Fastän han har lämnat oss, kan jag fortfarande se hans lugna ögon

Det var en oförglömlig händelse. Vi hade arresterats tillsammans. På väg till arbetslägret var jag så rädd att mina ben skakade. Jag hade hört att människor hade dödats där. Det var mörkt och fastän han inte kunde se, lade han försiktigt sin hand på min som om han visste vad jag kände.
Han betraktade mig tyst. Jag kunde känna hans starka, osjälviska upprätta tankar och snart kände jag mig lugn. Han visste att jag inte var nervös längre. Han höll hårt om min hand.
Nästa gång jag såg honom var hans händer inte längre förmögna att röra sig. Men hans ögon, var fortfarande lika lugna.

”Tvivlade du någonsin”? frågade jag. Han svarade, ”Jag har aldrig tvivlat på Mästaren och Dafa”. ”Jag har inte gjort mycket för Dafa, men ändå är jag redan på väg härifrån”.

På grund av tortyren han fick utstå har han lämnat oss, men jag kan fortfarande se hans lugna ögon.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/4/11/20851.html