Ro i hjärtat

Skriven för den Nordiska Falun Dafa-konferensen 2001

Jag är en 27 år gammal Falun Dafa-utövare från Sverige. Jag har utövat Falun Gong i ungefär 7 månader. Jag kom i kontakt med Falun Gong för första gången hösten 1999. Jag passerade vid den tiden en park, där jag såg några människor som övade. Jag tyckte det verkade intressant, så jag bad om information. Efter det utövade jag några gånger vid några övningsplatser. Jag hade också köpt boken ”Kinesisk Falun Gong”, vilken jag hittade i en affär. Det kändes jobbigt att göra övningarna och jag läste bara några sidor ur boken. Efter ett tag tänkte jag inte mer på det.

Jag hade en massa problem i mitt familjeliv under mina tidiga år. Vid mycket tidig ålder kom brott, droger och våld in i bilden. Jag började träna olika kampsporter, vilka till en viss del höll mig borta från att hamna i tråkigheter.

Jag förstod att jag hade gått vilse i samhället. Jag hade stulit från andra, lurat andra och skadat andra människor. Eftersom jag hade gått så pass vilse, tänkte jag att jag kanske skulle pröva på att ta en bättre väg i livet, kanske till och med den rätta vägen. Även om jag inte visste var någonstans den rätta vägen var, hade jag ändå en känsla av att det fanns en.

Jag har åkt in och ut ur olika fängelser sen jag var 19 år. Jag kunde aldrig finna någon mening med livet, och försökte alltid att finna ro i mitt hjärta. Men efter min korta kontakt med Falun Gong hösten 1999, började jag tänka på ett annat sätt. Jag förstod inte att det var på grund av Falun Gong som mitt tänkesätt började förändras.

Från och med nu skulle jag bli en god människa. Jag hade alltid tyckt om att pröva på olika saker, så jag tänkte, ”varför inte pröva detta också, livet var ju ändå ganska kort ”. Jag försökte så gott det gick att hålla mig ifrån att stjäla, slåss och ljuga. Jag gjorde mig av med saker som jag stulit, eller köpt för stulna pengar, vilket var nästan allt jag ägde. Så helt plötsligt hade jag ingenting kvar och inget jobb heller. Jag behövde skaffa ett jobb och tjäna mitt eget levebröd! Men alla jobb jag påbörjade varade bara i några få dagar, eller i några få veckor, eftersom jag inte hade tillräckligt med tålamod. Jag började återigen känna av meningslösheten i tillvaron.

Tills en dag, då jag träffade utövaren som hade visat mig rörelserna. Hon kramade mig och jag skämdes, för att jag höll på att börja gråta. Jag visste inte varför. Jag hade bara träffat henne en gång, för ett år sedan, och hade inte haft någon kontakt med Falun Gong-utövare sedan dess. Jag tog lite mer information och läste ut kinesisk Falun Gong som jag inte hade kunnat läsa ut för ett år sedan.

Jag började sedan läsa Zhuan Falun. Efter att ha läst halva boken gick jag till polisen och anmälde mig för de orätta saker jag hade gjort. Poliserna var väldigt förvånade. Här anmälde jag mig självmant, när det brukar vara de som spårar upp brottslingar.

Jag började utöva mer och mer. Jag läste ut Zhuan Falun, gick niodagars videokursen. Under min tid som utövare har min hälsa förbättrats avsevärt. Jag sover bättre, känner mig väldigt lugn och harmonisk, och ibland kan bekanta knappt känna igen mig.

Jag förstår hur viktigt det är för världen att få veta om de grymheter som pågår i Kina. Jag hoppas att alla kommer att göra sitt bästa för att hjälpa till att stoppa denna brutala förföljelse av Falun Dafa och dess utövare.

Jag försöker så ofta jag kan att sprida sanningen genom olika aktiviteter. När jag ser hur mycket utövare i Kina har betalat för sanningen, faller tårar nerför mina kinder. När tårarna har slutat falla, känner jag hur Shan [Barmhärtighet, Välvilja] har växt i mitt hjärta.