Tyler gjorde ett starkt intryck på mig när hon kom till mig för behandling för första gången för ett och ett halvt år sedan. Hon var smidig som en ballerina och hon hade långt vackert hår. Hon kom bara en gång, sedan försvann hon. När hon dök upp igen efter ett och ett halvt år kunde jag knappt känna igen henne. Hon hade gått upp ganska mycket i vikt. Håret var ovårdat och rufsigt. Hon var hårt sminkad och såg ut att ha åldrats tio år. Hon hade till och med påsar under ögonen. Ögonen var dimmiga och ofokuserade.
Efter att ha satt några akupunkturnålar gjorde jag en noggrann undersökning av hennes rygg. Det första jag reagerade på var att hon hade vita och bruna märken i band som täckte närmare två tredjedelar av ryggen.
”Har du bränt dig?” frågade jag Tyler.
”Nej.”
”Hur kommer det sig att du har så många märken på ryggen?”
”Jag har ingen aning” svarade Tyler. ”Till att börja med syntes märkena bara på några fläckar på ryggen. Därefter spred de sig. Nu har jag dem nästan över hela ryggen.”
Då kom jag plötsligt ihåg att jag hade behandlat en patient med samma problem en gång förut. Det var en särskild sorts herpes zoster [bältros]. Symptomen på patientens herpes zoster var dolda, vilket gjorde det svårt för läkaren att upptäcka dem. Symptomen började med patientens rygg och gav sig till känna när patienten blev trött och när immunsystemet var försvagat. Viruset fanns dolt i patientens ryggrad. Det är mycket svårt att behandla denna typ av herpes zoster.
Herpes zoster orsakar en nästan outhärdlig smärta. Det var anledningen till att Tyler hade haft så ont i ryggen. Hon led inte av vanlig ryggvärk eller ischias som hennes läkare hade trott. Smärtan kom från herpes zoster. Eftersom alla läkarna hade misslyckats med att upptäcka grundorsaken, gav de henne fel behandlingar och opererade henne i onödan. Nu var Tyler i ett mycket dåligt skick med en herpes zoster som inte behandlats på två år.
Ända från den dagen som jag upptäckte grundorsaken till smärtan blev Tyler långsamt bättre. Att göra sig av med beroendet av de smärtstillande medicinerna var emellertid lika svårt som att bli kvitt ett narkotikaberoende. Man kan inte bara säga att man ska sluta och tro att det är över. Kroppen kommer att reagera på bristen på medicin. Tyler upplevde exempelvis plötsliga höjningar och sänkningar av kroppstemperaturen, oro och smärta. Jag lärde därför Tyler hur hon kunde andas djupt och meditera. Jag sade åt henne att inte ta några smärtstillande medel även om det gjorde ont.
Till att börja med var Tyler skeptisk till min diagnos och behandlingen eftersom ingen läkare hade upptäckt att hon led av herpes zoster. Tre dagar senare började hon känna sig allt mer klar i sinnet även om hon fortfarande kände av smärtan. För varje timma som gick kunde Tyler känna hur ett lager av smärta försvann från kroppen. Tre veckor gick utan att Tyler tog några smärtstillande eller lugnande medel.
Jag började tala med Tyler om motion och vikten av rätt kost. Därefter berättade jag om kultivering. Jag förklarade att Tyler kunde låna boken om kultivering på biblioteket, läsa den och att vi sedan kunde fortsätta diskussionen när hon hade läst klart. Vid tiden då jag skrev den här artikeln fick Tyler fortfarande medicinsk vård hos mig. Hon kämpade fortfarande med sin herpes zoster, men hon blev hela tiden bättre och kände inte längre hopplöshet. Hon återgår nu gradvis till ett normalt liv och börjar få kontroll över sin tillvaro.
Lite senare talade jag med Tylers läkare, den västerländske läkaren som remitterat henne till mig. Han förklarade: “Tyler litade fullständigt på mig. Hon trodde att jag hade alla förklaringar till hennes smärtor i ryggen. Hennes tillit gjorde att jag blev alltför säker på mig själv. Jag ville så gärna hjälpa henne att bli av med smärtan att jag hela tiden ökade doseringen av medicin. Å ena sedan visste jag att det inte var bra för hennes hälsa. Å andra sedan kände jag också smärta och skuld. Det plågade mig varje gång jag såg hennes besvikelse över att receptet jag skrev ut inte hjälpte och varje gång hon ringde mig mitt i natten… Jag hade inget annat val än att skriva ut en ny medicin. Trots att jag försökte göra mitt bästa, gjorde jag så att hon blev sämre i stället…”
På ytan är detta bara en berättelse som pekar på en psykologisk process inom medicinsk behandling, men det finns även en djupare innebörd. Sträva inte alltid efter den bekvämaste utvägen eller hastig lindring. "No pain no gain".
Översatt från: http://www.pureinsight.org/pi/articles/2005/7/11/3136.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...