Mina grundläggande fasthållanden undanröjs

Högt ärade Mästare och Kära medutövare:

Jag vill dela med mig av mitt liv med min lilla dotter Gloria, vars uppfostran har haft en avgörande inverkan på min kultivering

Ända sedan den dag hon föddes har hon hjälpt mig att förstå mig själv och jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta att hjälpa mig på min väg. Alla föräldrar förstår precis vad jag menar. Det är omöjligt att bara gå ifrån problem som dyker upp när man uppfostrar barn. Antingen kan man ignorera det och fortsätta konflikten med barnet eller sig själv. Eller så kan man bestämma sig för, som Fa (lag och principer inom Buddha-skolan) helt tydligt utpekar, att titta inåt för att hitta orsaken till händelserna. Jag har själv många gånger blivit vittne till att inre förändring påverkar min omgivning, dvs den blir harmonisk.

Sedan Gloria föddes har jag velat vara en perfekt mamma. Jag ville kunna förstå alla hennes önskningar och behov genom att bara se henne i ögonen. Jag trodde att detta skulle ge min dotter en lycklig barndom. Istället blev resultatet tvärt om. Gloria var mycket livlig och allt jag gjorde blev fel. Det var sällan som jag kunde se henne som en invid som kommit till vår familj för att kultivera. Jag märkte inte att hon hade tagit över mitt liv och att allt cirkulerade runt henne. Detta pågick ända tills jag var nästan helt bortom allt förnuft. Jag ville inte längre vara nära henne och ropade ut på hjälp. Något måste ändras.

Det var en vän som öppnade mina ögon. Genom att passa upp på henne så hade jag också lagt en börda på mitt barn. Hon vet inget om livet utan vill bara ha trygghet, en förebild, någon som lär henne skilja rätt ifrån fel och gott ifrån ont. Helt plötsligt slog det mig att jag måste ta över och lära henne genom min eget uppträdande. Jag såg på mig själv och hittade en person som jag inte gillade eller brydde mig om. Till slut förstod jag orsaken till varför Gloria alltid var olycklig och varför hon var utagerande. Plötsligt såg jag mig själv i henne, en spegelbild av min egen rastlöshet och förvirring.

Jag frågade mig själv, som jag gjort så många gånger förr, “Vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg? Vad vill jag lära henne genom att föregå med gott exempel?” Slutligen bestämde jag mig för att jag ville vara en mor som hon kunde se upp till och som var hennes trygghet. Samtidigt förstod jag att jag måste förstå vad som var viktigt i mitt liv. Äntligen förstod jag att jag inte var en dålig mor om hon inte alltid var glad, bara för att jag inte kunde ta upp henne ögonblickligen. Jag måste själv kunna klä på och av mig, äta eller vad jag än höll på med i det ögonblicket utan att rusa upp varje gång som hon kinkade. Tidigare led jag av dåligt samvete, uppfattade mycket som kritik och kunde inte förstå att Gloria på egen hand måste lära sig om livets förtretligheter. Jag vill lära henne allt som Falun Gong lär oss, tolerans och tålamod. Hur skulle hon lära sig det om inte genom oss? Hon var gammal nog att handskas med livets frustrationer och redo att lära sig att respektera andra människors behov.

Följande morgon, efter en god natts sömn och en förändrad inställning så förändrades även Gloria. Hon kinkade inte längre när jag satte ner henne på golvet för att kunna laga min frukost. Detta hade aldrig skett tidigare. Jag kände en sådan lättnad och förändringen fortsatte. Jag kunde allt mer acceptera Gloria som en egen självständig individ, vars livsväg var förutbestämd och att jag var en del av hennes liv. Jag lär mig att släppa mer och mer.

En utövare delade med sig till mig av hennes förståelse av denna situation. ”Det här är på samma sätt som Mästaren leder oss i vår kultivering. Han kommer inte alltid att ta bort de besvär som kommer i vår väg. På samma sätt skall jag vara gentemot Gloria.

Jag fick bättre självförtroende, vilket i sin tur påverkade min vardag. Ändock var jag ännu inte redo att visa kultivering för henne genom mitt eget uppträdande. Det var möjligt för mig att göra några av rörelserna medan hon lugnt lekte på golvet. Men det var ännu inte möjligt för mig att släppa vanliga människors tankar.

Jag insåg att jag fortfarande inte hade en djup förståelse av Fa. Jag kunde inte fatta betydelsen av denna period. Jag tyckte att det var viktigare att läsa diverse böcker, titta på en film och att oroa mig för mitt liv som en vanlig människa. Det viktigaste var ”föräldraskap” och hur andra föräldrar rörde till saker.

Vidare, jag var panikslagen över att förlora livet. Jag kunde inte förstå hur jag skulle kunna bryta igenom från ”bekvämlighet”. Att bara tänka på alla de saker jag skulle uträtta som kultiverare skrämde livet ur mig. Allt arbete framför mig var som att bestiga ett stort berg. Instinktivt så förstod jag att om jag studerade Fa flitigare, så skulle resten lösa sig. Genom att vara helt genomsyrad av Fa, så skulle det möjliggöra för mig att återgå till arbete för Falun Gong, och jag skulle, utan tvekan, inte längre vara orolig och inte behöva kompromissa.

När jag väl hade brutit igenom min läsblockering, så dröjde det inte länge innan jag blev uttråkad. Tankarna irrade runt och jag brydde mig egentligen inte. Det dröjde inte länge innan jag lade ifrån mig boken. Jag kunde inte hålla upprätta tankar längre än en halv minut. Jag kunde inte begripa vad det var som störde mig och vad som var orsaken till att jag inte ökade förståelsen.

Det dröjde inte länge innan jag förstod vad det var som gjorde mig på detta vis. Vändpunkten var faktiskt en diskussion med min far och naturligtvis så handlade den om Gloria. Jag tyckte inte om hur han skötte Gloria. Jag var nervig, han var envis och jag hade flera klagomål. Ytligt sett så gick inte diskussionen i den riktning jag önskade. Men egentligen var den en dold välsignelse. Han hjälpte mig att hitta många dolda fasthållanden.

Min far lät mig se att jag egentligen hade ett förolämpande sätt mot andra. Jag såg bara deras fel och upplyste dem om dem på ett ohövligt sätt. För det mesta gällde det saker som jag ansåg oviktiga. Jag insåg inte hur dessa kommentarer påverkade andra och hur det inverkade på dem personligen. Åter igen, det hade för det mesta gällt Gloria. Till exempel, jag ville inte att hon skulle få uppleva skrämmande möten, eftersom hon är ganska blyg och lätt blir rädd, i synnerhet när någon närmar sig snabbt. Själv var jag inte lika omtänksam när det gällde andras känslor, särskilt inte när det var något som jag ville ha. I allmänhet så hade jag allt annat än medkänsla. Det gjorde ont inom mig när jag väl erkände detta fasthållande. Jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat behandla andra på detta vis.

Efter vår diskussion och argumentation så slöt vi fred och min far gick hem. Jag funderade då grundligt på detta och plötslig så öppnades mina ögon och jag fick insikt om mina problem. Jag såg inom mig den person som jag hade varit förr innan jag började kultivera. Då var jag en ”trångsynt social rebell”. Jag trodde att jag visste mer än alla andra om livet. Jag stod över vanliga människors trista vardag. Jag var övertygad om att jag hade släppt detta under min kultivering och att jag nu hade slutit fred med samhället. Faktum var att då någon frågade mig om Falun Gong, så nämnde jag detta som det bästa som hänt från utövandet av Falun Gong.

Jag var tvungen att erkänna att jag fortfarande hade samma attityd, och att det enda som hade förändrats var att jag hade lugnat ner mig och levde ett mer stillsamt liv. Jag trodde att jag hade anpassat mig till samhället nu. Ändock, djupt inom mig så trodde jag mig veta bäst och påtvingade andra min övertygelse, under svepskälet att jag hjälpte dem. Jag var säker på att jag bara såg det positiva i människor, men bar med mig alla fördomar jag hade haft innan jag började kultivera. Jag ansåg att folk var enfaldiga och omtöcknade, de traskade runt och var totalt omedvetna om varför vi lever. Jag hade den uppfattningen att bara jag kunde göra saker rätt. Jag måste medge, jag hade förstått vad som var rätt, men fortfarande saknade jag förmågan att leva så. Å andra sidan krävde jag att andra skulle följa mina regler. Nu förstår jag varför jag inte kunde känna medkänsla för alla andra. Till slut förstod jag varför det störde mig när medutövare var besserwissrar och varför det påverkade mig.

Jag frågade mig själv, “Vad måste jag släppa? Hur skall jag kunna behandla andra annorlunda? Hur ska jag kunna känna verklig respekt för dem?” Då kom det för mig att Mästaren redan hade talat om detta, men jag hade inte förstått Mästarens djupare mening. Just då kände jag att Mästaren hjälpte mig att uppnå sann förändring i mina tankarna. Plötsligt förstod hela mitt jag den sanna betydelsen av Fa-upprätandet, mitt uppdrag och varför alla kännande varelser hade kommit till jorden denna nu.

Varje människa, oavsett om det är min far, min granne, eller de främlingar jag möter på gatan, så är det en hög varelse. Denna varelse är ansvarig för ett stort universum, hans egen värld och hans kännande varelser. Om jag behandlar honom utan medkänsla, så behandlar jag hans värld utan medkänsla. Människorna lever som i dimma och är oförmögna att se vem han är och varifrån han kommer. Mästaren har berättat för oss vad som finns bakom ytan av dagens människor. Det är min plikt att behandla denna människa respektfullt, i synnerhet ifall han/hon är oförmögen att vakna upp och se sanningen, därför att jag känner till hans/hennes sanna ursprung. Äntligen förstod jag mitt uppdrag. Jag representerar Falun Gong. Det är mitt uppdrag att ge folk en chans att höra om Falun Dafa. Jag kan inte lära dem eller försöka att övertyga dem, men kan visa genom att föregå med gott exempel. Jag skall inte bara dela ut broschyrer och samla namnunderskrifter, utan måste alltid själv leva upp till Falun Gongs standard för utövare. Jag måste lyssna och tala med utgångspunkt i Falun Gong. Detta är det grundläggande ansvaret i att göra de tre saker som Mästaren har bett oss göra. Bara genom att göra dessa tre saker kan vi gå framåt på vår kultiveringsväg.

Äntligen gjorde jag framsteg. Det var en smärtfull process. Jag måste erkänna mina tillkortakommanden och eliminera dem. Det var det värt. Det var inte lätt att upptäcka mina egoistiska tendenser, att släppa dem och att bryta igenom barriären. Processen gjorde att jag fick många nya förståelser. Därför är jag övertygad om att jag har tagit ett viktigt steg mot mitt ursprung. Denna process öppnade en ny horisont för mig.

Jag omstrukturerade mina prioriteringar, jag kunde läsa igen utan störningar, kunde sända upprätta tankar och vara fokuserad mycket längre. Nu förstod jag varför vad jag skulle göra det jag borde göra. Automatiskt så blev jag mer upptagen med arbete för Fa-upprätandet. Medutövare frågar mig om hjälp med eller att driva vissa uppdrag. Vilken lättnad att vara kapabel att acceptera dessa uppdrag glatt, därför att nu förstår jag deras betydelse. Tidigare så har jag alltid känt det som om jag fick en börda när någon bad om hjälp och letade efter ursäkter. Om jag gjorde något, så var det med en vanlig människas inställning.

Idag ser jag oss som en kropp, som har kommit samman för att fullborda det mest betydelsefulla uppdraget. Jag önskar att vi alla kan höja oss snabbare, släppa mänskliga fasthållanden, att vi kan täppa till alla kryphål, att fullgöra det uppdrag vi fått genom gemensamma insatser.

Jag vill tacka vår högt ärade Mästare och mina medutövare för deras hjälp och inte minst för deras omtanke.