Kultiveringsdagbok: Roten till själviskhet

Meng Xing

Följande incident inträffade för några dagar sedan och den har etsat sig fast i mitt sinne fram till nu. Därför tycker jag att jag borde skriva ner den.

Det hände på en lördag. Min make och jag promenerade till en affär tillsammans med vår treårige son, som cyklade. Vår son fick syn på något intressant när vi gick över en ganska bred gata och han stannade upp för att titta. Trots att det inte var någon trafik på gatan för ögonblicket kunde min make inte låta bli att ryta åt honom att skynda på, då han tänkte på hur farligt det kunde vara att stanna upp mitt på en gata. Pojken vågade inte göra något annat än att lyda sin far, men tyckte inte att sättet var så trevligt, på vilket han blivit tillrättavisad. Han ledde motvilligt cykeln över gatan till trottoaren, full av förtret. Efter att ha sett pojkens illa berörda min, tyckte min make att han borde förklara hur allvarlig situationen var. "Du borde inte stanna mitt i gatan, eftersom du kan bli påkörd av en bil då. Det är farligt!" Han talade med ilska och irritation i rösten, eftersom han fortfarande var upprörd. Pojken respekterade inte dessa ord. Med veckad panna sa han, "Säg förlåt till mig". Denna gången var det faderns tur att känna sig sårad. "Jag har inte gjort något fel. Varför ska jag säga förlåt? Du borde be mig om ursäkt!". Pojken insisterade och upprepade, "Säg förlåt till mig". När jag såg att ingen av dem gav med sig, påminde jag pojken, "Säg åt pappa att tala vänligt". Jag upprepade detta två gånger tills pojken ändrade sig och sa till sin far: "Du borde tala vänligt till mig". Min make kände att denna begäran var rimlig. Han släppte sin ilska och sa, "OK". Genast fattade de varandras händer och började glatt samtala.

Natten efter att denna händelse hade inträffat fick jag chansen att tala om min förståelse som en kultiverare med min make. Jag berättade för honom att jag allt tydligare kunde se de mänskliga själviska föreställningarna efter att jag börjat kultivera Falun Dafa. Nästan varje föreställning som kommer från det mänskliga sinnet är själviskt till sin natur. Det enda sättet för en person att erkänna sin själviskhet och ta bort den, är att utöva kultivering. Det verkade inte som om min make förstod. Jag berättade för honom, "Som exempel, din avsikt var god när du sa till vår son att inte stanna mitt i gatan den där dagen. Varför visade han då ingen respekt för det du sa? Du borde i själva verket tänka på att tala på ett sätt som han kan acceptera, i stället för att beordra honom att inte stanna mitt i gatan. Du tyckte att du var omtänksam och ville bara hans bästa i den stunden. Men om du verkligen hade hans bästa för ögonen, varför blev du då arg på honom? Det var på grund av att hans reaktion gick emot din föreställning om hur en son borde behandla sin far. Det var här du var självisk. Om du verkligen bara tänkte på hans bästa, hur kunde du då helt strunta i hans känslor och låta så irriterad när du talade till honom? Om du hade agerat så, hur skulle han då kunnat undvika att se din goda avsikt?". Min make funderade på detta och sa inget på en lång stund. Plötsligt kunde även jag se mina egna brister mycket tydligare.

Översatt från
http://www.zhengjian.org/zj/articles/2002/3/3/14133.html