Vittne till det fruktansvärda våldet i Wangcuns tvångsarbetsläger i Shandongprovinsen

Jag är en Falun Dafa-utövare. Innan jag började utöva Falun Gong led jag av en hjärtsjukdom, en njurinfektion, reumatism, magproblem, knölar i bröstet, en tumör i livmodern, blödningar i livmodern, bensmärtor och ryggsmärtor etc. Det gick åt en hel del pengar varje år för att betala mediciner och behandlingar, men det kunde inte råda bor på sjukdomarnas plågor. Samtidigt förde det med sig en ekonomisk börda för min familj. Många gånger tänkte jag tanken att livet inte var mycket värt. Jag hade lyckan att sedan erhålla Dafa (Sanning-Barmhärtighet-Tålamod). Efter att jag börjat kultivera, använde jag kontinuerligt Sanning, Barmhärtighet och Tålamod som standarden att följa och för att bedöma mig själv. Jag höll fast vid studierna av Fa (Falun Gongs principer) och vid utövandet av övningarna. Sakta men säkert försvann alla mina sjukdomar. Under de senaste sex årens Dafa-kultivering har jag levt ett friskt och lyckligt liv.

Efter att Dafa blev förföljt, begav jag mig till Beijing för att utöva min konstitutionella rättighet att vädja. Jag måste berätta för dem att Falun Dafa var bra. Där spärrade den lokala polisen in mig och skickade mig därefter till Wangcuns tvångsarbetsläger i Shandongprovinsen, där de dömde mig illegalt till 3 år. I arbetslägret behandlades vi utövare omänskligt.

I tvångsarbetslägret tvingade fängelsevakterna utövare att sitta på små bänkar och de tillät inte att vi rörde på oss. Våra ryggar måste vara raka och ögonen måste titta rakt fram. I vår grupp fanns det en utövare som var högskolestuderande. En gång när gruppledaren bad henne att få oss att citera fängelsereglerna, så vägrade hon och vi stöttade henne allihop genom att vägra vi också. Gruppledaren blev rasande och släpade henne till ett rum och torterade henne medan hon hade handbojor på sig. För att hjälpa henne började vi alla hungerstrejka. Vid ett annat tillfälle när vi citerade Lärare Li Hongzhis skrifter tillsammans, gick en kvinnlig fängelsevakt bärsärkargång och ropade till sig några vakter som släpade iväg några av utövarna.

Vakterna chockade obarmhärtigt utövarna med elektriska batonger. Deras ögon svullnade av chockerna. Några blödde i handflatorna, fotsulorna, benen och armarna till följd av elchocktortyren. Fängelsevakter tvingade dem att skriva uttalanden om att de handlat fel och att de garanterade att inte utöva Falun Dafa. Jag hörde ofta gråten och skriken från Dafa-utövare som torterades av fängelsevakter. Dafa-utövare höjde sina röster och protesterade hela tiden. Så snart någon protesterade, släpades någon iväg för att torteras. Vissa Dafa-utövare kunde inte gå efter en omgång med tortyr genom elchocker. Vi började alltid hungerstrejka tills utövarna skickades tillbaka till oss.

Vi ansåg verkligen att vi var oskyldiga. För att få rätt att behålla vår tro, skrev vi "appellbrev" som baserades på vår konstitutionella rätt. Mitt "appellbrev" bars bort av en rasande fängelsevakt och kastades i papperskorgen. För att få bonusar och befordringar, tvingade kvinnliga ordningsvakter Dafa-utövare att ge upp sin tro. De fick poliser att tvinga oss att titta på TV och läsa böcker och material varje dag som attackerade, förtalade och försökte att baktala vår Lärare Li och Dafa. Vi bevakades och kontrollerades till och med när vi talade. Utövares kroppar och sinnen ödelades.

Situationen var redan dålig när fängelsevakterna kom på en ännu grymmare metod - de hotade med våld varje enskild utövare individuellt. Jag var den sista som togs om hand för att förföljas på detta sätt. Jag visste i djupet att Dafa var bra, men skrev ändå tre uttalanden under extrem press att jag övergav min tro. Senare förstod jag att jag hade gjort fel. Jag skrev då ett "högtidligt tillkännagivande" att alla tre uttalandena som jag skrev var felaktiga (och att jag tvingats genom tortyr och extrem press). Då såg fängelsevakterna till att några kollaboratörer (före detta Falun Gong-utövare som blivit vilseledda genom hjärntvätt och tortyr) turades om att förfölja mig ytterligare. Jag startade en hungerstrejk som protest mot deras förföljelse av mig.

Jag såg ofta beslutsamma utövare släpas ut från tortyrrummet med håret i ett virrvarr. I den mörka och hemska omgivningen kunde jag inte sova om nätterna och ofta kunde jag inte sluta gråta. Jag kunde inte få i mig ett vanligt mål mat. Om dagarna kunde jag bara köpa ett paket snabbnudlar. Jag tappade håret fläckvis. Åtta eller nio av mina tänder lossnade och föll ut. Efter två månaders tid hade min kroppsvikt halverats. Fängelsevakterna blev oroliga. De gjorde en fysisk undersökning på mig. Resultatet var att jag hade högt blodtryck, mitt hjärta slog för fort och jag hade magproblem. Några kollaboratörer utövade emellertid påtryckningar på vakterna om att fortsätta tortera mig. Jag förklarade sanningen för fängelsevakterna och berättade om principerna för att vara en god människa.

Under förra årets senare hälft, såg en doktor vid tvångsarbetslägret min dåliga kondition och vägrade att undersöka mig. De ondskefulla personerna var oroliga att jag skulle dö i tvångsarbetslägret. För att försöka slippa undan sitt ansvar, fick de skicka hem mig för medicinsk vård. Det var på detta sätt jag lämnade detta helvete i den mänskliga världen - Wangcuns tvångsarbetsläger.
Efter att jag kommit hem skickade de onda krafterna någon att bevaka mig och förhindra att jag lämnade hemmet. Morgonen den 27 dagen i månårets tolfte månad (i februari 2002) ringde tvångsarbetslägrets gruppledare mig i hemmet och bad mig återvända till lägret. Jag vägrade. Hon ringde då upp min dotter som var gift och inte längre bodde med mig. Hon tvingade sedan min make att gå till polisstationen för att skriva under ett garantibrev (ett uttalande med ett löfte om att inte utöva eller vädja för Falun Gong). Det var inte allt. Morgonen den 29 dagen i månårets tolfte månad, kom kvinnan som är byledare tillsammans med gruppledaren vid tvångsarbetslägret hem till mig och låtsades att det var ett socialt besök. I själva verket ville de att jag skulle skriva ett garantibrev. Jag vägrade helt. De gick sin väg.

Jag förkunnar högtidligt: Oavsett vem som använt mitt namn, vid vilken tidpunkt som helst och var som helst för att skriva något som får en negativ effekt för Dafa, de är alla felaktiga.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/4/11/20847.html
Kinesisk version tillgänglig på://minghui.ca/mh/articles/2002/3/31/27601.html