Jag hade den enorma förmånen att få närvara vid Lärarens Falun Dafa-föreläsningar och övningskurs som hölls den 16 juli 1993 på elföreningens kulturmuseum i Qiqihar i Heilongjiangprovinsen. Jag var också med på Lärarens föreläsning innan kursen och fick veta att anledningen till att jag utövat andra qigongtyper i många år var för att förbereda mitt sinne för att kunna förstå och acceptera Falun Dafa och sedan börja min kultivering i Falun Dafa.
Till en början var det inte så många på kursen men antalet elever ökade varje dag. Alla tillkommande elever drogs till kursen genom att andra berättade för dem. Till och med på femte kursdagen kom det många nya elever. Läraren såg ut som en ung man i 20-årsåldern men verkade vara otroligt lugn, vänlig och respektingivande. Jag satt genom hela kursen på första raden. Jag hade svårt att lära mig den tredje övningen (genomträngande och påfyllning av de två kosmiska ytterligheterna) på grund av min dåliga koordination mellan händerna. När Läraren lade märke till mitt problem klev han ner från podiet och lade sina händer över mina för att lära mig övningarna. Läraren var en mycket vänlig man tänkte jag.
När kursen var på väg att ta slut hade varje elev skrivit en erfarenhetsrapport. Jag visste att jag hade gagnats enormt mycket av Läraren. Till exempel såg jag två dagar innan kursen en Falun som började rotera kontinuerligt precis framför mig hemma. Jag förstod inte meningen med det tills vi efter kursen fick ställa frågor. Läraren förklarade att han hade sänt ut många Falun på sin väg till Qiqihar för att hjälpa människor med ödesförbindelse att närvara vid Falun Dafa-föreläsningarna. Jag hade varit med på många typer av qigongkurser tidigare och betalt höga deltagaravgifter, men jag hade inte lärt mig någonting alls. I jämförelse var Falun Dafas föreläsningar och övningskurser billiga och möjliga att ha råd med, men erbjöd ändå många dagars kurs. Jag kände från botten av mitt hjärta att Läraren verkligen kom till Qiqihar för att lära oss Falun Dafa och inte för att tjäna pengar. Efter kursen mötte jag Läraren i korridoren utanför föreläsningssalen och jag lämnade respektfullt över min erfarenhetsrapport till Läraren med båda händerna.
Vädret i nordöstra Kina var mycket torrt och varmt i slutet av juli. Läraren frågade aldrig efter något att dricka. Varje dag tog Läraren med sig sitt eget vatten till kursen och han tog bara med sig en kopp vatten. Min vördnadsvärde och respektable Lärare!
Den sista föreläsningen tog slut ungefär kl. 20.30. Eleverna ville inte gå därifrån. De följde Läraren nära hela vägen till dörren och bad att få hans autograf. Det regnade ute. Läraren var tvungen att stå vid dörren och ge autografer i den dunkla gatubelysningen. Eftersom det var så många som frågade efter Lärarens autograf var de Falun Gong-utövare som följde med Läraren tvungna att skrika ut med hög röst: ”Läraren måste åka nu för att skynda till ett annat ställe. Var snälla och låt Läraren komma fram.” Ingen av oss visste då att en minibuss väntade på Läraren för att köra honom till Peking för att hålla nästa Falun Dafa-föreläsning som började 25 juli i en hörsal på allmänna säkerhetsbyrån med över 2000 elever. Varje gång jag minns detta ögonblick kan jag inte undgå att gråta. Jag är oändligt rörd och tacksam mot Läraren för de svårigheter han utstod och tog sig över för att lära oss Falun Dafa.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/10/30/54016.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/10/23/87280.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.