Ett tolvårigt barn: "Vem kan rädda min pappa?"

Mitt namn är Mu Junyi. Jag är 12 år och går i sjunde klass. Min pappa är Mu Feiming och min mamma är Liu Linrong.

Vi var en lycklig familj som bodde i byn Yongxing, Shuanglius län, staden Chengdu i Sichuanprovinsen. Min pappa arbetade som lärare vid Yongxings lågstadieskola och var väl respekterad av andra.

Min pappa utövar Falun Gong och efter att förföljelsen börjat så sparkade hans skola honom. Vår familj förlorade då inkomstkällan. Min pappa var tvungen att åka in till staden och ta ett kroppsarbete for att kunna tjäna lite pengar.

Även då trakasserades han av den lokala polisen. De försökte tvinga honom att bli "reformerad", men han gav aldrig efter. Han reste ofta for att besöka familj och vänner och han tog alltid med sig sanningsklargörande CD-skivor som han kunde ge bort, så att andra kunde få reda på fakta om Falun Gong och förföljelsen. Nästan alla i vår by hade sett den klargörande Video-CD:n, inklusive sanningen om den arrangerade "självbränningshändelsen".

Varje dag saknar jag min pappa väldigt mycket. Han är en sådan god människa, jag förstår inte varför han måste uthärda så mycket svårigheter och fara.

För några veckor sedan blev min far inspärrad vid Shuanglius läns Yongxing äldreboende i Sichuanprovinsen och vi tillåts inte att besöka honom. Han förföljs och vi vet inte om han fortfarande lever.

Plötsligt förlorade vår familj sitt uppehälle. Jag är mycket rädd. Jag har inte varit så här rädd på många år. Min mor är också mycket ledsen och vi vet inte vad vi ska göra. Jag vill verkligen gå till skolan, men vi har inte pengar till skolavgiften. Det är också svårt för våra anhöriga att hjälpa oss. De behandlar oss som brottslingar till följd av all anti-Falun Gong-propaganda. Jag vill helt enkelt bara rädda min far, jag älskar honom. Tjänstemännen tog iväg honom och nu känner jag mig så ensam.
Människor runtomkring oss verkar vara sa spända gentemot oss. På grund av propagandan, fortsätter de att "skylla på" min far och anklaga honom. Jag var på väg att gråta, men jag visste att jag inte borde. Jag behöver fortfarande söka efter hjälp, annars kanske pappa... Så länge jag fortsätter mina ansträngningar, kan min pappa ha hopp. Jag bryr mig inte om att inte kunna gå till skolan eller om jag har någon mat att äta, det enda jag vill är att pappa släpps fri och att han ska kunna få andas fritt.

Jag vet att jag riskerar stor fara genom att säga detta.

Snälla ni, hjälp mig rädda min pappa!

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2005/2/6/57246.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/1/26/94268.html