Svensk riksdagspolitikers öppningsanförande vid den internationella konstutställningen Sanning Godhet Tålamod

Den 9 juni 2005 öppnades den Internationella konstutställningen Sanning, Godhet, Tålamod på ett galleri i Sveriges huvudstad Stockholm. Nedan följer det öppningsanförande som lästes upp av riksdagspolitikern Harald Nordlund (fp).

Solen lyste upp efter häftiga regnskurar. En bit bort hördes musik. Jag såg ett hundratal människor klädda i vitt och klädda i gult komma tågande. Jag kommer in på Avenyn, ser förödelsen efter våldshandlingar. Ett overkligt lugn sänker sig över den stora mängden människor. Jag närmade mig det tåg och den musik som skapade lugnet och som fick bilderna av de sönderslagna skyltfönstren att plötsligt inte synas. Så hörde jag en polisman halvt uppgivet men samtidigt med ett stänk av nyväckt hopp i rösten säga, och vänd mot de vitklädda och gulklädda , ”Varför kom ni inte tidigare”. Varför kom Ni bärare av budskapet om Sanning Godhet Tålamod inte tidigare, innan våldet, förtrycket och intoleransen tog plats.

Jag fick uppleva något som vi alla – trots allt- känner till mycket väl. Det är det som till synes är svagt och vekt som besegrar det som tror sig vara starkt och uthålligt. Det är det som är tyst och stillsamt som skrämmer det högljudda. Den som känner ett tvång att rusta sig upplever ett hot från den som har mod att uppträda obeväpnad.

Det är ingen tillfällighet att Estland lyckades utmana och besegra Sovjetmakten med sin sjungande revo-lution, att Mahattma Gandhi befriade Indien eller att Berlinmuren föll. Det är när våld möts med våld som våldsspiralen föds – den som är så oerhört svår att stoppa. Vi måste hindra den från att uppstå, från att födas genom att så tidigt som möjligt möta den med vad den fruktar – nämligen sin egen motsats och motpol. Våldets makter vet att droppen urholkar stenen, att fröet kan spränga betongen och plantan tvinga sig upp genom asfalten.

Vi kan alla bidra på olika sätt till att visa att vi inte accepterar det kinesiska kommunistpartiets attacker på och smutskastning av rättvisa, frihet och mänskliga rättigheter. Vi måste visa att vi solidariserar oss med offren för förföljelsen, med de många människor som förvägras en självklar rätt att uttrycka sin åsikt. Vi kan göra det genom att skriva om det. Vi kan tala om det och vi kan göra det genom att bejaka olika konstarters goda budskap.

När professor Zhang Kunlun tagit initiativ till utställning av konstverk som speglar personliga upplevelser av förföljelser kan vi berätta om initiativet. Vi kan berätta om konstens sökande efter sanning ställd mot ondska. Vi kan berätta om förföljelsen av Falun Gong och dess utövare och om hur den kinesiska diktat-uren med lögner och skrämsel söker fördriva sanningen, godheten och tålamodet. Vi kan berätta om vår tro på att rättvisan alltid segrar.

När den helige Franciskus av Assisi en gång skulle sända ut ett antal av sina fattiga bröder och tiggar-munkar, på något som kallas predikoresa, lär han ha sagt: Om det blir nödvändigt så använd ord.

Den utställning vi nu ska inviga innehåller inte, behöver inte så många ord. När orden inte räcker till tar känslan över och ger en grogrund för ställningstaganden för det som orden var tänkta att beskriva i sin otillräcklighet. Jag tror att det är en väg som kan leda till något positivt.

Jag förklarar härmed den internationella konstutställningen Sanning Godhet Tålamod för invigd.

Se även:

Internationella konstutställningen Sanning, Godhet, Tålamod öppnar i Stockholm (Del 1)
Internationella konstutställningen Sanning, Godhet, Tålamod öppnar i Stockholm (Del 2)
Hälsningsmeddelande från Lennart Sacredeus till konstutställningen Sanning, Godhet, Tålamod