I januari 1999 besökte jag min vanliga klinik för att träffa en ny terapeut, som förhoppningsvis skulle kunna hjälpa mig med mitt tillfrisknande från ett flertal trafikolyckor som jag varit med om och även med andra kroniska hälsoproblem. Läkaren var en licencierad akupunktör från Kina. När vi går igenom min historia så frågar han mig, "Varför tror du att du har varit med om så många bilolyckor?" Jag svarade med ett litet skämt som jag några dagar innan kommit att tänka på: "Jag vet inte, kanske jag var advokat hos ett försäkringsbolag i ett tidigare liv".
Istället för att le eller skratta som de flesta väl skulle ha gjort, tittade han bara lugnt på mig och frågade: "Tror du på tidigare liv?" Vid denna fråga så tittade jag ner och tänkte efter i några sekunder. "Jag avfärdar det inte", svarade jag. Vi övergick till att prata om andra saker, men han hade sått ett frö inom mig som skulle spira fram till våren.
Söker
Min läkare berörde en fråga bortom den fysiskt observerbara världen. Under hela mitt liv hade jag girigt sökt efter sanningar, kunskap och förståelse. Jag hade följt många vägar och jag hade lärt från många lärare som ofta hade kommit i min väg via böcker. Jag sökte efter lösningar och sätt att förbättra mig på. I början av -99 kom jag till ett sanningens ögonblick, då det otvetydligt och klart visades för mig att jag hade sökt svaren på fel ställen och att jag behövde öppna mig inför vem eller vad som hade försökt att ge mig ett budskap under ett antal år.
Mitt sökande genom livet finns inom tre kategorier. Jag har velat förbättra och öka;
1. Min hälsa och mitt välbefinnande.
2. Min kunskap om människans natur och världen som vi lever i.
3. Min förståelse om mitt livs högre mening och syfte och om livet i allmänhet.
Om några minuter kommer jag att berätta om olyckan, som förändrade var jag sökte efter svar. Jag ska inte fortsätta att hålla er i spänning om det som "överbevisade" mig: utövandet och kultiverandet inom Falun Dafa har hjälpt mig så oändligt mycket och ofattbart inom alla de tre områden som jag ville förbättra mig i. Bortom all förväntan och konventionellt tänkande.
Bästsäljaren "Aerobics" fick mig att bli inspirerad till att bry mig om min kondition och hälsa när jag läste den som ung. Jag började motionera, var på skolans idrottsplats och cyklade i terräng och sprang regelbundet – och njöt av det – under ca 16 år, tills några oförklarliga fotproblem tvingade mig att att sluta. Fotproblemen och andra konstiga fysiska symptom fick mig att bli intresserad av näringslära, traditionell kinesisk medicin och andra metoder att förbättra hälsan och att må bra. Jag ägnade mig åt dessa metoder med kraft och frenesi.
Ett mönster av olyckor framträdde i början av -92, som kostade både mycket tid, pengar och energi. Minst en gång per år mellan -92 och -98 blev min kropp omskakad och tilltygad i kollisioner då den bil jag färdades i var inblandad i kollisioner. Två bilar som jag körde blev totalkvaddade. Efter ett flertal whiplashhändelser ådrog jag mig skador på ryggraden som sades vara bestående. Under sju år var jag en regelbunden patient hos kiropraktorer, som prövade oräkneliga sätt, terapier och behandlingar av alla möjliga slag, för att komma åt mina besvär.
Jag har länge ansett att det inte finns något som är rena tillfälligheter i en människas liv och jag förstod efter några av dessa händelser att det fanns ett mönster och ett budskap i dem till mig. Till min frustration så listade jag inte ut betydelsen, även om jag anade att det rörde sig om något viktigt och djupt i mitt liv, förmodligen något som var själsligt/andligt angeläget. Mitt försäkringsbolag fortsatte att ge mig "försiktig förare-rabatt", deras sätt att säga att andra "oturliga" krafter utom min kontroll verkade och att jag själv inte var en dålig förare! Så detta mönster av olyckor får ett samband till två områden relaterade till självförbättring, hälsa och större förståelse om livet.
Innan jag kommer in på det tredje området vill jag nämna lite om det andra, i mitt förflutna; det om att öka min kunskap om mänskligheten och världen. Mitt intresse för vetenskap började när jag som barn läste om dinosaurier, biologi, astronomer och om uppfinnare. Mina föräldrar gav mig ett mikroskop och ett teleskop som presenter, men jag avslutade med engelska som huvudämne på högskolan. Jag tyckte att studera litteratur och poesi var en intessantare och mer givande väg än psykologi för att utforska och förstå mänskigt beteende. Men jag läste även geologi, fysik och matematik, vilket undveks av mina vänner som läste engelska. Efter att den vanliga utbildningen avslutades, fortsatte jag med att utbilda mig och gå kurser inom ett brett område, allt för mitt sökande efter kunskap och förståelse om människor och min omvärld.
Vad det gäller det tredje området, avseende att förstå frågor om livets mening och syfte, läste jag både före, under och efter min högskoletid även filosofi och religion. Min uppväxt var katolsk, och jag utövade denna trosinriktning regelbundet tills jag var nästan 30, en religiös grund som jag värdesätter högt. Jag bodde och arbetade i Thailand i två år, där Theravada-buddism är en del av vardagen. Två böcker som starkt påverkade mitt sätt att tänka var "Fysikens Tao" och "Zen och konsten att sköta en motorcykel", båda diskuterar kring begrepp rörande synsätt om tillvaron inom österländskt tänkande i relation till det moderna i väst. Jag tittade på olika andliga och metafysiska vägar, men någonstans på vägen så insåg jag att jag hade förlorat förmågan att höra Guds röst. Långt innan jag fyllt 40 så var jag andligt på drift. Jag hade fler frågor än någonsin och jag kunde aldrig fullt ut acceptera svaren som givits. Jag avser då framför allt "den stora frågan" som vi alla väl ställer oss någon gång: "Var kommer vi ifrån? Varför är vi här? Vad händer när vi dör?"
Finner
I efterhand så ser jag på alla dessa erfarenheter och vägar som jag har prövat, som förberedelser inför det som ledde mig till ett centralt ögonblick i mitt liv. Den 15 mars -99, skulle jag i rusningstrafiken på kvällen korsa en gata i centrala Minneapolis. I ögonvrån såg jag en förare som tillfälligt blev bländad av solen när han svängde åt höger, mot den övergång där jag befann mig. Han såg mig inte förrän jag redan var ovanpå bilens motorhuv, en meter ovanför marken och hjälplös. Han stannade tvärt och jag föll i gatan. Jag vet fortfarande inte vem av oss som var mest förskräckt efter händelsen, han eller jag, men han tog mig till sjukhuset och väntade medan jag fick ena armen och nacken röntgad. De fysiska skadorna inskränkte sig till ytterligare en whiplashskada i nacken och nio stygn på armbågen.
Den fysiska smärtan var inget i jämförelse med hur omskakad jag var inombords. "Vad vill det här säja mig?" Så gick mina tankar. Jag visste att jag måste göra förändringar, kände inte till vad för slags, men förstod att jag måste öppna mig oavsett budskapets mening vilket jag ännu ej förstått. Två dar senare, träffade jag min akupunktör på en sen tidigare avtalad tid. Medan jag låg på britsen talade vi återigen om hur det kom sig att jag varit med om så många olyckor. Jag nämnde att det kanske hade något att göra med mitt hus, för olyckorna började efter att jag flyttat in där –92, jag råkade t o m ut för en olycka med en hyrd skåpbil medan jag flyttade in, och jag hade jobbat med feng shui i huset för att se om det kunde få saker i mitt liv att förändras. Han sa att han praktiserade en form av qigong som gav honom säkerhet oavsett var han bodde och vi började lite "försiktigt" samtala om qigong och dess historia.
Jag hade endast en vag uppfattning om vad var för något och insåg inte att det innefattade fysiska övningar. Han skrev ner adressen till den lokala Falun Gong-hemsidan på sitt visitkort, och jag tog en titt på den ett par dar senare. Han föreslog att jag kanske kunde läsa en av böckerna, jag kom ihåg att titeln började på "Z", och att försöka läsa ett kapitel om dagen tills jag var klar.
Vad jag läste på hemsidan tycktes vara annorlunda det jag tidigare läst. Det var ett kraftfullt och auktoritativt uttryck, men var även ett uttryck för omtänksamhet. Det verkade som att jag fylldes av elektricitet medan jag läste och jag bestämde att jag sett tillräckligt för att beställa en bok via internet och kanske få med den till en veckas familjesemester i Florida. Det var enligt leveransvillkoren så att jag inte skulle hinna få boken innan jag skulle åka på semestern, men på något sätt, som av en ”tillfällighet”, levererades den i tid så att jag kunde ta med den till planet. Som jag sade tidigare, jag tror inte på tillfälligheter!
Under semestern med familjen i Florida började jag målmedvetet läsa Zhuan Falun. Jag förstod inte mycket av det jag läste, men för många av de saker som jag förstod fann jag mig säga, "Javisst. Ja-ja. Det är så sant! Ingen annan säger det så här men det är så här det verkligen är!" När jag fortsatte läsa gjorde jag kommentarer för mig själv som, "Ja, livet på den här planeten är verkligen förvirrat.... Givetvis, sinne och materia är (av) samma sak.... Precis, att studera alla grundskoleböcker får en inte till en högskolenivå."
Det hände även något fysiskt med mig under denna veckolånga semester. En kittling i näsan förvandlades till en 3-4 dagars ständigt rinnande näsa och dithörande nysningar, feber och orolig sömn. En kraftig allergi? En riktig förkylning? Det verkade inte vara något av det. Jag satte det då inte i samband med vad jag läst, men när jag efter semestern vid mitt nästa, och sista, besök på kliniken beskrev det för min akupunktör, fick han mig att förstå att det var en utrensningsprocess som var en direkt effekt av att ha läst Lärarens undervisning. Sedan sade han, "Du behöver inte mig längre," vilket jag så småningom förstod hela innebörden av.
Vad jag direkt förstod när jag läste Zhuan Falun var att det inte tillhör kultivering att beklaga sig, så jag nämnde inget till någon om mina akuta symptom efter att ha kommit tillbaks från semestern. Jag sade bara att jag hade haft en trevlig resa. "Ingen klagan och inget gnäll" är en princip jag haft sedan dess. Jag läste klart Zhuan Falun på 14 dagar, läste ett stycke varje dag, och innan jag var klar tänkte jag för mig själv, ”Detta är Sanningen, detta är Sanningen! Det är det här som jag nu måste göra”. Utan att ens ha sett övningarna, ha träffat mer än en Falun Dafa-utövare eller veta mer än det som stod i boken, beslöt jag mig för att betrakta mig som en genuin utövare. Jag hade funnit min bästa Lärare i denna bok, bättre än i alla andra böcker som jag lärt från genom hela mitt liv. Jag köpte boken, Kinesisk Falun Gong, innan jag skulle på en veckolång affärsresa i april och jag läste igenom den. Jag försökte lära mig övningarna själv, men insåg att om jag skulle vara en genuin utövare så behövde jag gå till träningsplats där det fanns andra.
Jag har inte berättat om det här för någon förut, men första gången jag gick till parken där vi tränar på söndagar kom jag flera minuter för sent, utövarna hade redan börjat träna och instruera nya. Jag var för blyg och hade inte modet att gå fram och prata med dem, så jag iakttog på håll när de under lång tid höll upp sina armar i den andra övningen innan jag åkte hem. Efter att ha lärt mer från böckerna så återvände jag en vecka senare och fick instruktioner från en erfaren utövare och jag har fortsatt att träna varje söndag sedan dess.
Förstår
Allt detta, om hur jag började med kultivering, ägde rum för över ett år sedan. Nu skulle jag vilja tala om några viktiga saker som jag lärt och gjort i min kultivering och med att förmedla Dafa, denna Stora Väg, till andra. Vår Lärare säger till oss, "Du ska vara strikt med dig själv, även om vi tillåter att du förbättrar dig succesivt”. (Zhuan Falun, sid 146). Vad beträffar min hälsa, fortsatte jag med att få kiropraktik och andra behandlingsformer under några veckor. Jag kunde i början inte helt förstå undervisningen om vad fysiska symptom egentligen innebar och kunde inte förstå hur jag på en gång skulle kunna sluta få behandlingar efter sju år, och med "kroniska skador" på kotpelaren. När min kiropraktor talade om att han i maj skulle flytta från delstaten, så föreföll det vara den vink jag behövde för att sluta med att lägga ner tid och energi på yttre saker, som näringstillskott och olika behandlingar. Så inom en månad från min kultiveringsstart, hade jag slutat med allt detta och jag har inte varit tillbaks på den kliniken sedan dess.
Läraren säger, "Vissa människor utövar efter hur sin känsla. Vad räknas din känsla som? Den är ingenting alls. Den genuina omvandlingsprocessen sker i ett annat rum och är extremt komplicerad…..", (ZF sid 48). Jag hade definitivt varit försjunken i och fixerad av min hälsa och av att må bra under åren innan och en av de tidiga viktiga "avslöjandena" i min kultivering var att hur jag mår inte alls är så viktigt i det stora hela, att vi är inte här för att leva fria från smärta, i lycksalighet och bevämlighet.
För icke-utövare är smärta och obehag en del av livets obevekliga process födelse, ålderdom, sjukdom och död; för utövare, är den smärta och det obehag vi har tecken på inre transformering, på att de dåliga sakerna avlägsnas från våra kroppar och på att i grunden bli "justerad". Nu ser jag på smärta och obehag som bra tecken eller kanske som en ledtråd som visar på att vi inte gjort av med ett visst fasthållande. När folk som känner till mina tidigare hälsotillstånd frågar hur jag känner mig nu för tiden, så säger jag att, "Det är okey, jag känner mig bra. Allt är inte perfekt, men min hälsa är god och jag är inte fokuserad på det längre".
När jag får möjligheten att prata om hälsomässiga fördelar med att praktisera Falun Dafa, så säger jag att, "Jag tror uppriktigt sagt, att detta är det bästa jag kan göra för min hälsa".
Genom att läsa Zhuan Falun och Lärarens andra böcker så har jag fått en en helt ny "ram" för att göra mänskliga beteenden och omvärlden begripliga. Ännu kan jag inte helt förstå koncepten om andra dimensioner och rum, men för mig låter det vettigt att om man kunde hitta ett sätt att bara betrakta atomerna, utan att titta på de större molekylerna eller de mindre partiklarna, bara se atomernas nivå och yta, så skulle man få se något helt annorlunda än det vi kan se med blotta ögat. Jag kände även tidigare till att vi har auror som omger oss, men nu verkar det rimligt för mig att storleken och styrkan i en aura beror på antalet, densiteten och sammansättningen av partiklar - både av nuvarande instrument påvisbara partiklar och de som det ännu inte har uppfunnits instrument för att påvisa.
Vad gäller mänskligt uppförande, så innefattar Dafa oräkneliga insikter. På vägarna i USA kan vi i iaktta så mycket om den mänskliga naturen och se konflikter utspelas mellan människor. Alla slags uppföranden kommer fram när folk sitter bakom ratten. Varför är människor så tävlingsinriktade i sina bilar, varför agerar dom så ofta så hänsynslöst och farligt? En dag när jag i bilen frågade mig själv detta, tänkte jag på Lärarens ord, "Varför gör människor dessa saker? Det är för att de är själviska!” Alla är själviska och det är precis det som gör att vi är här på denna planet, i denna tid!
Hur många tänker på andras intressen först när de sitter bakom ratten? När jag förstod att tävlingsmentaliteten är den dominerande på vägarna, blev det lättare för mig att bli mer avspänd och lugn i sinnet när jag själv körde bil. Jag anser att vägarna i USA är en av de största arenorna där man kan lägga bort sitt själviska sinne, testa hur man är som en utövare och hur man agerar i mänskliga konflikter. När jag kör bil eller vid varje möte med människor, så försöker minnas följande avsnitt ur Zhuan Falun: "För oss som är utövare kan konflikter dyka upp helt plötsligt. Vad ska vi göra? Du ska alltid behålla ett barmhärtigt hjärta, en harmonisk sinnestämning, och när du stöter på problem kan du klara det bra, eftersom detta ger dig utrymme att sakta ner. Du bör alltid vara barmhärtig och vänlig mot andra och alltid tänka på andra innan du gör någonting. Om du, närhelst ett problem dyker upp, först tänker på om andra kan klara av det och om det kan skada andra blir det inga problem". (ZF sid138). Jag ansåg tidigare att vara vänlig mot andra var viktigt, men att man måste se till sig själv också som världen nu är; det måste vara jämvikt åt båda hållen. Men nu ser jag att principen att alltid se till andra först, som mycket högre. Den kan leda till harmoni och frid människor emellan och att det är bra för mig som utövare.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...