Tyskland: Några erfarenheter när människor får höra om Falun Gong utanför Kölns katedral

Kölns katedral är en av områdets största turistattraktioner. Många turistgrupper samlas där varje dag, många av dem är kineser.

I början av augusti, så var en utövare som regelbundet brukade ge ut flygblad här varje dag, tvungen att ta hand om andra saker och frågade ett antal av oss att ta över ett tag. En dag efter att ha gett ut information, tyckte vi alla att det var nödvändigt att sätta upp ett informationsbord. Eftersom vi inte var tillräckligt många, kunde vi bara ha det uppe på helgerna och vi kunde bara ge ut flygblad från måndag till torsdag.

Även om det tar oss nästan fyra timmar att resa till Köln, så kom vi efter en gruppdiskussion fram till att åka dit och sätta upp informationsbordet från måndag till torsdag under sommarledigheten. Nu har en halv månad passerat och jag skulle vilja dela några av dessa erfarenheter med alla.

Vi är en kropp

Kineser som passerade informationsbordet hade olika attityder gentemot Dafa. De som reste utomlands mycket var mindre influerade av Jiangs regimens propaganda. De lyssnade på vårt sätt att se på saker och erbjöd sitt stöd. Det var också många som höll fast vid vad de blivit tillsagda i Kina innan de fick resa utanför landet: lyssna inte eller prata med Falun Gong-utövare. Vissa svor till och med åt oss.

Vi försökte hitta sätt att få kontakt med kineserna, genom att fråga varifrån de kom, eller genom att prata om deras lokala kultur. När de väl börjat prata, kom möjligheten att förklara fakta kring Falun Gong rätt så naturligt och vi hade då möjlighet att rensa bort propagandan från deras medvetande. När kinesiska turister gick förbi, var en utövare ofta tvungen att svara på frågor från flera personer på en gång. Men vi utvecklades snabbt. En ny utövare, som var skeptisk till att lämna ut flygblad den första dagen, lyckades handskas lugnt med en grupp på sex-sju personer efter två veckor. Men under dessa omständigheter, är det fortfarande inte lätt att alltid prata med människor grundligt och riktigt.

En annan utövare nämnde att materialet skulle lämnas ut snabbt när hon samarbetade med en annan utövare, en av dem delade ut samtidigt som en av dem sände upprätta tankar. Ibland började de bråka över det allra minsta. Hennes ögon var fyllda av tårar när hon berättade detta för mig. Jag tror att det kan vara störningar. Men varför hände detta? Visar det inte vikten av samarbete?

Genom kontinuerlig kommunikation formade vi gradvis en metod för att arbeta tillsammans som en grupp för att tala med turister om Falun Gong. Vi gjorde ytterligare anmärkningar på varandras instruktioner och sände upprätta tankar tillsammans. Vi är nu inte nöjda med att bara lämna ut flygbladen till turisterna. Varje gång när en turist hade gått, utbytte vi synsätt och berättade för varandra om vi talat väl och vad vi behövde förbättra. Alla var positiva över förändringen och det fick oss verkligen att känna oss som en kropp.

”Snälla, låt mig få ge lite pengar till er!”

Den första veckan kände jag mig trött när jag hastade till övningsplatsen klockan fem på morgonen och hon var vanligtvis runt 21-22 när jag återvände hem på kvällen. En eftermiddag somnade jag i solen. En kinesisk röst väckte mig, ”snälla, låt mig få ge lite pengar till er! Det är ett hårt jobb för er.” En medelålders man berättade att han fått höra om de svårigheter som vi ställdes inför och önskade göra något för oss. Jag berättade att vi inte ville ha hans pengar men att vi skulle vara jätteglada om han kunde hjälpa fler att få reda på förföljelsen.