Om stillhet

Efter att ha läst en dikt från Tang-dynastin, “Att läsa buddhistiska skrifter med Chao vid hans tempel tidigt på morgonen” av Liu Zongyuan, fäste jag mig särskilt vid en av meningarna. “Mossan skänker färg åt den gröna bambun i stillheten vid gårdsplanen i taoisttemplet.” När jag funderar en stund på ordet “stillhet” är det några saker jag kommer att tänka på. Jag fick lust att skriva en essä med titeln: ”Om stillhet”.

Ordet jing (stillhet) består av två tecken: “grön” och “dispyt”. Det är lätt att tänka sig ordet “grön” i form av gröna ängar och kullar, men hur förklarar man ordet ”dispyt”? Jag tror att det kommer från att inte ha några dispyter med resten av världen! Stillhet behöver inte betyda en tyst miljö med ren och frisk luft. Det finns olika grader av stillhet. En fridfull miljö är inte detsamma som ett rent hjärta eller att man inte låter sig påverkas av omvärldens ondska. Däremot är det inte enkelt att förbli oberörd under störningar från den yttre miljön. Om en person har varit snäll och barmhärtig under sina samtliga liv skapas det en barmhärtig ödesförbindelse med världen och ondskan ges inte samma möjligheter att störa personen i fråga. Livet fylls av frid och stillhet. De som saknar medkänsla för andra får däremot svårt att nå stillhet. Det blir inte bara svårt att nå stillhet, det kommer också att uppstå många externa störningar och prövningar.

Orden “i stillheten vid gårdsplanen i taoisttemplet” skrevs inte av en tillfällighet. Det är inte möjligt för en vanlig människa att uppnå samma grad av stillhet som en taoist. Fälten som omger dessa utövare är fullständigt rena! Hängivna utövare kan rena den omgivande miljön, var de än befinner sig. De kan uppnå liknande effekter utan att lyfta ett finger, säga något eller använda särskilda tankar. Denna typ av stillhet är av det högre slaget. De har förmågan att få alla människor och allt liv i närheten att bli lugna.

Nu började jag att fundera på att skriva och läsa böcker om färger, ljud och lukt hos saker som jag har daglig kontakt med. En essä eller uppsats innebär att författaren skriver ner allt som han eller hon har i sinnet. Det utgör en fullständig framställning av författarens kultiveringstillstånd. Den innehåller författarens hela övertygelse. Varje objekt innehåller i själva verket samtliga representationer av sig själv. Om man ständigt har kontakt med dåliga och orena saker, kommer man själv att bli oren och få svårt att uppnå stillhet.