Att klargöra sanningen med medkänsla och utan rädsla

Jag är en Falun Gong-utövare från Changhua i Taiwan. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter angående att klargöra fakta för kineser om Falun Gong och Kinas förföljelse mot Falun Gong.

Till en början kände jag en viss rädsla när jag ringde telefonsamtal. När jag hade ringt ett dussintal gånger tappade jag självförtroendet och gav upp. Sedan hittade jag på alla slags ursäkter för att inte behöva ringa till Kina. Jag lät bli att ringa till Kina under sex månader på grund av att jag kände rädsla.

Läraren sade: “Ni känner redan till Fas princip, Xiang Sheng Xiang Ke, utan rädsla existerar inte faktorer för att göra dig rädd. […] Faktum är att allt det de onda gör, görs mot era fasthållanden och er rädsla, vilka inte har släppts… […] ett hjärta som inte kan beröras kan hämma tiotusen berörda.” (Från “Eliminera det sista fasthållandet” i Det essentiella för flitiga framsteg II.)

Läraren sade: “Rädslan för att låta människorna se sanningen klart är ondskan, inte Dafas lärjunge.” (Från “Rekommendation” i Det essentiella för flitiga framsteg II. )

Det var som om Läraren riktade sig rakt mot mig för jag kände hur det handlade om just mitt fasthållande. Gradvis insåg jag att jag inte kunde kalla mig Falun Gong-utövare om jag inte eliminerade min rädsla. Falun Gong-utövare i Kina utsätts direkt för förföljelse, men de klargör ändå sanningen om Fa och bekräftar Fa utan rädsla. Hur skulle jag någonsin kunna träda in i ett himmelskt paradis utan att först ha tagit bort mitt fasthållande till rädsla. Efter att ha funderat en lång stund tog jag slutligen upp telefonluren och började ringa till Kina igen.

Jag minns att jag vid ett tillfälle ringde till Peking. En flicka svarade, men lade snabbt på då jag försökte klargöra sanningen för henne. När jag sedan ringde samma nummer igen var det en man som svarade. Han skrattade och lade snabbt på han också. Det gjorde mig inget. Jag gjorde en anteckning vid telefonnumret som påminnelse om att försöka igen senare. Jag har alltid en anteckning bredvid telefonnumret till de som inte verkar så intresserade till att börja med, så att jag kan försöka igen senare. Det finns ju alltid en möjlighet att de kommer att lyssna nästa gång. Dagen därpå ringde jag upp samma telefonnummer i Peking. Den här gången blev det mycket prat i telefonen. Jag talade med över tio studenter. Först talade jag med flickan som svarat tidigare. Jag kände igen hennes röst och förklarade då att vi redan talats vid. Hon lämnade snart över telefonen till en annan person. Efter att jag talat färdigt med den personen lämnade han över telefonen till nästa person. Ett drygt tiotal studenter turades om med att tala med mig. Några svor åt mig, en del var nyfikna och lyssnade på det jag hade att säga, andra skrattade och sade att jag var tokig, någon ställde frågor eller lyssnade tyst och en del personer tackade så mycket för att jag förklarade saker och ting för dem. Vad de än sade åt mig så tappade jag inte tålamodet. Så länge de inte lade på luren hade de chansen att få veta sanningen. Jag tillbringade över en timma i telefonen, men det var det värt. De kanske inte hade så hög moral, men så länge de tog till sig sanningen om Falun Gong fick de en möjlighet till en bättre framtid.

En annan gång försökte jag skicka fax till Kina när någon svarade i telefonen i stället. Personen i andra änden frågade vad jag tänkte skicka och jag svarade, “Viktig information om Falun Gong.” Han sade då, “Det är förbjudet.” Då började jag förklara fakta om Falun Gong. Jag introducerade Falun Gong och berättade om bakgrunden till förföljelsen i Kina. Han sade bara “Åh!” vid flera tillfällen medan jag berättade. När jag talat färdigt sade han, “Jag har aldrig hört något liknande förut. Faxa gärna över mer information. Jag ska läsa igenom allt noggrant.” Jag faxade genast över fyra sidor med fakta om Falun Gong. Därefter ringde jag honom igen. Han förklarade att han trodde på mycket av det som stod i informationen. Jag berättade om det kinesiska kommunistpartiet och deras förföljelse mot Falun Gong-utövare. Han sade upprepade gånger, “Just det, det stämmer! Du har alldeles rätt!” Avslutningsvis tackade han så mycket.

Vid ett tillfälle ringde jag upp en polisstation i Kina och förklarade sanningen för mannen som svarade i telefonen. Det visade sig att mannen hade ett mycket gott hjärta. Jag fortsatte och bad honom vara snäll mot Falun Gong-utövare och hjälpa dem att undvika förföljelsen. Efter att mannen blivit övertygad om att jag verkligen var en Falun Gong-utövare, erkände han att han också var utövare. Han hade nyligen släppts ut från fängelset. Hela hans familj var Falun Gong-utövare och de andra var fortfarande fängslade. Han arbetade nu deltid på polisstationen för att få ekonomin att gå ihop, då han avskedats från sitt förra arbete på grund av att han vägrade sluta med Falun Gong. Han berättade att det kinesiska kommunistpartiet fortsätter att förfölja Falun Gong-utövare och att miljön var mycket svår och farlig för Falun Gong-utövare. Ändå fortsätter de med att bekräfta Fa och klargöra sanningen. Jag rördes djupt av hans beslutsamhet och uthållighet. Hur kunde jag vara rädd för att ringa några telefonsamtal från det trygga och fredliga Taiwan? Jag försökte tänka på vad jag sade, med tanke på hans säkerhet.

Så länge vi förklarar sanningen för det kinesiska folket med medkänsla kommer de att acceptera sanningen. Vi måste hela tiden vara vänliga och uppriktiga och vi får inte bli uppretade eller irriterade. Jag har senare blivit vän med flera av dem jag ringt upp i Kina. Å andra sidan har jag även misslyckats med att hjälpa en del kineser att förstå och acceptera sanningen om Falun Gong. Jag tror att det kan vara mina fasthållanden som gör det svårt för dem att ta till sig sanningen. Jag måste studera Fa mer och bli än flitigare i min kultivering så att jag kan rädda fler människor.

En annan utövare sade en gång: ”Det är inte särskilt svårt att förklara sanningen för kineser per telefon. Som tur är har jag möjlighet att bidra med det. Det skänker stor glädje att kunna göra det.” Precis så känner jag det också.

Översatt från: http://www.pureinsight.org/pi/articles/2005/7/11/3134.html