Avslöjandet av det grymma våldet vid Heizuizi tvångsarbetsläger

Jag är en Dafa (Sanning-Barmhärtighet-Tålamod)-utövare som olagligt internerades i Heizuizi tvångsarbetsläger i ett år och tio månader.
Den 18 februari 2000, i samband med en erfarenhetsträff med andra utövare, internerades jag olagligt i ett år. Jag torterades där. Min dom ändrades sedan olagligt till ett år till. Jag släpptes den 14 december år 2001, därför att mitt liv var i fara på grund av tortyren jag genomled. Jag vill berätta för världen om mina erfarenheter och den verklighet jag såg och hörde.

1. I maj 2000, gick många av oss ut i hungerstrejk på grund av att vi arresterades orättvist och olagligt och dessutom pressades vi på att ge upp vår kultivering. De anställda arbetslägret tvångsmatade oss. De tvingade ner slangar i våra halsar, ända ner till våra magar. Jag höll flera gånger på att kvävas till döds. Den ansvarige chefen Yue Jun, använde ofta en elektrisk batong för att chocka utövarna som var fastbundna till sängarna medan de tvångsmatades. Till slut kallade han över mig och chockade mig med en elektrisk batong i en timma. Han sade, ”Sade du att du vill utöva? Utöva då!” Han tvingade mig att hålla fast i den elektriska batongen och sade att han ville ta en god titt på elden. Det här sättet som han chockade mig på orsakade sår över hela min kropp. Mitt ansikte, min hals och mina armar var täckta med stora sår. Smärtan var outhärdlig. Till slut band han fast mig och fortsatte att chocka och slå mig med den elektriska batongen.
2. För att nå målet att “Tvinga 100 % av utövarna att ge upp kultiveringen”, en order från toppledningen, så pressade gruppledaren för lag Nr 4, Zhang Guimei, oss hårt för att få oss att ge upp vår kultivering. En dag i augusti 2000, kallade hon mig till kontoret och chockade mig med två elektriska batonger på samma gång. Hon tvingade mig också att ta tag i batongen med mina händer och chockade mig på det sättet en lång stund. Hela mitt ansikte var vanställt; mitt ansikte var allvarligt svullet, mina ögon var så svullna att jag inte kunde öppna dem och jag kunde inte se saker klart. Till slut sade hon, ”Stick!” Sedan slog hon mig flera gånger med den elektriska batongen. Såren efter batongen varade. Jag kunde inte sova den natten på grund av att mitt ansikte och min kropp värkte. Jag kunde endast sitta på sängen och hålla mitt ansikte i händerna. Det var inte den sista gången.
3. I september 2000, så tvingade poliserna de av oss som vägrade ge upp vår kultivering att sitta på golvet i lotusställning för att tvinga oss att ge upp den. Sedan band de fast våra händer bakom våra ryggar och lät oss sitta där i åtta timmar varje dag. De tillät oss inte ens att gå på toaletten. Vi bevakades noggrant av gruppledaren och några utvalda interner. Gruppledaren Li sade att den som rörde sig skulle få en elektrisk chock. Vi misshandlades så här tre dagar i rad. Wu Xiuqin och Wang Xiufen kräktes på grund av smärtan och både svimmade nästan. Även då fick de inte röra sig. Alla av oss hade stora sår på våra ben och hade svårt att gå.
4. I oktober 2000 satte arbetslägret upp en hjärntvättsklass. Wang Xiufen valdes ut. De hjärtlösa fängelsevakterna tillät henne inte att sova och torterade henne med många olika metoder. De klädde av henne naken och band fast henne på en ställning tillverkad av två trälister. De torterade henne med obscena metoder. Sedan försökte de tvinga henne att skriva ett uttalande att förtala Dafa. Hon sade att hon hellre dör än gör det. Under det kinesiska nyåret tog hon av sig sina kläder med tårfyllda ögon och visade mig ärren på sin kropp.
5. I december 2000, fördes vi till kontoret på grund av att vi försökte förhindra att planscher som förtalade Lärare Li (grundaren av Falun Gong) och Dafa sattes upp. Många säkerhetsvakter omringade oss. Gruppledaren Guan Wei och säkerhetsvakten Wang Jing kom fram tillsammans för att sparka och slå oss. Guan använde en elektrisk batong för att chocka och slå oss en lång stund. De handfängslade våra händer bakom våra ryggar och tejpade för våra munnar för att hindra oss att prata. Sedan fortsatte Zhang Guimei att tillverka banderoller som förtalade Lärare Li och Dafa. Sedan tejpade de fast banderollerna på oss. De misshandlade oss hela eftermiddagen och låste sedan in He Hua och Wu Xiuqin i ett litet rum. Det lilla rummet var väldigt kallt. Wu Xiuqin satt med sina händer fastbundna bakom sin rygg hela tiden. När hon kom tillbaka var hennes händer och fötter svårt svullna. Om du i ett tvångsarbetsläger håller fast vid din kultivering av Falun Dafa, kommer du emellertid att få genomlida all sorters tortyr: elektriska chocker, fysisk och verbal misshandel, hindrande från att sova, bli inlåst i små rum, bli handfängslad mot dörren etc. När vi ifrågasatte vakterna och sade till dem att de begick brott blev deras svar: ”Order kommer ifrån ledningen och vi måste göra det på det här sättet; därför har det blivit lägrets policy”.
Det finns så många händelser som liknar det här så det är svårt att räkna upp alla.
6. Mot slutet av november 2000 gick vi ut med en annan hungerstrejk på grund av våra olagliga domar och den pågående förföljelsen. Gruppledaren Guan sade, ”Om du tror att du kan komma hem genom en hungerstrejk så är det omöjligt”. Under vår hungerstrejk intensifierade arbetslägret förföljelsen. De tvångsmatade oss två gånger om dagen. De stack in slangen oavsett om de lyckades få ner någon mat eller inte. Varje gång kände vi det som om vi kvävdes, vi spottade ut stora mängder blod och våra näsor blödde hela tiden. Även då lämnade de oss inte ensamma. De försökte fyra-fem gånger i rad tills de slutligen tvingade ner slangen i oss.

På den elfte dagen av min hungerstrejk skickade poliserna mig till polissjukhuset. I bilen fanns säkerhetsvakter, en läkare och anställda från tvångsarbetslägret. På vägen till sjukhuset var det alltid någon som hotade mig: ”Du tycker att arbetslägret är uselt, då har du inte varit på polissjukhuset! Vi har alla möjliga metoder att få dig på plats! Ingen kan stå ut med dem. Vad hände med Wang Kefei? Hon stod inte heller ut”. När jag kom till polissjukhuset såg jag Wang Kefei som hastigast. Vi fick inte en chans att prata innan vakterna handfängslade henne i sängen. Sedan stack de in en slang i hennes vagina, vilket orsakade henne oerhörda smärtor. Det var precis som säkerhetsvakterna hade sagt: dessa saker görs inte för att behandla sjukdomar, utan som metoder för tortyr och förföljelse. De fängslade mina händer och fötter intill sängen så att jag inte kunde röra mig. De stack in en tjock slang ner i min mage och tog inte ut den. De stack också in en slang i min vagina, smärtan var outhärdlig. Det fanns ingen där som såg till mig. De tvångsmatade mig bara två gånger efter att jag kom till sjukhuset men slangen som man stuckit in i min mage var alltid där. Den skavde så mycket mot mig att jag inte kunde andas. Jag kände det som om jag verkligen kommer att dö. Jag torterades så tills de slutligen insåg att mitt liv var i fara. Sedan frigjorde de mig från sängen.

Senare när jag hörde att Wang Kefei hade blivit torterad till döds, kunde jag inte få ro i hjärtat. Den här goda människan blev torterad till döds på grund av att hon trodde på ”Sanning-Barmhärtighet-Tålamod”. Det finns verkligen ingen lag i den mänskliga världen! Brotten som begås av ondskefulla poliser som torterar och slår Dafa-utövare till döds kan inte förnekas!

Källa. www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/3/25/20248.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2002/3/15/26688.html