Eliminera konceptet om rangordning

Under Fa-konferensen i Washington i augusti 2004, frågade jag en annan utövare om hur en mindre aktivitet hon arbetade med fortgick. Hon svarade, "de viktigaste utövarna har gått till Kongressen för att berätta fakta om förföljelsen. Vi, andra gradens utövare, är de enda som är kvar här. Den här aktiviteten fortgår ändå ganska smidigt." Även om det bara var ett skämt, förtjänade problemet som reflekterades här vår uppmärksamhet. Alla vi kultiverar i Dafa, sedan när har vi haft olika rang? Ändå har den här föreställningen om olika rang blivit ganska vanlig bland utövare, med vissa områden som blivit värre än andra, när det gäller den här saken.

Händelsevis kunde jag höra hur utövare klagade på någon assistent, eller projekt-koordinator som inte accepterade andras förslag eller lyssnade på kritik. Jag tror inte att det här problemet bara är den särskilda assistentens problem, det är också relaterat till föreställningen av rang som etablerat sig bland utövare.

Denna slags föreställning skapar barriärer inom vår helhet. Den mest uppenbara manifestationen är att "specialbehandla" någon assistent, eller projekt-koordinator, eller de utövare som har möjlighet att aktivt delta i många projekt. Man kan observera två slags extrema attityder då vi ser på någon utövare som en ledare eller en auktoritet.

Först är att göra sig beroende av, hålla fast vid, eller att ha en blind tilltro till en särskild utövare. Istället för att ta initiativ till att genomföra en uppgift, väntar en del utövare passivt på andra som de tror är mer kapabla att organisera saken. Rädslan för att utmana auktoriteter orsakar att de blint följer andra utövares uppfattningar eller beslut. När de finner brister hos andra utövare, är de oförmögna att vänligt peka ut dem. Vissa tror att dessa utövare har bidragit med så mycket att de bara inte kan kritisera dem, vissa hindras av mentaliteten av att rädda sitt ansikte och är generade över att berätta för dem, andra oroar sig över att förolämpa människor, etc.

Vid ett tillfälle planerade ett område att hålla en storskalig aktivitet. Det var en stor fråga om att hantera pengar och många av utövarna hade olika uppfattningar. Det var emellertid bara några få som delgav sina idéer med koordinatörerna. Den vanligaste mentaliteten var, "jag är bara en vanlig utövare och har ingen rätt att ifrågasätta koordinatörernas beslut." Men koordinatörerna är också vanliga kultiverare och kan även de göra misstag. De kanske inte har möjlighet att tänka igenom alla detaljer noggrant. Om andra utövare inte informerar dem om problem som de upptäckt, hur kan då koordinatörerna bättre organisera den här händelsen?

Dessa mentaliteter har dessutom hindrat vissa utövares initiativ och deras ansvarskänsla i Fa-upprätandet. De lägger för stort ansvar på assistenterna, osakar dem ofrånkomligt mer och tyngre arbete. Detta kommer att inskränka på deras tid till att studera Fa och att göra övningarna och i förlängningen skapa problem i deras personliga kultivering.

Vissa utövare har på mänskligt sätt skapat en orättfärdig atmosfär genom att överdrivet berömma och "driva på" assistenter att göra saker. Under en sådan miljö, har några utövare som jag tidigare känt som mycket omsorgsfulla och noggranna med sig själva, ofrånkomligt utvecklat ett fasthållande av självbetydelse. Vissa assistenter har även redan visat upp självbetydelsen från början och denna miljö som vi har skapat gör det ännu svårare för dem att göra framsteg. Som ett resultat kan de utnyttjas av gamla krafter och föra med sig svårigheter som annars kunde ha undvikits.

När vi anklagar assistenter för att vara byråkratiska, har vi då tittat inåt för att se efter om det inte är vi själva som har uppmuntrat till en sådan atmosfär? Har vi behandlat alla utövare likvärdigt? När vi har ett hjärta av ansvar gentemot våra medutövare och inte behandlar assistenterna som byråkrater, kommer de inte längre att sätta näsan i vädret.

En annan attityd som härrör från föreställningen av rangordning är när utövare är överdrivet kritiserande mot våra assistenter. Jag hör ofta utövare som klagar på tillkortakommanden hos assistenter. Om samma problem hade visat sig hos en annan utövare, skulle saken dock inte varit så stor. Varför är det så? Det beror på att vi fortfarande behandlar assistenter annorlunda.

Läraren har berättat för oss:

"Faktiskt, när jag väljer människor till att bli Assistenter går jag inte efter vilkens nivå som är högst. I mina ögon är alla lika. Jag ser inte på varelser som att du är bättre än honom eller att han är bättre än henne. Jag ser bara till att personen har erfarenheten och entusiasmen till att arbeta för en grupp. Det är den enda tanken jag har. Jag har inte tankar såsom att, "Den här personen har fömågan att kultivera sig själv väl och är bättre än andra, så jag gör honom till en Assistent." Från början av en vanlig persons kultivering till dess att han uppnår fulländning, hur han kultiverar sig själv i processen och huruvida han kan uppnå fulländning, beror allt på om den här kultiveraren själv kan göra det."

("Fa-undervisning vid Atlantas utbyteskonferens 2003 ")

Läraren sade också:

"Koordinatörerna bland Dafa-lärjungar är faktiskt bara koordinatörer, kontaktpersoner och människor som har information. Se inte på dem som Mästaren och ha inga sådana höga förväntningar på dem att du litar till dem när du kultiverar och förväntar dig att de ska hantera allt helt rätt."

("Undervisning av Fa vid mötet med Asia/Pacific-elever")

Min förståelse är att koordinatörerna och assistenterna finns där för att utbyta och effektivisera vårt Fa-upprätande arbete och vårt räddande av varelser. Det är en indelning av arbete. Frågan om "vem som skulle vara mer viktig" eller" vem klarar jobbet bättre " existerar inte. När vi gör oss av med föreställningen av rang, kommer vi inte längre att att ge koordinatörerna eller assistenterna "sådan speciell betydelse".

Föreställningen om rang manifesterar sig även i många andra aspekter. Till exempel, hur länge någon har kultiverat, deras förmågor, deras ålder, eller status i det vanliga mänskliga samhället, etc, har alla blivit standarder för att gradera in dem i olika kategorier. Jag tror att dessa föreställningar och fasthållanden reflekteras av att vi fortfarande är oklara över Fas principer. Vi är alla lärarens lärjungar och vi kultiverar alla i Dafa. Kultivering går direkt via sinnet och ser inte på manifestationerna i den mänskliga världen. Med samma rena och upprätta hjärta spelar det ingen roll om det vi gör är högteknologi i stor skala eller något så enkelt som att dela ut flyers. När vi uppnår fullbordan kommer Läraren att ge oss samma storslagenhet.