Själviskhet är roten till alla mina svårigheter

Själviskhet är roten till alla mina svårigheter

Mitt namn är Biljana Kureljusic. Jag kommer ursprungligen från Bosnien och har bott i Sverige i 30 år. Jag började kultivera för ungefär nio år sedan.

Omvandling av karma

Under ett Shen Yun-uppträdande i Stockholm hade jag äran att vakta knappen som aktiverade utrymningslarmet, så att ingen skulle sabotera och aktiverade det. Efter att alla gått in och jag hörde musiken från föreställningen, fick jag en så stark kramp i mitt vänstra ben att jag över huvud taget inte kunde röra mig. En kultiverare kom förbi och frågade om jag behövde ersättning en stund, men jag sade till henne att det gick bra och att hon kunde gå och fråga de andra om de behövde ta en paus.

Strax innan föreställningen var slut, och människorna började komma ut från salen, kändes det plötsligt som om en stor sten släppte och ramlade ner från mitt vänstra ben. Efter det försvann smärtan helt, mitt ben var rörligt igen och det kändes som ett helt nytt ben. Det kändes lättare och mer rörligt än innan.

Jag var så tacksam för hjälpen att minska min karma och fick insikt om att jag har haft ett fasthållande där jag ibland beklagade mig över hur svårt någonting var och tyckte synd om mig själv i svåra situationer. Nu fick jag chansen att härda ut, utan att säga någonting till andra, och tid att titta inåt.

Mästaren säger i Omvandling av karma, föreläsning fyra: ”Allt orsakas av din egen karmaskuld. Vi har redan eliminerat otaliga, otaliga portioner åt dig. Det lilla som är kvar fördelas på olika nivåer och arrangeras som prövningar för att höja ditt Xinxing, slipa ditt hjärta och ta bort olika fasthållanden med.”

Att släppa fasthållandet rädsla

När jag var liten var jag mycket blyg och kunde inte stå och prata i grupp. Det var så extremt att jag flera gånger lärde mig en visa eller en längre text utantill när jag var hemma, men när jag kom till skolan och läraren sade att jag skulle ställa mig framför tavlan och recitera i klassrummet, glömde jag bort allt och kunde inte säga ett enda ord. Det har förföljt och begränsat mig hela livet, och jag har gärna velat jobba med mig själv för att lyckas bli lite mer avslappnad i sådana situationer.

Under Almedalsveckan delade jag informationsblad om en film som skulle visas på en biograf i Visby. Filmen handlade om förföljelse och organstöld på Falun Dafa-kultiverare i Kina. En kultiverare föreslog att jag skulle följa med och se filmen kvällen innan, eftersom det inte fanns möjlighet till att se den samma dag som den visades på bio. Filmen berörde mig mycket djupt.

Nästa dag kände jag starkt att jag ville prata med människor som gick förbi vår monter om filmen och berätta att det var en mycket viktig film. Tidigare brukade jag känna en viss rädsla för att stå framme och prata med människor, men nu hade någonting släppt inom mig och jag ville göra det av hela mitt hjärta.

Det gick ganska bra, många människor tog sig tid att stanna och prata med mig. En man kom fram till mig och frågade om jag var rädd, och om jag var medveten om riskerna med det jag gjorde. Jag svarade att jag ser livet som den största gåvan och när man inser det djupt inom sig, då vill man hjälpa andra som förlorat eller riskerar att förlora sitt liv, och man vill att sanningen om de som tar deras liv når ut till hela världen. Mannen tittade snällt på mig och önskade mig lycka och framgång i det jag gjorde.

Jag kände verkligen djup tacksamhet för att jag fick chansen att hjälpa till att sprida medvetenhet om förföljelsen, ge människorna som gick förbi chansen att öppna sitt hjärta och förstå vilken ondska som ligger bakom den framgångsrika fasaden hos det kommunistiska styret i Kina. Jag tänkte tillbaka på tiden under min uppväxt och hur lätt det var att manipulera vanliga människor, samt hur svårt det var att inse att man var hjärntvättad.

I mitt hjärta infann sig en stark känsla av medlidande. Tiden jag stod där kändes kort. Jag ville inte gå därifrån, för det kändes som det viktigaste jag någonsin hade gjort. Jag ångrade att jag inte började tidigare så jag hade kunnat nå ännu fler människor; det var en bra chans att nå många människor på ett och samma ställe. Jag bestämde mig sedan för att ta chansen nästa gång och göra det ännu bättre. Mästaren säger i Zhuan Falun, föreläsning nio: ”Lao Zi sade en gång: Ädla människan hör Dao, utövar flitigt; medelmänniskan hör Dao, verkar finnas, verkar inte finnas; oädla människan hör Dao, skrattar högt; skrattar han inte är det inte Dao.”

Den erfarenheten var mycket värdefull för mig. Ingen skrattade och många tog sig tid att lyssna och prata med oss, vilket ger hopp om människors räddning.

Jag tänkte också på min rädsla att stå och prata i grupp; det är lätt att skylla på yttre faktorer, som till exempel min uppväxt, lärare som gav oss elever örfilar och skrek på oss med mera, men när jag tittade inåt kände jag starkt att det egentligen handlade om mitt fasthållande till anseende och egen vinning: att jag var rädd för att stå och prata i grupp och rädd att riskera att göra bort mig. Jag ville så gärna att andra skulle tycka att det jag gjorde var bra.

Det handlade om mina egna fasthållanden och att jag tänkte mycket, i stället för att bara släppa det och låta det jag gjorde och sade komma från hjärtat. När jag stod där och bara spontant och från hjärtat pratade med människor, gick det bra.

Att titta inåt och släppa det gamla

Det blev klart för mig att jag tidigare har sett på min mamma och min uppväxt från en alldeles för låg nivå och det var dags nu att ändra på det. I Zhuan Falun, föreläsning fyra, säger Mästaren: ”I kultiveringen ska du öppet och rakryggat fokusera på ett större perspektiv.”

Någon dag senare råkade jag trampa snett på en sten och stukade foten. Det började snart göra mycket ont och jag hade svårt att gå. Jag blev lite ledsen för att det inte fanns någon annan som kunde ta hand om min mamma, och jag gick och lade mig på sängen för att vila en halvtimme. I början fokuserade jag på att alla mina celler sade ”Falun Dafa Hao, Zhen Shan Ren Hao”, och ganska snart somnade jag. När jag vaknade var nästan all smärta borta; jag kunde gå och hjälpa min mamma med allt hon behövde. Jag tittade inåt och Mästarens ord från föreläsningen Kritiska tider avslöjar ens hjärta dök upp: ”Om man i kritiska ögonblick låter själviska motiv och tankar sippra in i sinnet går man i själva verket ondskans ärenden.”

Jag tänkte också att små fel och brister lätt kan övergå till allvarliga fasthållanden om man inte inser att det är fel och låter det pågå en längre tid. Det blev också tydligt för mig att själviskhet kan vara svårt att upptäcka och det kan lätt hända att vi tror att vi vill göra någonting på ett visst sätt för att skydda andra, men egentligen gör vi det för att inte göra bort oss själva, det vill säga för eget anseende och vinning.

Att alltid titta inåt och se på alla svårigheter med tacksamhet

Under processen med skrivandet av min erfarenhetsberättelse har jag upptäckt att jag har för lite tålamod med tekniska saker. Jag visste det sedan tidigare, men nu blev det väldigt påtagligt eftersom jag från början skickade erfarenhetsberättelsen i en kaotisk form och inte tog mig tid att redigera ordentligt, vilket säkert skapade mer jobb för de utövarna som redigerade den.

Jag fick fantastisk feedback och chansen att ändra och redigera min erfarenhetsberättelse, vilket blev en ny chans för mig att titta inåt och upptäcka nya tillkortakommanden hos mig. Under tiden jag redigerade behövde jag läsa Zhuan Falun i flera omgångar för att hitta Mästarens citat. För varje gång jag läste upptäckte jag ett nytt fasthållande hos mig, och fick även nya insikter. Det kändes också som en lättnad i mitt sinne efter varje insikt.

Skrivandet av erfarenhetsberättelsen har varit som en djupgående och renande process, där jag fick chansen att titta inåt och upptäcka flera av mina fasthållanden på en och samma gång. Jag är så oerhört tacksam för den chansen. Mästaren säger i Zhuan Falun, i slutet av föreläsning nio: ”När det är svårt att uthärda, försök att uthärda; när det verkar omöjligt och det sägs att det är svårt att klara, prova då och se om det trots allt går eller ej. Om du verkligen kan göra detta upptäcker du att ’när de förmörkande tårpilarna passerats lyser blommorna upp – en ny by’!”

Det här är min förståelse på den nivå jag befinner mig på nu. Vänligen peka ut om det är något som inte är i linje med Fa.

Tack Mästare!

Tack alla utövare!