptäckt ett dolt fasthållande

Den senaste tiden har jag försökt lägga mer fokus på min kultivering i hemmet. Eftersom jag delar mitt liv med min man, som också är utövare, rättfärdigade jag att uttrycka mina känslor öppet. Men jag glömde att kultivera munnen, trots att allt som sker samtidigt är arrangerat av Mästaren för att hjälpa mig att höja mig.

Jag bar på ett fasthållande som jag under en tid vägrade erkänna. Eftersom jag som Dafa-utövare har sett avundsjuka som ett fasthållande på låg nivå, och till och med ett mycket dåligt fasthållande, kändes det så frånstötande att jag vägrade att på allvar undersöka mig själv. Jag inser nu att min ovilja att erkänna det förde med sig fler fasthållanden och under en tid höll mig kvar i samma föreställningar.

Efter att ha varit på semester utomlands och varit tillsammans med min sida av familjen, kände jag mig lugn och avslappnad. När resan närmade sig sitt slut vällde mina känslor över gentemot min man. Jag skyllde alla de saker jag hade kämpat med i Norge på honom, som om han skulle vara ansvarig för dem. Eftersom jag blev ledsen när jag behövde ta avsked av min familj, riktade jag min ilska mot min man och hans syster. Jag minns de gånger när min mans syster besökte oss hemma och jag kände mig obekväm med hennes uppförande. Inom mig anklagade jag henne för att ha bidragit till att göra min tid i Norge ännu tyngre och mer deprimerande. Jag upplevde att andras beteende undergrävde min tillit och fick mig att tappa motivation. Men jag förstår nu att allt detta är mänskliga koncept och att mina förväntningar kom från mina mänskliga föreställningar. Trots allt vill Mästaren att jag ska kultivera i den här miljön.

I fjol upptäckte jag mitt fasthållande att bli alltför påverkad av negativa kommentarer, men jag missade den andra sidan av detta fasthållande, vilket är att förvänta sig lovord. Detta är, som jag ser det nu, kopplat till att bekräfta sig själv, och med andra ord rotat i själviskhet och avundsjuka. Att fokusera på hur andra människor ser på mig och interagerar med mig har gjort att jag tittar utåt och har utvecklat avundsjuka.

Mästaren sade i Zhuan Falun Föreläsning 7, Avundsjuka:

”Han känner sig mycket bitter och väldigt utmattad och känner sig jämt illa till mods. Han kan varken äta bra eller sova gott och han känner sig uppgiven och besviken.”

Min insikt blev klarare när jag uppmärksammade dessa meningar i Zhuan Falun vid våra lokala Fa-studier. Dessa två meningar beskriver exakt hur jag kände mig – bitter och besviken.

Förra året fastnade jag i att betrakta min man utifrån det yttre och förväntade mig att han skulle korrigera sina familjemedlemmar när de gjorde något som inte stämde överens med hur vi som föräldrar bestämt oss för att uppfostra vårt barn. Jag lät mina klagomål växa till ilska och rättfärdigade samtidigt min lathet, mitt ointresse för hushållssysslor och min slappa inställning. Närhelst hans familjemedlemmar var i närheten blev jag deprimerad och hade inga åsikter ens när det gällde saker som jag visste att jag egentligen var emot. Det kändes som att jag inte kunde säga ifrån utan att brista i gråt och bli arg, så jag gjorde i stället ingenting.

Till sist insåg jag att jag inte följde Zhen Shan Ren, och att jag uthärdade det på ytan. Jag kom fram till att jag som mor har ansvaret för att förmedla värden och ge vägledning när det gäller hur mitt barn ska uppfostras. Och detta ingår i rättfärdighet och att vara sann. Jag behövde säga ifrån när det behövdes, och förbli lugn, sann och medkännande. Jag insåg med förvåning att jag vid ett tillfälle, utan att bli berörd, kunde bemöta min svärmors kommentarer om hur vi matar vår dotter. Trots att hon inte höll med kände jag bara lugn och kände inget behov av att försvara mig eller argumentera, jag sade bara med ett leende att det är så här vi gör det.

När jag träffade min svägerska igen efter vår semester kände jag bara medkänsla med henne. Jag tog mer aktiv del i hushållsgöromålen och det skapade mer balans i hela situationen. Jag inser nu att det var avundsjuka som fick mig att känna mig förolämpad när hon hjälpte till i hushållet, och att hennes sätt att tala inte var menat att såra mig.

Avundsjukan gjorde att jag tappade kontakten med min ärlighet, min arbetsvilja och från att kunna ha en positiv påverkan på andra. Att göra mig fri från avundsjuka innebär för mig att byta ut bitterhet mot tacksamhet, och att ersätta egna önskningar med medkänsla för den som orsakar mig obehag. Jag hoppas verkligen att min svägerska kan se Dafa för vad det är och ger kultiveringen en verklig chans, eftersom hon är lagd åt det hållet men ännu aldrig har provat att utöva eller studera.

För att vandra min väg krävs inte att andra beter sig på något särskilt sätt gentemot mig, och jag bör inte heller hoppas på idealiska omständigheter för att vara en flitig utövare med rena tankar och ett sinne fyllt av Fa, istället för mänskliga föreställningar.

Slutligen är jag djupt tacksam mot min mans familj, som har gett mig möjligheten att se mina egna bördor och arbeta bort dem – något jag inte hade kunnat i min skyddade tillvaro i mitt hemland.

Några insikter med Shen Yun i Bergen, Norge

Jag hade tidigare deltagit i marknadsföring av Shen Yun utomlands, men först 2025 fick jag i min kultivering uppleva hur det är att vara del av värdlandet. Trots att min egen fysiska insats var begränsad, fick jag ändå uppleva pressen, ansträngningarna och de höga förväntningarna – och slutligen den glädjen det för med sig.

Alla turerna till Bergen öppnade mitt sinne och fick mig att se att det finns många fler sätt att samarbeta än vad jag trodde innan. Några utövare från grannländerna reste till Bergen för att dela ut flyers längs de branta backarna med snö och is. Detta gjorde djupt intryck på mig och jag kände mig verkligen tacksam och inspirerad av deras ansträngningar.

Även andra kom och hjälpte till under föreställningarna. Deras hjälp var avgörande och fick mig att förstå att fastän många av oss inte har träffats tidigare arbetade alla verkligen som en kropp. Jag upplever att Mästaren hjälpte oss mycket i vårt arbete denna första gång på många år med att få Shen Yun tillbaka till Norge, så att vi kunde etablera en grund att stå på och få förnyad inspiration. Därför ska jag inte slappna av, utan istället försöka förbättra mitt kultiveringstillstånd inför det kommande året. Under meditationen samma dag som jag skrev klart min erfarenhetsberättelse fick jag en insikt som kändes som ett stort uppvaknande. Jag får inte missa detta tillfälle på tusen år att kultivera flitigt och bli ett med Dafa!

Vänligen påpeka om jag uttryckt något olämpligt.

Tack Mästaren, tack medutövare.