Min Personliga Erfarenhet av att Möta Läraren i Wuhan 1993

Under våren 1993, åkte Läraren till Wuhan City för att ge lektioner i samlingssalen på det vetenskapliga forskningsinstitutionen. Då det var första gången han undervisade om Falun Gong i Wuhan, för att låta fler lära känna Falun Gong, hade han med sig tre elever från Peking. De tillbringade tre dagar med att behandla patienternas sjukdomar. Under dessa tre dagar, kom det bara fler och fler patienter, dag efter dag. Det kom särskilt den tredje dagen en ändlös ström. Många var inte villiga att gå förrän mörkret föll. Människor med varierande besvär, särskilt de med svåra och obotbara sjukdomar kom överallt ifrån. Efter Lärarens behandling, tillfrisknade de alla mirakulöst. Flera av dem insåg mysteriet med Falun Dafa och Lärarens stora barmhärtighet genom dessa händelser.

Denna verkliga händelse imponerade djupt på mig:

En äldre kvinna fördes till samlingslokalen av sin man och svärdotter. Hon hade sedan fem sex år varit förlamad och kunde inte klara sig själv. De fick upp henne till Läraren. Hon lutade sig mot en stol då hon inte kunde stå stadigt. Läraren tittade bara på henne, utan att röra sina händer. En stund senare, bad Läraren henne stå upprätt (sträcka på sig). Först var hon rädd, men då uppmuntrade Läraren henne att inte vara rädd, så hon sträckte snabbt på kroppen. Därefter bad han henne att ta ett steg framåt, hon var något tveksam men tog till slut ett steg, med stöd av allas uppmuntran. Efter det gick hon med tillit framåt. Sedan bad man henne att gå uppför trappan, men hon vågade inte ta ett steg. Läraren sade till henne: ”Gå upp, inga problem.” Då gick hon verkligen upp för trappan. Efter föreläsningen gick hon till och med hem alldeles själv. Efter ett tag, gick jag genom foajén och jag såg henne gå omkring för sig själv, så jag frågade henne varför hon inte var hemma och vilade. Hon svarade: ”Jag vet inte varför, men jag vill bara gå. Efter att jag kom hem, ville jag ville fortsätta gå, så jag gick fram och tillbaka hemma och till slut hamnade jag här. Jag har inte gått så här på många år. Jag är extremt glad!”

Det är en annan händelse till som jag aldrig kommer att glömma:

Denna speciella föreläsningsserie sträckte sig över tio dagar. Läraren tillbringade mer än en och en halv timme för att förklara Fa [lagar och principer] varje dag, sedan lärde han oss övningarna.

En dag efter att föreläsningen börjat, ville en man i fyrtioårsåldern komma in utan deltagarkort men personalen höll honom tillbaka och förklarade att han behövde ha kortet för att komma in till föreläsningssalen. Han ville inte lyssna, istället började han ställa till en scen med att säga: ”Jag kom här för att utmana honom (Läraren). Min mästare är över hundra år, men han är så ung.” Han sa också många otrevliga ord. Senare under dagen fick läraren information om det inträffande och tillät honom att komma in. Efter att ha lyssnat till Lärarens föreläsning, gick han mycket tyst därifrån. Han hittade personalen och sa: Jag kommer inte att störa er igen. Han är den genuina mästaren”.

Varje gång jag tänker på de lyckliga dagarna när jag hade lyckan att lyssna till Lärarens föreläsningar, känner jag alltid djup respekt och tacksamhet gentemot Läraren. För varje mirakel som jag själv fått uppleva, inser jag Lärarens stora och medkännande räddning och genom dem har min tro på Läraren och Dafa blivit än starkare.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/9/17/52521.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/8/31/83020.html