På grund av att jag brukade arbeta på en skola, lurade distriktets utbildningskommitté mig att gå i deras hjärntvättsklass; de försökte få mig att ge upp min tro på Falun Dafa. Två veckor senare, när de upptäckte att deras hjärntvättsklass var värdelös, skickade de mig tillbaka till skolan för att sätta mig i husarrest. Under dagtid höll skolans personal mig under sträng bevakning. På natten kom tjänstemän, högre upp än direktören, för att bevaka mig; de följde mig överallt, oavsett om jag gick för att äta middag eller på toaletten. Jag förbjöds att utöva Falun Gong eller att besöka min familj. I själva verket hade de berövat mig alla mina rättigheter - de som en människa borde ha. Varje dag upprättade de ett falskt protokoll som de rapporterade till sina överordnade. De tvingades även skriva om mitt så kallade ”framåtskridande” i hjärntvättsprocessen. Inte vid något tillfälle samarbetade jag med dem och de fick snart ge upp. Efter att ha kvarhållits illegalt i 26 dagar fick de släppa mig fri, utan villkor.
1999 gick jag för att vädja i Beijing. Trots min förhoppning om att kunna utöva mina grundläggande rättigheter som medborgare, genom att rapportera sanningen om Falun Gong för myndigheterna och berätta att Falun Dafa är bra, vägrade de att lyssna på mig och de spärrade in mig i min provins förbindelsecentral i Beijing. De informerade mig om att rektorn på min skola och lokalpolisen skulle föra mig tillbaka. Som en medborgare i deras land är det min grundläggande rättighet att kunna vädja till myndigheterna. Enligt vilken lag skulle jag då kunna utlämnas som en brottsling?
Tong Jiping (rektorn på min skola), en man vid förnamn Liu, och Liu Xiangdong, en polis från den lokala polisstationen, flög till Beijing för att föra mig tillbaka på grund av att jag vädjat. Medan de var där bodde de på lyxhotell och roade sig i Beijing—allt på min familjs bekostnad (som de förutsatte skulle betala).
Senare, när jag fängslats på Harbins andra interneringscenter, kom en vakt vid namn Zuo Miao på mig när jag lärde en fånge utöva Falun Gong, under renhållningssysslorna. När Zuo fick se detta, svor han våldsamt åt mig och bestraffade mig fysiskt i mer än två timmar den eftermiddagen, tills min cellvakt gick emellan. Jag släpptes inte fri förrän jag hade varit illegalt fängslad i 35 dagar (vilket överskred den interneringstid som var planerad från början). När min familj kom för att hämta hem mig tvingade en man med förnamn Song från Daolidistriktets utbildningskommitté min familj att betala en depositionsavgift om 5000 Yuan innan han signerade frigivningsdokumenten. Allt som allt tvingade de till sig ungefär tio tusen Yuan från min familj, vilket orsakade dem enorma svårigheter. Jag behandlades så orättvist bara på grund av att jag ville säga några ärliga ord till myndigheterna. Hur kan man tala om mänskliga rättigheter i Kina? Var finns det lag och rättvisa i vårt land?
I juli det året begav jag mig åter till Beijing för att vädja. När jag kom dit fördes jag till Qianmens polisstation på grund av att jag visade upp en Falun Gong-fana på Himmelska fridens torg. Den kvällen skickades jag till polisstationen i Tongzhou, där de onda poliserna satte mig i en järnbur och tvingade mig att huka på det våta cementgolvet hela natten. De förhörde mig på den andra dagen och försökte få fram mitt namn och min adress. På grund av att jag vägrade berätta för dem slog de mig och bankade mitt huvud våldsamt mot väggen. Jag skulle hellre ha dött än att berätta någonting för dem, så de höll mig fängslad i två dagar och förde sedan över mig till Langfang.
Polisen i Langfang satte handbojor på mig, tvingade in mig i en polisbil och tog mig till säkerhetsbyrån i Xianghe. Senare fördes jag tillbaka till Harbin och fängslades i det andra interneringscentret igen. Tack vare mina släktingar och vänner kunde jag lämna det helvetiska fängelset 10 dagar senare.
Före den kinesiska nyårsaftonen år 2000 kom 5 onda poliser från Zhenyanghes polisstation hem till mig. De sökte igenom mitt hem med våld och förde mig till polisstationen. Zhuang Zhiming, Liu Xiangdong och några andra onda poliser hotade att fängsla mig, om jag vägrade tala om varifrån Falun Dafa-materialet kom. Jag vägrade samarbeta. Efter att ha varit fast där i 7 timmar, släppte de mig plötsligt utan orsak.
När jag kom hem var klockan 03:00 och jag hade inte sovit länge innan ett telefonsamtal från utbildningskommittén väckte mig. De talade om för mig att jag måste inställa mig till ännu en hjärntvättsklass senare samma dag. Jag tänkte att jag inte skulle låta ondskan få ta mig igen, så jag lämnade mitt hem och har varit hemlös sedan dess.
Här skulle jag vilja ställa några frågor: Vem orsakade oss den här katastrofen—oss godhjärtade utövarna? Vem vill föra människor till döden? Det är det ondskefulla gänget som leds av Jiang Zemin och Luo Gan som har fabricerat, bedragit och lurat människor. All deras propaganda, såsom deras uttalanden inför världen ”Den bästa perioden i Kina för mänskliga rättigheter” eller ”Som representanter för människornas grundläggande intressen” etc., är inget annat än lögner avsedda att lura människor i hela världen.
Vi skulle vilja vädja till människorättsorganisationer, regeringar i världens länder, stora organisationer och alla goda människor att erbjuda hjälp åt Falun Gong-utövare i Kina. Vi borde engagera oss och göra en insats för att stoppa terrorismen som Jiang och hans gäng ägnar sig åt mot Falun Gong-utövare. Stoppa förföljelsen och dödandet av Falun Gong-utövare! Upplös den onda "610-byrån"! Hjälp till så att mördarna och ogärningsmännen får sina straff i enlighet med lagen.
Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/1/15283.html
Kinesisk version tillgänglig på http://minghui.ca/mh/articles/2001/10/25/18558.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...