Vem klargör du sanningen för?

[utdrag]

(Clearwisdom.net) Jag har under en lång tid observerat ett problem som mina kultiveringsvänner och jag har. Det är att när vi klargör sanningen för någon, så talar vi inte till personens sanna jag.

Man kan säga att den mänskliga kroppen bärs utanpå som hatt och kläder. Eftersom den sanna naturen är mycket väl gömd och svår att upptäcka, tror vi ofta att det är personen själv som pratar.

Redaktörens anmärkning angående människans natur:

"Människan har Buddha-natur och har också samtidigt demon-natur. När människan gör något utan etiskt kriterium och förbindelse, styrs hon helt enkelt av sin demon-natur. Då däremot kultivering av Buddha är att göra sig av med demon-natur och fylla in med Buddha-natur.

Människans Buddha-natur är Shan. Den representeras av barmhärtighet och medkänsla, som tänker på andra innan hon utför något och har en förmåga att stå ut med lidanden. Människans demon-natur är ond. Den representerar sig i att ta liv, stjäla och begå rån, själviskhet, onda tankar, skapa konflikter, sprida oro och skvaller, avundsjuka, gemenhet, dårskap, lathet och incest, och så vidare".

Li Hongzhi, citat ur Buddha-natur gentemot demon-natur, 26 augusti 1996

När vi pratar om något och den vi pratar med inte verkar förstå, beror det på att vi inte lyckas anpassa våra ord till vad den personens kan förstå.

Förr när jag diskuterade något med min fru talade jag naturligtvis till henne som hennes man, men jag märkte att hon alltid använde någon trivial vardaglig ursäkt för att täcka över sina fasthållanden (inre tillstånd som inte är i harmoni med universums grundprinciper). Senare bytte jag metod och talade direkt till hennes sanna jag och resultatet blev ett annat. Efteråt förstod jag att om jag ser henne som min fru i mitt undermedvetna, kommer jag att tala till den del av henne som skapade känslorna mellan man och hustru och att denna del naturligtvis skapade hinder. Detsamma gäller för bröder, systrar, vänner och kollegor.

När utövare påpekar problem och tillkortakommanden för varandra är det ungefär samma sak. Kultiverare har en sida som är välkultiverad, men de har också en sida som är en vanlig människa. De har olika fasthållanden och även den mänskliga sidan som är ämnad för att upprätthålla vår kultiveringsmiljö.

När en medutövare har ett starkt fasthållande säger andra utövare ofta, ”Varför är hon på det viset?” När det egentligen vore mera passande att säga ”Varför visar sig hennes fasthållande på det viset?” Exempelvis kan man enligt det första sättet säga ”Hon är väldigt högfärdig och behandlar alltid andra så överlägset.” På det andra sättet skulle det låta ”Hennes fasthållande till att vara högfärdig är väldigt starkt i henne och det manifesterar sig i ett överlägset beteende.”

Det första uttalandet blandar ihop den kultiverade sidan och fasthållandena och betraktar båda delar som henne, medan det andra skiljer dem åt. Det är därför vi troligen skulle känna motstånd mot det första uttalandet, medan vi skulle ha lättare för att acceptera det andra.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/4/19/21150.html