Minns en stor händelse från 1997 – Falun Dafas Kalligrafi- och Fotoutställning i Changchun

Den 14 maj 1997, har blivit en oförglömlig dag för Falun Dafa-utövarna i vårt område. Det var den femte årsdagen av Lärarens introduktion av Falun Dafa till allmänheten och vår Lärares 46:e födelsedag. Vi arrangerade en underbar aktivitet för att hedra minnet av tillfället - Falun Dafas Kalligrafi- och fotoutställning i Changchun, som kom att hållas i Lärarens hemstad, i det välkända Nanlinggymnasiet. Jag kommer att återge om flera oförglömliga minnen från vårt besök vid utställningen.

På Lärarens födelsedag, föll vårregnet från morgon till kväll, allt på jorden strålade, vi såg liv i allt, gräset och de nyutsprungna blommorna doftade underbart. Ett par dagar innan händelsen, så hade en sandstorm blockerat solen. Det hade varit en förlängd torka i nordöstra delarna av Kina. Veteskörden hade vissnat och allt gräs och alla träd slokade på grund av torka.

Utövare från mitt område gick upp innan gryningen och tog en buss från norra Liaoning till Changchun. Föraren körde vilse. Vi var hemskt oroliga, så assistenten bad gruppen att tyst be om Lärarens hjälp. Ett mirakel inträffade då plötsligt. En skinande Falun framträdde framför fordonet och vägledde oss upp mot gymnasiet, sedan försvann den.

Utövare från hela Kina, Hongkong och Taiwan ställde upp sig i fyra led och väntade på att stiga in i utställningshallen. Det var utställningens tredje dag. Utställningen pågick bara i tio dagar och den kunde inte ha fler än 10 000 besökare per dag.

Vi gick in i den huvudhallen tillsammans med de andra. Den magnifika Dafa-musiken löste direkt upp alla världsliga bekymmer. Det var som om vi flydde från det mänskliga samhället som strävar efter berömmelse och egennytta. Lärarens porträtt, över två meter högt, var placerat vid hallens främre vägg. Färgstarka nyutsprungna blommor var placerade framför porträttet, med kvistar i bakgrunden. Vi stod i hallen framför Lärarens porträtt och tog ett foto (senare förlorades detta foto, efter att mitt hem genomsökts många gånger.)

De åtta utställningsrummen kunde hålla fler än 10,000 människor.

Det första rummet var luftigt och ståtligt. Hela rummet var formgett med temat ”Sanning, Godhet, Tålamod”. Silkesbanderoller i många olika färger hängde på de fyra väggarna. Utövare hade dekorerat alla banderollerna med Lärarens poesi och vackra ord. Detta hade gjorts för att ära Läraren för att han lärt ut Fa för att rädda kännande varelser.

Flera utställningsrum hade bilder som visade kalligrafi, teckningar, skyltar, hantverk och många bilder som berörde och datorframställda bilder mm. Det var många stilar som visades. Alla reflekterade utövarnas rena medvetanden och djupa respekt för Fa. Flera målningar var makalösa beskrivningar av vad utövare såg med sitt himmelska öga. En bild visade vackra och fantastiska byggnader i kinesisk stil och paviljonger, i andra dimensioner. Detta rättfärdiga och mystiska scenario fick människor att tro att de kommit till ett sagoland.

Många satt i meditation. Vi såg stora teckningar av Lärarens fashen (1) och gongshen (2) som de manifesterade sig i andra dimensioner. De var alla högre än en persons längd. Dessa sågs av Dafa-utövare med deras himmelska öga och reproducerades sedan med hjälp av dator. Energifältet där var det starkaste. Många människor i utställningsrummet såg Lärarens fashen och Falun som sänts ut av Läraren från porträttet, vilket korrigerade utövares kroppar. Många övernaturliga händelser inträffade där. En person med en allvarlig benskada hade kommit på kryckor. Han kastade omedvetet bort kryckorna när han gick och kunde då gå fritt.

Utställningsrummet för Bild- och berättelseböcker fick många att glömma att gå därifrån och de manade alla på utövarna att utöva flitigt. Några var berättelser om utövare som klarade av prövningar, några uttryckte kultiveringserfarenheter och andra beskrev processen av att överge ohälsosamma vanor efter att ha utövat efter ”Sanning, Godhet, Tålamod”. Det fanns också de som visade triumfer över störningar och ens demon-natur.

Utövare från vårt område visade en bild som kallades ”En stege till Himlen”. Denna målning uppmuntrar människor att fundera djupt och kan kallas tankesporrning. I målningen når en stege utanför de tre rikena. En utövare ses klättra från den första nivån till de nästföljande. Vi kan se hur hans kropp förändrar sin färg på varje nivå, i ordningen från röd, orange, gul, grön, himmelsblå, blå, mörklila till färglös, tills att han gått bortom de tre rikena. Denna teckning ger ett förslag till betraktaren om att kultiveringsprocessen är lika svår som att klättra upp till Himlen. Den förespår också den magnifika framtiden som utövandet ger och manar människor att anstränga sig framåt och att vara ofelbart flitiga.

En annan teckning visade en kultiverare som trånar framför ett enormt berg. Berget nådde ända till skyarna och var verkligen svårt att klättra uppför. Plötsligt dök Läraren upp och bröt av berget i två delar. Men hur mycket Läraren än försökte att göra passagen lättare, så kunde kultiveraren fortfarande inte komma igenom. Då bröt Läraren halva berget till olika former av prövningar, vilket utövaren var tvungen att gå igenom på sin kultiveringsväg. Tillslut passerade utövaren test efter test och fortsatte flitigt på sin kultiveringsväg. Den väckte upp djupa tankar, belyste förslag och ett uppriktigt tack till vår ärade Lärare.

Det fanns en annan teckning som hette ”Fasthållanden”. Den beskrev de olika fasthållandena som en kultiverare behöver göra sig av med. Den fick höga omnämningar under utställningen, och erkännanden av medutövare.

Det sista utställningsrummet var förberett för utövare för att göra kalligrafi och målningar på platsen. Man hade tillgång till pennor, bläck och färger, vilket behövdes för sådana aktiviteter. Flera berömda kalligrafitecknare var där för att skriva ”Sanning, Godhet, Tålamod” och citat från Lärarens artiklar för de som deltog. Jag hörde efteråt att dessa respekterade äldre män var organisatörerna för utställningen.

Det fanns en gästbok där. Många utövare skrev ner sina djupaste och uppriktigaste tankar i boken, där de tackade Läraren för hans godhet och räddning av mänskligheten. Utövare i Changchun arbetade dygnet runt i sju dagar för att förbereda utställningen. De berättade om de mirakel som hände under denna period. Det sades att en dag sent på natten, kände sig utövare hungriga. Vad hittade de? Mycket mat och dryck som var placerade vid sidan. Efter att ha ätit upp maten, frågade de varandra om någon visste vart maten hade kommit ifrån, men ingen visste. Det var midnatt och ingen hade gått från platsen. Hade maten kommit från Himlen? Tillslut gissade de på att den närmasta affärsägaren (en icke-utövare) hade levererat maten. De ville betala honom för maten men affärsägaren sade: ”Denna mat gavs till er av er Lärare.” Ingen kunde någonsin förklara detta mystiska framträdande av mat.

Under den tio dagar långa utställningen, fanns det besökare som direkt började utöva Falun Gong. En efter en så upprättade de en förbindelse med Dafa. Utövare som inte var flitiga började sträva framåt. Några hade tidigare blivit misstänksamma gentemot Falun Gongs principer, men blev nu bestämda i sin utövning. Besökarna var alla inspirerade i olika grad. Det byggde upp en stabil grund för anti-förföljelse och sanningsklargörande idag. Precis som Läraren sade i artikeln ”Att söka att bli en lärjunge till Läraren”: ”Dafa sprids vitt och brett. De som hör om den söker efter den. De som har erhållit den glädjer sig åt den. Antalet utövare ökar varje dag och blir oräkneligt.”

Vi hoppas innerligt att medutövare som har fallit snabbt tar sig upp och använder den tid som är kvar för oss på bästa sätt.

Not:

(1) Fashen – En kropp gjord av Gong och Fa.
(2) Gongshen – En kropp gjord av Gong (energi)