Att vara i New York

(Från den internationella erfarenhetsutbyteskonferensen i New York)

För några veckor sedan frågade en medutövare mig om jag skulle skriva en erfarenhetsberättelse inför konferensen. Jag svarade att jag inte skulle göra det, eftersom jag kände att jag inte hade någon mer djupgående insikt att dela med mig av. Han talade om för mig att vad som kan tyckas vara vardagligt kanske är någonting upplysande för andra utövare och kan hjälpa dem i kultiveringsprocessen. Jag sade "Nej, jag har verkligen inga berättelser att dela med mig av.” Då sade han "Ditt beslut om att åka till New York då?” Det kan vara till hjälp för andra utövare som tänker åka, men som tvekar och inte har gjort det ännu. Jag vill också skriva en. Vi kan göra det tillsammans.” Jag kände fortfarande motstånd för att skriva. Dessutom var jag för upptagen av andra projekt.

Just då signalerade mitt alarm att det var dags att sända upprätta tankar och vi avslutade diskussionen. Efter upprätta tankar tittade jag på honom och sade "Okey, när skall vi börja skriva?"

Jag hade faktiskt insett redan föregående sommar att jag skulle åka till New York. Vid den tiden stod jag inför att börja mitt "junior" år på college och som ”från en klar himmel” sade min far till mig att han tyckte att det var en god idé att vara ledig från skolan och arbeta ett tag, för det skulle vara en bra merit efter examen.

Sista oktober flög jag från mitt hem i Kalifornien till Östkusten av personliga skäl. Jag bestämde mig för att stanna några dagar i New York för att hjälpa till med de sanningsförklarande aktiviteterna där och även för att söka jobb. Min far kände några personer vid en bank och hjälpte mig att få komma på intervju på olika avdelningar.

Banken är det största finansiella servicebolaget i världen. De har gjort affärer med Kina sedan 1902 och har med all säkerhet gjort överenskommelser med det kinesiska kommunistpartiets regering. Så när jag gick på intervjuerna kände jag att det viktigaste var att förklara sanningen, för om de inte anställde mig så skulle de kanske inte få en andra chans att få veta sanningen.

Även om de två första avdelningarna inte visade något större intresse av att anställa mig, försäkrade jag mig om att de fick vetskap om Dafa.

Min tredje intervju gjordes hos en av huvudcheferna för en bank i New York City. Jag kom dit tidigt och han var inte på sitt kontor. Dörren var öppen och jag kikade in. Hans vägg var täckt med utmärkelser från West Point Military Academy. När han kom satte vi oss ner och började prata. Han berättade för mig om sitt arbete och hur det är att vara chef över flera tusen människor o.s.v. Han tittade på mig och sade "Vet du, det viktigaste att göra som chef är att verkligen släppa taget om sitt ego." Han gjorde en paus för att se min reaktion. Jag tittade nyfiket på honom. Han sade att han mediterade varje dag.

"Skojar du! Jag mediterar också varje dag." sade jag. "Jag utövar Falun Gong." Resterande halvtimme av intervjun gick åt att filosofiskt diskutera meditation, att ge upp sitt ego, sina fasthållanden och förädla sig genom svåra prövningar. Han verkade på ett djupare plan förstå att jag inte såg fram emot att tjäna pengar eller känna upprymdhet över att vara i New York, utan att jag i stället ville höja mig själv genom att testas i olika situationer.

Jag blev erbjuden jobbet.

Men när jag kom hem, delade några utövare med sig av sin förståelse om att jag inte borde ta ledigt från studierna för att åka till New York och göra Fa-upprättande saker, för att det kanske inte stämmer överens med att leva ett normalt liv. Jag kände mig kluven. Jag vill verkligen lämna en rak väg för framtiden. Jag tänkte, nå, människorna i framtiden kommer att förstå att det är för Fa-upprättandet.

Senare förstod jag att den ursäkten inte höll, för vem som helst skulle kunna göra den bedömningen för att sluta sitt jobb, lämna sina familjer och enbart utföra Dafa arbete. Så jag beslutade mig för att inte åka till New York.

Sedan tänkte jag över det hela igen. Jag hade sett så många tecken på att jag skulle åka: min fars förslag, en arbetsintervju som var mer än slumpartad, liksom antydningar från andra personer under de senaste månaderna.

Jag hade ett jobb, en mening som gav stöd till tanken att åka och på den här mänskliga nivån en mening med att få en arbetslivserfarenhet för framtiden. Min skola och mina föräldrar var väldigt stödjande och jag hade inga ansvarsuppgifter där hemma.

Så, med mina föräldrars stöd och välsignelse tog jag ledigt i ett år från college och for till New York.

Inledningsvis var jag tveksam till att jobba för ett sådant företag, som så många andra banker, har de gjort saker som kan ifrågasättas genom åren. Om det vore för faktumet att de har gjort miljontals dollar genom business med Kina, så skulle jag inte ha börjat där, men jag visste att det fanns många människor att förklara sanningen för där och lönen möjliggjorde min vistelse i New York. Bidrog inte de också till Dafa, indirekt?

Via interna kontakter, roterade jag runt på olika avdelningar. På min begäran fick jag vara en månad på avdelningen för Manhattans Chinatown. Alla som arbetade där var kineser.

Jag bestämde mig för att vänta ett tag med att tala om att jag var en Falun Gong-utövare. Jag trodde att: om jag genast talar om för alla, om de har negativa tankar, kommer det att hindra dem från att lära känna mig. Så jag började lära känna människorna där först och när en medarbetare hörde att jag talade lite Mandarin och hade ett starkt band till den kinesiska kulturen tyckte de om att tala med mig.

En dag, efter tre veckors tid, skröt en medarbetare med att han i framtiden skulle bli en högt uppsatt person i det kommunistpartiet. Jag visste att jag måste tala med honom om detta och ge honom en chans att bli räddad. Ibland, när jag försöker att förklara sanningen, gör jag misstaget att berätta den fakta som jag vill att de skall höra, men efter en diskussion nyligen, med några utövare, förstod jag att det vore bättre att ställa frågor istället och lyssna på dem och se vad deras förutfattade meningar är så att jag verkligen kan hjälpa dem att se igenom saker. Jag hade läst de Nio Kommentarerna natten före och kände verkligen att jag hade öppnat upp min visdom.

"Vet du vad som hände på Himmelska fridens torg?" Frågade jag min medarbetare.

"Ja, studenterna attackerade soldaterna och satte eld på dem” sade han.

Jag frågade honom om han hade sett videon som spelats upp i västerländsk media, som avslöjade det faktum att soldaterna dödade flera hundra obeväpnade studenter. Han sade att han inte hade det, men att Kina i alla fall hade uppnått social stabilitet. Trots allt, vad skulle Kina vara utan partiet?

Jag frågade honom "För vems säkerhet är det viktigt att uppnå stabilitet? För regeringen eller folket? Är inte folket viktigast?" Han höll med och nickade. "Kommunistpartiet har bara funnits i femtio år," sade jag, "men det kinesiska folket har en praktfull femtusenårig historia. Historiskt sett, är det den mest avancerade civilisationen på jorden. Så, med eller utan det kinesiska kommunistpartiet (KKP), skulle inte människorna klara sig bra ändå?" Han verkade förstå. Jag fortsatte, "Kommunist-regeringen har dödat så många av sitt eget folk – Det stora språnget, Kulturrevolutionen…”

”Men Kina blir bättre”, sade han till mig. Jag sade att jag nyss läst i New York Times att miljoner kristna har blivit förföljda och samma sak med Falun Gong-utövare.

”Oh, Falun Gong-utövare är annorlunda," sade han.

Jag behövde ta reda på hur han hade blivit förgiftad så jag frågade, "Vad vet du om Falun Gong?"

Han svarade, "Visste du att Falun Gong säger till folk att de inte skall äta eller gå till sitt arbete?"

"Var har du hört det?" Frågade jag honom. "Det är sant," sade han. Jag sade till honom, "Jag garanterar dig att det inte är sant."

Han sade, "Hur vet du det? Du är ingen Falun Gong-medlem."

"Faktiskt..." sade jag, "så har jag utövat Falun Gong i åratal." Nu var han nyfiken, så jag fick tillfälle att förklara många saker för honom och svara på alla hans frågor. Eftersom han hade sett mig göra bra ifrån mig på arbetet, att jag kände till kinesisk historia och att jag respekterade kinesisk kultur, var han villig att lyssna på vad jag hade att säga.

Jag gjorde inte alltid så bra ifrån mig på jobbet. Efter att jag hade lämnat Chinatown-avdelningen blev jag förflyttad till en kontorsbyggnad där de hanterade kreditkortsförsäljning. Olikt sidoavdelningarna fick jag här ett eget bord, dator och telefon; det var väldigt bekvämt.

Första veckan på jobbet, somnade jag varje dag och även under några möten. Jag trodde att det var för att jag hade varit upptagen med Dafa arbete och endast sov några timmar per natt. Undersökningarna som jag var ombedd att göra var väldigt svåra och tråkiga på samma gång. Jag arbetade väldigt långsamt. Det värsta kanske var att jag arbetade på ett stort företag och eftersom min lön betalades ut av någon annan än min direkta chef, brydde sig ingen om ifall jag gjorde ett bra jobb. Det fanns ingen mänsklig uppmuntran.

Jag blev väldigt förlägen när min förman frågade mig om jag hade narkotikaproblem. Jag hittade på några ursäkter om att jag hade gjort några volontärjobb och han sade åt mig att sova mer, hemma.

Det var så här under hela min första vecka. Jag lämnade inte något bra intryck som Dafa-utövare. Jag kunde inte förstå varför jag var så trött hela tiden.

Jag kom ihåg Mästarens undervisning av Fa på assistenternas Fa konferens i Changchun, 1998.

"Ni vet allt om att uthärda svårigheter. Än har ni inte förstått att er trötthet, också, är en demon som plågar er och försöker hindra er från att kultivera! Är det inte då som er viljestyrka skall ta kontrollen?... Ni måste passera detta hinder." Mästaren sade också, "Blir du inte trött? Faller du inte in i sömn så fort du läser boken, eller blir dåsig så fort du studerar Fa? Låt mig berätta för er att detta är gudar i den mänskliga dimensionens nivå. Om du inte kan bryta igenom dem, förblir du mänsklig. De gör inte dig någonting, med intention—de behandlar alla så där. Det är därför folk känner sig trötta och sömniga. Om du vill bryta dig ut från att vara mänsklig, måste du bryta dig igenom allt innan du kan klara det. Om du följer dem, tror de att du enbart är en människa. ” (Falun Buddha Fa – Föreläsning av Fa på assistenternas Fa-konferens i Changchun)

Jag behandlade mig själv som en människa. Genom bristande självkontroll, gav jag efter för den demoniska naturens slöhet. När jag kände mig trött, lät jag mig själv vara trött. Jag var också påverkad av det mänskliga känslan av att mitt arbete var tråkigt. Så jag visste att jag var tvungen att bryta igenom det.

Nästa dag, gick jag till min förman och talade om för honom att jag var ledsen och jag inte hade någon ursäkt. Jag sade att jag var beredd på att vara mer fokuserad och utföra ett bättre arbete. Saker och ting blev mycket lättare efter det och även om jag inte sov längre på nätterna, så somnade jag i alla fall inte på arbetet.

Strax efteråt blev det tillfälle för mig att berätta sanningen för mitt företag. Min chef frågade mig om jag ville delta i företagets ”1st Quarter Earnings Live Broadcast” för att han trodde att det skulle intressera mig. Jag tänkte, ”gärna, varför inte undersöka saken?”

Efter det att han hade skrivit upp mig, fick jag veta att det skulle finnas tid i slutet för publiken att ställa frågor till CEO. Jag förstod, "Åh, jag skall ställa frågor till honom i morgon". Så fort jag hade tänkt på vilka frågor som skulle kunna förklara sanningen, började jag skaka av nervositet. Först ville jag fråga honom om vad han tyckte om att arbeta med ett land som förföljer miljoner av oskyldiga människor, men den kvällen pratade jag med en annan utövare som gav mig uppriktigt stöd. Jag förstod att min fråga uppstått på grund av mitt fasthållande till iver. Han sade att jag behövde tänka på CEO och hans intressen först och främst. Om jag kritiserade honom skulle han bli arg och inte ta mina kommentarer på allvar. Så vi kom på följande fråga:

"Som ni kanske vet så har nästan en miljon människor öppet dragit sig ur det kinesiska kommunistpartiet under de senaste två månaderna. Jag tror att den kinesiska befolkningen är oerhört olycklig, med sin korrumperade regering, förföljelsen av kristna och Falun Gong, demokratiförespråkare o.s.v. Om regimen faller i Kina, har vi då de mekanismer som behövs för att kunna hantera det eller dra oss ur om det behövs?"

Jag kände att den här frågan var mycket bättre, för den tog ju upp den faktiska situationen i Fa-upprättandet genom att ge fakta om det kinesiska kommunistpartiets annalkande kollaps samt att den tog upp att Falun Gong förföljs och jag, som anställd, uttrycker min oro för företagets framtid, så den var medkännande.

Nästa morgon slutade det med att jag satt på första raden i studion. Jag satt bara två meter från CEO. Under tiden han pratade om finansiella frågor, bultade mitt hjärta som en hammare. Jag var så nervös för att jag inte skulle kunna ställa min fråga ordentligt. Jag tänkte: "Varför är jag nervös? Jag borde vara lugn som en Buddha." Jag insåg att det var en störning som hindrade mig från att ställa en viktig fråga. Jag sände upprätta tankar och intalade mig, "Okey kroppen, varsågod att skaka, varsågod att vara nervös om du vill. Inuti skall jag vara helt lugn" och när jag ställde min fråga så var jag lugn och den passade in på ett smidigt sätt.

Det visade sig att en video från detta mötet sändes ut över hela världen till företagets 3 000 toppchefer, inklusive Kina liksom till tiotusentals anställda. Inte undra på att de onda varelserna försökte göra mig nervös! Allteftersom CEO svarade på frågor genom att säga att han inte trodde på att det skulle bli någon politisk kollaps i Kina—det enda svaret han vågade säga—så var frågan i sig förhoppningsvis fullt tillräcklig för att få folk att börja tänka på frågan.

Det känns som om Mästaren har givit många människor möjligheten att lära sig sanningen genom min närvaro i New York.

En annan sak är att New York erbjuder en utomordentlig chans för personlig kultivering.

Sakyamuni gjorde en gång uttalandet, liksom Boddhidarma: ” Det orientaliska landet Kina är en plats där människor med stor dygd är skapade." I Zhuan Falun säger Mästaren, "..endast bland de mest komplicerade människorna och i de mest komplicerade miljöerna som man kan kultivera fram hög Gong."

Ibland tänker jag för mig själv att New York är ett förskräckligt ställe—det är högljutt, smutsigt, illaluktande, för varmt, för kallt; människor på gatan verkar gå åt sidan för att undvika ögonkontakt; där finns nakenbilder upphängda mitt i gatan—vilket förträffligt ställe att kultivera på! Det är även ett ställe där levande varelser är relativt vilsna och behöver Dafa-lärjungarnas hjälp.

Jag skulle vilja avsluta med en dikt. Jag skrev den egentligen för att uppmuntra en annan utövare som hade tänkt åka till New York. När jag skrev denna erfarenhetsberättelse förstod jag att den inte bara skulle vara tillägnad henne, utan till många fler utövare. Jag kallar den Stora steg framåt.

Kika över kanten på staden nedan,
Täckt av aska, sot och svart snö
Människors hjärtan är på sin vakt
Ser okända saker som otäcka
De känner ej till sitt ursprung.

Stadigt bryter hjärtat igenom nästa nivå
Med lagen i ditt hjärta, ser du genom dimman
I jorden kompakt och hett
En diamant är formad
Rädda värdefulla själar från förvirring

Tack så mycket Mästaren. Tack allesammans!

Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/4/25/100427.html
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2005/5/1/60229.html