Sommaren 1995 var min syster 16 år. Plötsligt en dag den sommaren kände hon smärtor i nacken och hennes fingrar domnade bort. Smärtan var så svår att hon inte kunde hålla tillbaka sina tårar. I mars 1997 började min systers fingrar att domna bort igen. Förlamningen spred sig till ryggen och blev alltmer allvarlig. Sjukdomen upptäcktes på lokalsjukhuset när hon genomgick ett magnetröntgen. Testresultatet visade på en tumör av ett sädeskorns storlek mellan fjärde och femte ryggkotan. Läkaren sade till mina föräldrar att sjukuset inte hade resurser att göra en behandling utan att de skulle söka till sjukuset i Peking. Mina föräldrar blev då mycket oroliga.
Den 8 april 1997 fick vi remiss från det lokala sjukhuset till Xuanwu-sjukhuset vid huvuduniversitetet för medicinsk forskning i Peking, ett nationellt känt sjukhus som specialicerat sig på behandling av neurologiska och inre sjukdomar.
När de kom till sjukhuset blev hon undersökt av experter. Resultatet meddelades. Läkaren frågade min mor varför inte min far var med. Min mor svarade att min far inte var frisk, att han led av en hjärtsjukdom och att han haft en blodpropp i hjärnan. Läkaren svarade att min systers tillstånd var allvarligt och att han var orolig för att min mor inte skulle kunna ta ett beslut ensam. Han rådde oss att min far skulle komma till sjukhuset för att diskutera olika behandlingsmetoder för min syster. Utan något annat val kom min sjuke far till sjukhuset i Peking.
Läkaren mötte upp min far och berättade för honom att min systers chanser att tillfriskna var minimala. Inte nog med att tumören klämde mot en nervförgrening, den klämde dessutom mot en nerv till andningssystemet. Därför var hennes andning ansträngd. Läkaren klargjorde att om nerven till andningsorganen skadades skulle hon inte lämna operationsbordet levande. Läkaren trodde inte att en operation skulle lyckas. De hade aldrig haft ett fall som detta. Det var en svår situation för min syster.
20 dagar senare föreslog läkaren på Xuanwu-sjukhuset att vi skulle ta hem vår syster, eftersom hon inte såg sjuk ut och hon fortfarande kunde röra på sig. Läkaren trodde emellertid att eftersom tumören växte skulle min syster snart bli förlamad. Läkaren sade att när det skedde skulle vi ta henne tillbaka till sjukhuset. Läkare ansåg att det skulle vara flera fördelar med att göra så. Först och främst skulle inte patienten dö plötsligt utan skulle få längre tid att leva. I andra hand skulle mina föräldrar slippa sörja ett plötsligt avlidet barn eftersom min syster då skulle bli sängliggande ett tag. Även om en operation senare skulle misslyckas skulle sorgen bli mindre för familjen och om operationen skulle lyckas skulle vi skatta oss mycket lyckliga. Modern medicinsk teknik skulle inte kunna bota min systers sjukdom även om vi hade mera pengar skulle inte det göra någon skillnad.
I maj år 1997 kom mina föräldrar och min syster hem för att hjälplöst bara vänta. Precis som läkaren förutspått kunde min syster efter en tid inte lämna sängen. Mina föräldrar som var cirka 60 år tog hand om min syster och hennes dagliga behov. Min syster kunde endast tala lite grann och lyfta sina händer. Hennes andning blev allt mer ansträngd. Situationen var mycket kvalfull för både min syster och mina föräldrar.
Mina föräldrar gav inte upp, de fortsatte att söka efter ett sätt att göra min syster frisk. De provade att närma sig traditionell kinesisk medicin för att behandla hennes sjukdom. Min syster tog också olika mediciner. Men ingenting hjälpte. Hennes tillstånd blev bara sämre för var dag som gick.
En dag fick jag ett brev från en av mina far/morföräldrars bröder. I brevet rekommenderade han Falun Gong och han sade att Falun Gong var enda chansen för min syster. Fulla av hopp började mina föräldrar att nästa morgon leta efter en övningsplats för Falun Gong. De träffade några Falun Gong-utövare, lånade ett kassettband med övningsmusik och hittade en övningsplats. Min syster började att lyssna på inspelade föreläsningar av läraren.
Ett mirakel inträffade omedelbart: hennes ansträngda andning blev normal igen. Mycket snart kunde hon vända bandet alldeles själv. På tredje dagen kunde hon mirakulöst resa sig upp. Familjen var överväldigad. Tre dagar senare klarade hon att ta sig ur sängen och gå på toaletten. På sjunde dagen gick min far förnöjt till övningsstället och lärde sig övningarna. Det tog honom två morgnar att lära sig övningarna. På nionde dagen började han lära min syster övningarna. När de gjorde den fjärde övningen kunde min syster nå nedanför knäna med sina händer. Min far sa att hon skulle anstränga sig till det yttersta men hon klarade det ändå inte. Dagen därpå (andra gången hon gjorde övningarna) klarade hon att nå med händerna ända ner. Sjunde dagen hon gjorde övningarna sa min syster att hon ville gå till övningsplatsen. Mina föräldrar oroade sig över hennes rörlighet. Min syster sa att det skulle gå bra och att hon kunde gå en liten bit och sedan vila ett tag. Hon steg upp klockan 04:30 nästa morgon och hon gick till övningsplatsen utan att stanna. När de kommit fram var mina föräldrar så förvånade att de inte visste vad de skulle säga. Alla dessa mirakel som skedde var ofattbara. De skedde dock. Min syster var så rörd att hon inte kunde hålla tillbaka sina tårar. Hon överlevde tack vare Falun Dafa som gav henne en andra chans att leva. Falun Dafa gav ny lycka till min familj. Ingen i familjen visst hur vi skulle kunna visa vår tacksamhet till Läraren. Min far köpte Dafa-böcker och inspelade föreläsningar av Läraren och han började att utöva Falun Gong tillsammans med min syster.
Senare började även jag och min mamma att utöva och vi var omslutna av Buddas gränslösa nåd.
Förr fungerade inte min fars hjärta som det skulle. Han tog ofta hjärtmedicin. 1992 fick han en blodpropp i hjärnan. Vid ett tillfälle blev han tvungen att läggas in på sjukhus i några månader. Hans tillstånd var inte bra. Efter han börjat utöva Falun Gong behövde han inte längre ta några mediciner, eftersom blodproppen i hjärnan försvann. I samband med miraklet som hände min syster, var hela vår familj obeskrivligt lycklig. Varje gång vi nämnde Lärarens barmhärtighet blev vi så rörda att tårarna flödade över. Det är svårt att beskriva känslorna vi hade.
Idag har min syster återgått till arbetet på företaget hon arbetade på. Hon är gift och har barn. Hennes familj lever ett lyckligt och fullgott liv. Många av våra vänner känner till miraklet. En gång var en av mina vänner bröllopsvärd för ett brudpar. På festen hörde han hur någon talade illa om Dafa, då klargjorde min vän fakta för den personen. Han sade, "En gång var min väns syster förlamad men efter att hon lärt sig Dafa kunde hon resa på sig. Jag såg detta med mina egna ögon. Det du ser på TV är påhittat." År 2003 var han värd på min systers bröllop. Min far sa följande på bröllopet, "Till min dotters nya liv, alla vet vem jag har att tacka." Det stämde, alla på bröllopet visste det. Det var Lärare Li Hongzhi som räddade min syster. Det var Falun Dafa som gav min syster ett annat liv. På grund av detta, kunde familjen och vänner träffas och fira bröllopet.
Jag skriver vår berättelse för att dela våra erfarenheter och för att berätta för människor, "Falun Dafa är bra, Falun Dafa är en upprätt väg." Vi vill dela Falun Dafas godhet med alla godhjärtade människor i denna värld. Falun Dafa har gett så mycket lycka till min familj. Vi önskar också att de som vilseletts av Jiang och hans följeslagares lögner, kommer att se igenom fabrikationerna och vakna upp snabbt. Endast då kommer man som vi att få samma stora himmelska lycka, av Dafa.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2005/2/2/57101.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/1/14/93498.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.