Minnen från den tid då Mästare Li föreläste i Qiqihar i Heilongjiangprovinsen

Mellan 16 juli och 23 juli 1993 gav Mästare Li en serie Falun Dafa-föreläsningar i Qiqihar i Heilongjiangprovinsen. Jag var lyckosam nog att få närvara. Under dessa dagar inträffade många rörande händelser. Jag skulle här vilja dela med mig av några av dem med er.

Jag blev mycket berörd när jag såg Mästaren i salen. Trots att jag aldrig hade utövat qigong bestämde jag mig för att jag måste lära mig den här metoden. Mitt sinnestillstånd vid den tiden är svårt att beskriva med ord.

Under tiden kursen pågick fick vi veta att Mästaren precis hade hållit en kurs i en annan stad och ursprungligen hade planerat att åka tillbaka till Changchun i Jilinprovinsen (Mästarens hemstad). Det kinesiska qigongsamfundet för vetenskap och forskning bestämde emellertid då att anordna en qigongkonferens i Qiqihar och de bjöd in Mästare Li att komma dit eftersom de alla visste att Falun Gong var bra. Mästare Li ställde in sin ledighet och kom till Qiqihar. Eftersom kursen inte funnits med tidigare i schemat och då kursen i Peking redan hade slutförts, så kunde kursen i Qiqihar bara pågå i sju dagar. Mästaren sade: ”Innan jag kom till Qiqihar skickade jag många Falun för att leta efter dem som har ödesförbindelse med Dafa. Alla har kommit hit på grund av sin ödesförbindelse. Därför borde alla särskilt värdesätta denna möjlighet.”

I slutet av den första kursdagen började det plötsligt att regna. Eftersom ingen hade tagit med sig paraply eller regnrock tog alla skydd för regnet vid ingången till byggnaden. Det var en kaotisk scen. Mästaren gick då ut. När vi såg Mästaren lugnade vi alla ner oss. Mästaren tittade upp i skyn med ett leende och sade till alla: ”Det kommer att sluta regna om en liten stund. Oroa er inte. Ni kan gå hem nu.” Snart lättade regnet och upphörde sedan. En utövare ringde efter en taxi och ville att Mästaren skulle få skjuts tillbaka dit han bodde. Mästaren insisterade dock på att inte ta en taxi och sade till utövaren: ”Bry dig inte om det är du snäll. Det är mycket snällt av dig, jag vet det. Men det finns ingen anledning att slösa med pengar.” Mästaren gick sedan ensam tillbaka till stället där han bodde.

Sjudagarskursen tog slut väldigt fort. Mästaren var tvungen att skynda sig tillbaka till Peking samma kväll som kursen var slut för att kunna genomföra nästa föreläsningsserie. Utövare rusade till järnvägsstationen för att säga hej då till Mästaren. När jag och en annan utövare såg Mästaren sade han: ”Det är sent nu. Varför kom ni ändå hit i regnet?” Sedan sträckte han ut handen och skakade hand med oss. Vi blev mycket berörda. Mästaren sade till en lärjunge som satt bredvid honom att köpa biljetter till oss så att vi kunde vistas på perrongen. Faktum är att vi kunde komma ut och in på stationen utan biljetter genom att visa upp våra ID-kort eftersom vi båda hade polisuniform på oss. Vi visste att Mästaren tog ut de lägsta avgifterna för sina kurser och måste ha haft mycket utgifter när han reste landet runt för att föreläsa. Ändå spenderade Mästaren sina egna pengar på att köpa biljetter till oss. Vi kände oss mycket obekväma över detta. Men vi insåg djupt inne i oss att Mästaren lärde oss hur man skulle vara som utövare, hur man skulle uppnå en utövares standard. Mästaren föregick hela tiden med gott exempel för oss med sina egna gärningar. Jag minns att Mästaren sade till oss: ”Ni är fortfarande unga. Ni måste utöva Dafa väl till slutet. Just nu vet ni kanske inte hur värdefull Dafa är men ni kommer att veta om två eller tre år."

Tåget kom fram till stationen. Först då kom vi på att Mästaren och de lärjungar som reste runt med honom i landet bar med sig många Dafa-böcker och material. Var Mästaren än föreläste tog han med sig böckerna och materialet. Väskorna med böckerna var mycket tunga till och med för unga lärjungar som vi. Mästaren och de lärjungar som reste med honom bar dock med sig böckerna och materialet överallt i landet för att sprida Dafa året runt. Vi kan bara föreställa oss hur tufft det var under den processen.

Tåget lämnade långsamt stationen. Mästaren vinkade till oss hela tiden. Mitt hjärta var omskakat under lång tid efter att jag sett tåget åka iväg.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/12/16/55626.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/11/29/90294.html