Vad min pappa, som är polis, gjort

Efter det att min mamma började utöva Falun Dafa 1995, blev gruppövning, Fa-studier och konferenser för erfarenhetsutbyte en viktig del av hennes liv. Min pappa och jag var mycket glada över att hon blev snällare och friskare för varje dag. Fastän vi inte utövade själva, inspirerades vi av Falun Dafa och min mammas ansträngning att leva enligt principerna "Sanning, Godhet och Tålamod" och vårt liv var lyckligt.

Den 25 april 1999 hörde min mamma att utövare från Tianjin hade gripits och hon ville vädja tillsammans med andra utövare. När min pappa fick reda på det, uppmuntrade han henne att åka till Peking, men bad henne att hon skulle vara försiktig, då han fortfarande mindes tragedin på Himmelska Fridens torg 1989. Då han oroade sig för hennes säkerhet, körde han henne på sin cykel den natten till järnvägsstationen och försäkrade sig också om att hon var tillsammans med andra utövare som skulle dit.

Efter den 25 april 1999, blev situationen på den lokala övningsplatsen värre, med poliser som kom och avbröt eller ordnade så att människor från bostadsområdet spelade rockmusik på hög volym i närheten. De grävde till och med hål eller spred ut stora stenar på marken, så att det inte skulle finnas någon plats för utövarna att göra den sittande meditationen. Detta gjorde min pappa mycket upprörd, så han gick med på att följa med mig, för att ta reda på vem som var ansvarig. Nästa dag medan många gjorde övningarna, började en grupp som dansar "yanko" spela mycket hög musik, de trängde sig in på övningsplatsen och började rulla runt och hoppa omkring bland utövarna. Då sade min pappa till dem, "alla kommer hit för att öva och då ni inte var här först, är det ni gör fel." En utövare som fanns i närheten berördes och sade till honom, "tack så mycket för din förståelse!" Andra hade emellertid kommit för att störa och ville inte lyssna på honom. Andra som passerade höll med om att det hade gått alldeles för långt.

På morgonen den 20 juli försvann många assistenter från övningsplatsen och mycket falsk propaganda cirkulerade överallt. Den dagen åkte min mamma till Peking tillsammans med andra utövare för att vädja, men de fördes bort av polisen strax efter att de kommit till järnvägsstationen. När min pappa fick reda på det, tog han på sig sin uniform och fick ut min mamma och många andra utövare. Trots att situationen förvärrades och han inte är någon utövare, har min pappa sedan dess ansträngt sig mycket för Fa-upprätandet och för att hjälpa Falun Dafa-utövare. När det ännu var mörkt och många människor hade samlats i vårt hem, sade min pappa lugnt, "det här måste vara ett misstag av dem på hög nivå, så ni skall inte vara alltför oroliga eller göra saker i blindo." När fabricerat material en dag flödade överallt, kommer jag ihåg att min pappa sade till utövarna, "ni har inte fel, det är bara det att någon är rädd för att förlora sin makt på grund av att det finns så många utövare. Då de började lite på min pappa, blev vårt hem en viloplats för dem och de kände värmen. Jag är också glad och stolt över min pappas förnuft och klara förstånd, trots en hård och farlig miljö.

Under de följande dagarna började människor på min mammas arbetsavdelning att fokusera på henne och skickade ständigt personer för att bevaka vårt hem. Vid flera tillfällen fördes hon nästan bort, men min pappa bad dem vänligt att vara klara i sinnet beträffande vad som är rätt och fel och inte bli politiska syndabockar på grund av tillfällig förvirring. Senare varnade polisen och 610-byråns tjänstemän min pappa om att de skulle skicka min mamma till en hjärntvättsklass om hon inte gav upp Falun Dafa. Han sade strängt till dem, "hur vågar ni förfölja dessa obeväpnade vanliga människor! Vilken sorts tjänstemän är ni? Vem gav er den här rätten?" De var rädda för hans upprätthet och under en lång tid vågade ingen störa oss.

Den 1 oktober 2000 åkte min mamma och min moster, som också är utövare till Himmelska Fridens torg i Peking för att vädja. Efter att de kommit tillbaka, hölls båda två i interneringsläger. Andra familjemedlemmar trodde att min pappa visste om detta och medvetet skyddade dem. Istället för att säga att regeringen gjorde fel, som grep dem, så skyllde de på honom, trots att han alltid hade varit på deras sida och inte hade vetat om att de skulle åka till Peking. Han bad de andra familjemedlemmarna att tänka över varför min mamma och moster ständig försökte vädja, hur deras sinnen och kroppar hade förändrats sedan de började utöva Falun Dafa och hur mycket lycka det hade tillfört familjen.

Efter att polisen genomsökt många utövares hem 2001, ville de som hade förlorat sina hem, skapa en plats för material, så att man kunde klargöra sanningen och avslöja förföljelsen. Då det var mycket farligt, tänkte de på vårt hem. Då det inte fanns några pengar till att köpa en dator, för att skapa material, så lånade min pappa en dator från sin arbetsplats. Han sade, "dessa Falun Dafa-utövare är verkligen fantastiska. De har gjort så mycket, men det jag gör är ingenting." Varje dags spreds material från vårt hem och det gjorde att många som blivit lurade fick reda på sanningen. Samtidigt så sov och åt många utövare i vårt hem. Fastän min pappa var mycket upptagen på jobbet, lagade han ändå mat till flera personer. Många kände till hans stöd och kallade honom "storebror".

När CCTV rapporterade om den iscensatta självbränningen på Himmelska Fridens torg, såg hela min familj det på TV tillsammans. Min mamma sade genast att det måste vara ytterligare en arrangerad situation och inte skulle tas på allvar. CCTV:s rapport var emellertid så förgiftad att till och med min pappa trodde att några få personer hade gått till ytterligheter. När utövarna till slut fått en sanningsklargörande CD, så såg min pappa den och han förstod genast. Han blev mycket arg över att regeringen hade spridit en sådan avskyvärd lögn och det var en skam för det kinesiska folket.

Under flera år klargjorde min pappa sanningen för sina kollegor och medarbetare, vare sig de var poliser eller regeringstjänstemän och han hjälpte min mamma att klargöra sanningen, dela ut flygblad och hänga banderoller på gatorna. Ibland gav han pengar som hjälp och vid helgdagar köpte han ibland ris och mjöl till andra utövare. Trots att många berömde honom, tyckte han bara att han gjorde det han skulle. En gång sade han tårögt till mig, "jag är djupt rörd av utövares beslutsamma och starka vilja och deras obändliga vilja".

Jag har aldrig tidigare skrivit om vad min pappa har gjort. Jag tror inte att jag på ett lämpligt sätt kan beskriva de lovord han gav Falun Dafa, hans beundran för utövare och sina stora ansträngningar för dem.

Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/11/25/89963.html
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/12/26/55972.html